Några få ord kan bära en hel livsfilosofi. Det är kanske därför sentenser har följt människan genom årtusendena.
Vad en smutstitelsida är? Jo, det ska jag säga dig.
Det är det allra första bladet när du öppnar boken. Nästan tomt. Den riktiga titelsidan kommer först på nästa blad.
Det sägs att smutstitelsidan en gång hade en högst praktisk uppgift: den skyddade den egentliga titelsidan mot tryckarnas smutsiga fingrar och annat slitage, i väntan på att bunten med tryckark skulle få ett omslag.
Och det är just där jag brukar skriva min dedikation.
”Där rädslan slutar börjar livet”
När jag signerar mina romaner brukar jag skriva den här sentensen på smutstitelsidan. När jag är i Medellín händer det att kunden rättar mig och säger att det heter cuando (när) och inte donde (där).
Men det är just det som är min avsikt. Att hitta en plats på vägen där rädslan slutar, så att livet kan få börja.
Ja, att få något klart är ju alltid bättre än att det blir perfekt. Då kan man ägna tankarna åt annat. Hur många ofärdiga manus ligger inte i byrålådorna och väntar på perfektion? Det blir ju aldrig perfekt, men ibland kommer man nära. Men att bara hafsa ner några rader och tro att det är klart är ju inte perfekt. Men hur många genomläsningar ska man göra innan man blir nöjd? Fem eller femton? Och när man efter femton ber ChatGPT syna, så hittar den naturligtvis fel.
Hej Mikael! Det är ett bra exempel det där med manusen i byrålådorna (eller skrivbordslådorna). Det där med antalet genom- eller korrekturläsningar har jag under min nu långa författarkarriär kommit fram till en matematisk formel, som jag kallar Korrekturläsningens första lag: Antalet upptäckta fel halveras för varje genomläsning. Noll är därför ett teoretiskt tillstånd. Mvh Björn