Varför sträva efter perfektion? Många av livets viktigaste projekt misslyckas – inte därför att de är dåliga, utan därför att de aldrig blir färdiga.
Har du skrivit ett brev någon gång, ett brev som aldrig blev något brev, för att det aldrig blev färdigt? Det blev ingen ansökan om stipendium, det blev inget kärleksbrev. Orsaken till att det inte blev färdigt var att du aldrig blev nöjd, att det hela tiden var något som borde förbättras.
Jag har skrivit mer än sextio böcker om skatt, ekonomi och juridik. Ingen av mina böcker är något mästerverk, men de har en mycket värdefull egenskap: De blev klara. De trycktes och började säljas och de sålde bra.
Att välja klart framför perfekt handlar inte om att sänka ribban till marken. Det handlar om att förstå att det perfekta är en hägring. Den som väntar på det perfekta ordet eller den felfria paragrafen blir sittande vid ett tomt pappersark eller en tom bildskärm.
Perfektionismen är i ofta en bekväm position. Så länge verket inte är klart är det fredat. Vi skyddar oss från kritik eftersom det oavslutade verket aldrig kan prövas mot verkligheten.
Klart slår perfekt.
Verkligen intressant inlägg. Men – jag anser mig ha goda argument för både och, samt lutar mig mot mina favoriter de gamla kinesiska filosoferna för stöd i ämnet. Argumentationen blir för omfattande för att ta upp i detta forum – men – jag måste nog ge dig rätt i detta med att få saker klara, då gäller “good enough”.
Själv har jag många gånger fått ge upp projekt då kraven på mig själv varit för höga och prokrastineringen landat i att deadline passerats. Om detta är bra eller dåligt – klart en filosofisk fråga. Och vad som är bra för den egna personen – bli klar – är inte heller nödvändigtvis bra för gruppen.
Jag har ett antal exempel i frågan värda att ta upp, men jag ska bara putsa på dem lite, och lite till….
Ha det gott! (och sätt upp mig på mail listan!)
Hej Kjell! Det där med skillnaden mellan individen och gruppen är intressant. Finns det någon sådan? Återkom gärna. Och jag har satt upp dig på prenumerationslistan som varje vecka får et mail med de nya inläggen i min blogg. Mvh Björn
Artikeln Målet är nått-varför känns det så tomt? av Hälsoprofessor Magnus Lindvall rekommenderas (DN idag). Han menar att vägen till målet är viktigare än målet. Om man uppnår målet, så löser det inte det verkliga problemet. Han använder viktnedgång som metafor.
Hej Mikael! Intressant tips och det ligger mycket i det. Mvh Björn
Björn, tack, viktigt “good enough ” inlägg. Jag har under åren när jag arbetat med människor mött detta otaliga gånger. och själv känt “i am not good enough” för än det ena än det andra. Vi är förstås rädda att misslyckas, rädda att få kritik mm. Men ju äldre vi blir så blir det mer : om du har problem med mig så får du söka hjälp för det” ett av mina favorit uttryck, Tänker ofta på vad Nelson Mandela sa : det är inte vårt mörker vi är rädda för, utan vår styrka och vårt ljus. Att ta plats, att våga vara de vi är och för det behöver vi säga, det är klart nu. Perfektionism existerar ju inte, det är oerhört energi dränerande att sträva efter.
Hej Bitten! Jag tror också att många känner igen det du beskriver. Jag tänkte nog främst på den mer vardagliga situationen när man fortsätter att putsa på något som redan är tillräckligt bra, i stället för att bli klar. Men kanske hänger de två sakerna ihop oftare än man först tror. Mvh Björn
Intressant. Bättre att bli klar och nå målet, och få kritik, än att aldrig spänna en båge. Ingen är perfekt. För säkerhets skull brukar jag lägga in ett stavfel på sidan 138, för säkerhets skull. Frågan infinner sig: varför blev man inte klar? Berodde det på att man då inte vet vad man ska göra härnäst, eller finns det kanske andra förklaringar? Här krävs nog en undersökning för att komma till rätta med orsaken. Har visserligen en åsikt om vad orsaken är, men säker kan man aldrig vara utan evidens. Jag behåller hypotesen för mig själv så länge.
Tack Mikael! Ja, varför vi ibland inte blir klara är en fråga med många svar. Min sentens handlar kanske mindre om orsaken och mer om att ibland våga sätta punkt. Mvh Björn
Det är klart att du har rätt 🙂
Hälsningar
Leif
Hej Leif! Hahaha, tack för din uppmuntran, oavsett om jag kan ana en viss ironi. Mvh Björn