På äldre dar har jag börjat cykla. Jag gillar hopfällbara cyklar som man enkelt kan ha med sig på tåg, bussar och flyg. Jag tycker om att cykla i utvecklingsländer, där allt inte är så tillrättalagt som i Västeuropa. Det är något underbart meditativt med att benen rör sig cirkulärt runt kedjekransen och att kilometer efter kilometer tillryggaläggs. Helt magiskt. Har också haft en trehjulig cykel, vilket var en udda upplevelse.
Tidigare har miss Brompton och jag tagit oss runt två öar 2016. Runt nästan hela Kuba och en träningstur runt Mallorca dessförinnan. Men nu blev det från Fredrikshavn och nästan till Hamburg, 44 mil på 10 dagar på fina cykelvägar längs Heervej och Ochsenweg (se bilden på statyn). Covidpasset var oumbärligt.
Blåmärket är ett resultat av att jag halkade i ett 11 meter högt vattenfall utanför Villeta, dit Alejita och jag cyklade från Bogotá. Ännu en underbar cykeltur med min bästa cykelkompis. Vackert landskap, äventyr bakom varje vägkrök och öl på kvällarna på torget utanför hotellet.
En underbar cykeltur i Colombia, från Medellín till Puerto Triunfo vid Rio Magdalena. Fyra övernattningar blev det på små hotell i byarna jag passerade. På vägen cyklade jag in i Hacienda Napoles, Pablo Escobars galna djurpark, som colombianska staten har tagit över.
Min ponny (min lilla hopfällbara cykel) har varit ute på äventyr med mig igen. Tre dagar med två hotellövernattningar blev det, och den här gången ingick en, som det i efterhand visade sig, beryktad cykelsträcka mellan Belmira och Sopetrán, nordväst om Medellín.
Nu har jag gjort en cykeltur i bergen här i Colombia. 23 mil blev det, och trots att det var en rundtur där jag kom tillbaka till utgångspunkten kändes det som om det var mycket mer uppförsbackar än nerförsbackar.
