Enligt appen Countries Been har jag varit 83 av världens länder, vilket långt ifrån är något rekord. Men spännande har det varit, med över hälften av Afrikas länder, resa som turist i Irak samt en tågluff i Rumänien med dottern Stina när hon var 12 år.
Passar alltid på att hitta god öl, fina löpturer och har jag den ihopfällbara cykeln med mig, så blir det förstås cykelturer. Jag har faktiskt bara blivit rånad en enda gång, i Nicaragua var det.
Här är åtta foton av mig. Kan du gissa i vilka länder bilderna är tagna? Under varje bild finns tre alternativ (A, B och C). Mejla den rätta tipsraden till mig, så är du med i utlottningen av min bok Så vitt jag minns, som jag skickar portofritt. Glöm inte att ange din postadress.
Jag har åkt tåg i hela världen. Tittat på tåg. Vandrat längs nedlagda järnvägslinjer. Och nu har till och med en nygammal dröm gått i uppfyllelse, en modelljärnvägsanläggning som fyller köket i min lilla hyreslägenhet i Näsviken
Rasender Roland heter en smalspårig ångtågslinje på den tyska ön Rügen. Tåget stötte jag på när jag var där och cyklade i höstas. Det går året runt och är inte enbart för turister. Som den modelljärnvägsrallare jag är kunde jag njuta av en fin tågresa Mellan Binz och Putbus.
Under tre av mina besök på Kuba har jag besökt den här graven på den gigantiska Cristobal Colón-kyrkogården. Miraklet fascinerar mig. Där ligger Amelia och hennes baby. Närhelst jag är där är det kö till gravmonumentet och det lilla barnet är alldeles brunt i baken.
Belgien och öl hör ihop. Dit åkte brorsan och jag 2019 för att prova 100 olika öl. Tåg med Interrail Pass var det självklara sättet att resa, både dit och för att ta oss runt i landet. Vi besökte bland annat ölstäderna Brügge, Antwerpen, Dinant och Blankenberge.
Kuba är ett favoritresmål, delvis på grund av den beundran jag som ung vänstervriden hyste för Fidel Castro i sin gröna fältuniform utan gradbeteckningar. Här hade BL en utlandskurs 1977. Därefter har jag besökt Havanna och ön i övrigt ytterligare tre gånger.
Underjordiska cenotes och överjordiska pyramider, det vimlar av sådant på den mexikanska Yukatan-halvön. Och himmelskt god öl från lokala hantverksbryggerier. Mayakulturen återfinns överallt. Chichen Itzá och Uxmal var resans höjdpunkter
Är det möjligt för Rosa Bussarna att köra ombord på färjan över Zambesifloden? Det blev min uppgift att med hjälp av måttband och vinkelhake undersöka detta. Uppdraget förde mig till världens kortaste gräns, den mellan Botswana och Zambia.
Det här var när jag tänkte mig att springa olika maratonlopp i hela världen. Så när jag var i Kurdistan med brorsan 2013 var det naturligt att jag tänkte passa på att springa Erbil Marathon. Jag missade dock starten och det var ingen liten miss: En dag för sent kom jag tillbaka till Erbil från en utflykt till Sulemania. Men det visade sig att den missen var väldigt tursam.
En gammal man med korsbett på ett rangligt bord på torget i den lilla staden Barcelona – i Brasilien. Det är en oförglömlig upplevelse att höra Felipe sjunga hela sin repertoar av ABBA-låtar – på portugisiska. Till Barcelona tog jag en lokalbuss från Natal, där vi hade en utlandskurs 2003. Förmodligen var Felipe inspirerad av sångerskan Perla.
Att rymma från min hemliga militärtjänstgöring 1965 var vansinnigt, särskilt till Paris, mitt i vintern och utan pengar. Abdelmalek från Algeriet blev min välgörare och bjöd ner mig till den underjordiska världen i kloakerna. Där gav han mig ett oanständigt förslag, som jag genomförde med hjälp av fransk pilsner.
Bli kramad av en slingrande anaconda, överfallas av gulliga mico-apor, serveras grillade feta palmträdslarver, besöka tre länder inom loppet av en timme, var kan det vara? Jo, det var min pojkdröm som gick i uppfyllelse. Att besöka Amazonas.
Med brorsan har jag gjort äventyrliga resor till Vietnam, Kurdistan, Costa Rica, Nicaragua, Kuba, Amazonas och Belgien. Resor utan planering, med spännande upplevelser där vi minst anade. Resor som jag inte vill ha ogjorda.
På en restaurang i Salento dök det upp en trubadur vid vårt bord. Raskt snickrade han ihop en kul ballad om mig, den flintskallige svensken. Påpassligt videofilmade jag med mobilen. Texten med colombianska slanguttryck är svår att översätta, men jag har gjort mitt bästa.
Efter att ha varit en riktig soffpotatis började jag löpträna i mogen ålder och jag sprang mitt första helmaraton (42,195 km) vid 59 års ålder. Här tänkte jag reflektera över kvinnor som jag har mött under diverse löpturer under åren och i olika delar av världen.
