När SJ tog bort tredje klass i tågen var det en social reform i det nya folkhemmets anda. Så här framskred processen fram till år 1956.
Tre klasser i persontrafiken
Före 1956 hade SJ, liksom de flesta andra europeiska järnvägar tre klasser.
- 1:a klass
- 2:a klass
- 3:e klass
När järnvägarna byggdes ut på 1800-talet var klassindelning självklar. Det var inte främst en fråga om komfort – utan om social ordning. Att sitta på träbänk var ett sätt att visa sin plats i samhället. SJ följde här helt och hållet europeisk praxis. Och inte bara i Europa, utan i hela världen. I Colombia åkte de fattigaste i godsvagnar.
1:a klass
I första klass var biljetterna förstås dyrast. Vagnarna var rymliga på så sätt att resenärerna satt mer utspridda. De var också tysta (särskilt när boggivagnarna kom) och med stoppade säten, Här reste borgerskap, ämbetsmän och långresenärer.
2:a klass
Andra klass var en mellanklass. Även dessa vagnar hade stoppade säten, men man satt lite trängre. Resenärerna var oftast lägre tjänstemän och handelsresande.
3:e klass
Tredje klass hade de billigaste biljetterna. Oftast var det träbankar, även om det även fanns stoppade säten i vissa vagnar. Här var det trångt och ofta fullsatt. Detta var bokstavligen arbetarklassens vagnar. Här reste också soldater och emigranter. Jag minns en tågresa med ånglok och tredje klass från när jag var barn.
Successiv övergång
Från beslutet tog det 2-3 år innan reformen var fullt genomförd i praktiken. Först ändrade man biljettsystemet sä att det endast fanns två klasser, även om vagnarna under en tid var desamma. Du kunde köpa en 2:a klass-biljett, men fick sitta i en vagn som fortfarande var märkt 3 (eller hade kvar sin gamla inredning).
Bilden bygger på ett foto från järnväg.net
Modernisering av vagnparken
1950-talet var en stor moderniseringsperiod för SJ. Man byggde nya standardvagnar med stålkorgar och mer enhetlig komfort. Dessa vagnar var förberedda för högre hastigheter. Äldre trävagnar och tidiga stålvagnar togs ur trafik eller degraderades till reserv.
SJ utvecklade också utlandstrafiken.
Hasse & Tages ”Guben i låddan” m fl bidrag till roligheter kopplade till tåg minns säkert många läsare.
Hej Sverker! Ja, tåg är en del av vår kultur. Det finns hur mycket som helst, både bra och dåligt. En del dåligt hänger kvar, exempelvis SJ:s plastmackor. Det stämmer inte alls idag. Bistron har verkligt läckra rätter idag. Mvh Björn
Järnvägsminnen är en del av vårt kulturarv, tågnördar eller ej. Dit hör tågvisorna, och den som efterlyses här sjöng min mamma. Melodin och texten – delvis – minns jag. Liksom några visor till.
”Poesin” på väggarna i dassen på stationerna hör också dit. Många av Dina läsare kommer nog ihåg några mustiga verser.
*) https://www.familjeliv.se/forum/thread/27728790-sang-sokes-tagresan
Jag har själv jobbat som reseledare på ”SJ Resor” till Österrike Italien.
Hej Erik! Intressant! Det vore något att göra ett blogginlägg om. Att tågresor nuförtiden har fått ett uppsving beror nog på att människor av olika skäl inte vill flyga. Men på din tid var tåg fortfarande billigare än flyg. Och så hade man inte lika bråttom. Mvh Björn