Brorsan och jag hälsade på hans dotters mentor, lantbrukaren Herman, som hade vackra kor på en vacker farm inte så långt från huvudstaden San José.
Korna i Costa Rica ser inte ut som våra svenska kor. Den största skillnaden är de långa hängande öronen samt den lilla puckeln på manken.
Många vulkaner finns det och den här är ganska lättillgänglig. Till andra var det långa och krävande klättringar som gällde. Höjden över havet gjorde det kallt.
Det är intressant med botgöring. Till den här katedralen i Cartago skulle man gå på knä, åtminstone den sista etappen. Lidandet ansågs stärka ens möjlighet till ett gott evigt liv.
I den lilla staden La Cruz anammade vi den lokala seden att låta de urdruckna flaskorna med Imperial (4,5%) stå kvar på bordet för att visa de andra gästerna vad vi hade mäktat med.
De som kom till häst fick sina öl serverade utanför. På killen till vänster i bild blev jag lite avundsjuk, på grund av armarna runt hans bringa. Fina hästar också. Och hattar.
Vi gjorde en avstickare till grannlandet Nicaragua, där vi tog en båt över den stora sjön till ön Omotepe. Det är jag på nakenbilden när jag tog ett sötvattendopp. Uppfriskande.
Omotepe är egentligen två öar som sitter ihop, och på vardera ön finns en vulkan, varifrån vattendrag rinner ner och ibland kastar sig ut som vattenfall.
I Nicaragua blev jag rånad under vapenhot när jag cyklade genom en skog. En obehaglig upplevelse, men jag lyckades få behålla passet. En stor, men resultatlös polisinsats följde.
Hej Björn!
Rånad, ja man går inte säker överallt. Det fick Ann och jag erfara när vii vandrade runt en sjö oi Guatemala. Vi var visserligen avrådda att gå längs sjön till en intilligande by, men Ann låter sig inte hejdas av sådant. Två ynglingar kom upp bakifrån och begärde få våra ryggsäckar, men jag tyckte att deras plåtmachetes inte imponerade särskilt mycket, så vi retirerade tillbaka varifrån vi kommit. Beväpnade oss med stenar, men var i underläge då vi tvingades kasta uppåt och ynglingarna kastade i nedförsbacke. Väl hemkomna till vårt boställe berättade vi om händelsen och en engelsman tog sin skarpladdade pistol för att spåra upp rånarna som efter försöket mot oss hade rånat två amerikanska flickor på allt dom hade med sig i sina ryggsäckar, mochillas. Vild jakt följde med bistånd från några lokala jordbruksarbetare beväpnade med hackor och spadar. Lärde mig uttrycket ladronez (banditer).
Hej Chris! Ojojoj, ni råkade värre ut en jag. Du skulle göra en blogg om era äventyr! Hoppas ni fick tag i rånarna och de stulna godset från las mochilas. Ordet ladrón är intressant, det kan betyda allt från rånare och inbrottstjuv till allmänt opålitliga figurer. Mvh Björn
Nej, vi lämnade inget till rånarna. Väl tillbaka till sjön kom det lägligt två poliser som nöjde konstaterade att busarna nu inte var i deras distrikt , så dom avstod från att leta efter dom. Vi frågade folket på vårt boende vad som skulle ha hänt om jakt följet fått tag i dom, svaret var att dom sannolikt slagit ihjäl dom, de var less på sådana som skrämde bort turisterna.
Hej Chris, äventyret slutade lyckligt för er del, det var ju bra. Mvh Björn
Men vilket fint äventyr.
Rikligt på ingredienser och härlig värme. Jag tycker oxå det låter tufft med väpnat rån och dessutom om vapnet är slött. Desto mer våld krävs tänker jag.
Hej Aini! Det är en intressant vinkling att ju slöare egg desto större kraft krävs. men så långt tänkte jag inte just då. Och allt slutade ju bra. Mvh Björn
Oj Björn! Vilket äventyr ni varit med om och såååå fruktansvärt att du blivit utsatt för ett rån.
Hej Håkan! Nej, så fruktansvärt var det inte att bli rånad under vapenhot (ett ganska slött svärd, ett sånt som man hugger sockerrör med). Det var snarare en intressant upplevelse. Försäkringbolaget frågade om jag ville a psykologhjälp efteråt mot posttraumatiskt stressyndrom, men det kände jag inte att jag behövde. Men jag tog tacksamt emot pengar till en ny mobiltelefon och ersättningen för de förlorade kontanterna från Länsförsäkringar (som nu byter namn till LF Försäkringar. Mvh! Björn