Cykelabstinens

Hade någon i mina yngre dagar sagt mig att jag någon gång i framtiden skulle få abstinens efter cykling skulle jag ha skrattat ihjäl mig. Men det fick jag efter den här turen på typ 25 mil med min lilla hopfällbara cykel. Om du är intresserad av att följa sträckningen kan du öppna Google Maps och leta upp Medellín – Marinilla – San Rafael – San Carlos – San Luis (många helgon här) – Rio Claro – Hacienda Napoles – Puerto Triunfo (vid Rio Magdalena).

Rio Claro

Med bara tre växlar på cykeln känns de många backarna tunga. Sträckan innan San Luis var så stenig att jag fick leda cykeln till fots i fem timmar. Tur att jag hade vatten och frukt i ryggsäcken; butikerna lyste med sin frånvaro i ödemarken.

Det är mycket vatten i Anderna. Vattenfall med en naturlig pool där folk badar. Dock inte jag som har svårt för vattentemperaturer under 20 grader. Vattenfallet Cascada de Cuba är imponerande. Och Rio Claro är berömt i hela Colombia för sitt grönskimrade vatten. Jag fick en pratstund med Juan, ägaren till det 88.000 hektar stora privata naturreservatet.

Pony Malta

Favoritdrycken vid vilopauserna är Pony Malta. Den påminner om svensk svagdricka, skummande och rik på energi. Iskall är den jättegod. Bäst på småställen, typ hål i väggen, men en bensinstation duger också.

Djungelterrängen runt San Rafael och San Carlos var tillhåll för paramilitär och gerilla för femton år sedan och människor jag mötte berättade fasansfulla historier om våldet. Min cykelkompis Alejita berättade att hon i princip hade två val när hon var 16 år: att bli guerrillera eller monja (nunna). Hon valde det sistnämnda, men lämnade katolska kyrkan några år senare av skäl som jag utelämnar här.

Men nu, efter freden med de största gerillagrupperna, är det lugnt i området. Jag läste statistik över resultatet från folkomröstningen om freden för ett par år sedan. I de rika områdena i Medellin röstade människorna nej till freden, människor som aldrig hade sett en gerillasoldat i verkligheten. Men i de fattiga byarna som var drabbade av helvetet, där röstade man ja.

Hacienda Napoles

På min cykeltur passerade jag Pablo Escobars Hacienda Napoles. Den storhetsvansinnige Pablo Escobar tog hit vilda djur från hela världen och jag såg elefanter, strutsar, flodhästar och höll på att bli sparkad i huvudet av en irriterad zebra. Ett trettiotal flodhästar har rymt och tagit sig ner till den närbelägna Magdalenafloden.

Colombianerna är kluvna i frågan om Pablo Escobar. Många av mina vänner är starkt kritiska till turismen i den gamla drogbaronens kölvatten. Det finns särskilda guidade turer till alla kända platser i Medellín. 1994 blev fotbollsspelaren Andrés Escobar skjuten på en bar i Medellín av män som hämnades för att han hade gjort självmål i VM, men denne Escobar var inte ens släkt med Pablo.

Cykelsolbränna

Jag är oerhört tacksam för att jag haft vilja och energi att genomföra denna min femte colombianska cykeltur, och fått träffa så många underbara människor längs vägen. Ett minne att leva länge på. Särskilt så länge min cykelbränna med bruna handryggar och kritvita fingrar består.

Utklädd till Cowboy på en Western-restaurang längs vägen där jag lyckades byta ett ex av min roman mot ett mål rökta revbensspjäll. Mums!

Mulor för virkestransport längs vägar där bilar inte tar sig fram.

Per cykel till entrén till Hacienda Napoles.