Teaterföreningen arken

Min teaterkarriär inleddes med amatörteater på Teaterföreningen Arken i Uppsala. Där var jag med i en pjäs som hette Gropen. Den var skriven av Encio Lundgren som också regisserade. Trots att jag läste manus ett otal gånger inför repetitionerna förstod jag aldrig riktigt vad pjäsen handlade om. Men så var det på sextiotalet – om det var obegripligt var det också genialt.  Min rätt obetydliga roll var ”mannen”. Inte ens något namn hade min rollfigur.

Encio gjorde senare karriär vid stadsteatern i Norrköping och dog av ett astmaanfall 1976. I sin ungdom hade han varit nära vän till Cornelis Vreeswijk.

Uppsala stadsteater

Det var Encio som ordnade så att jag fick vara med på en audition på Uppsala stadsteater som 1969 sökte sångare, dansare och statister till sin uppsättning av Spelman på taket, en musikal om människorna i Anatevka, en judisk by i Ukraina. Människorna var lyckliga där tills ryska soldater kom och startade progromerna som ledde till att alla fördrevs från byn. En kuslig upprepning sker i Ukraina just nu, men det hade vi förstås ingen föraning om när vi spelade pjäsen.

Två roller

Till min förvåning klarade jag auditionen till den stora ensemblen. Jag fick två roller, dels som den judiska hattmakaren Jossel, dels som en rysk soldat. Jag hade bara en enda replik i den tre timmar långa föreställningen:

– Ja, jag har ju den (hatten) som jag gjorde åt Lazar Wolf, men den är inte billig.

Den var ju inte så svår att memorera. Dansstegen var svårare. Jag var också stämledare för kören i flera av de stora sångnumren. Det behövdes, eftersom hela uppsättningen gjordes av talskådespelare, med teaterchefen Palle Granditsky i huvudrollen som Tevje. (Min fina ridhäst gav jag senare namnet Tevje).

Dansnummer

I rollen som rysk soldat ingick ett dansnummer där jag och en annan kille skulle dansa med var sin tjej och bland annat lyfta dem rakt upp i luften på raka armar i finalen. Till min lättnad blev jag av regissören Ulf Fredriksson tilldelad en smärt liten tjej, som borde vara lätt att lyfta upp.

Men en tid in i repetitionerna hade min soldatkollega lyckats manövrera sig till ett partnerbyte, så på min lott föll ett betydligt yppigare lyftobjekt. Hon såg min skrämda min och viskade:

En söt uppnäsa

– Jag förstår vad du tänker, men du tänker fel. Mig får du upp lätt som en plätt, för till skillnad mot henne där är jag proffs. på sådant här. Hemligheten är att du ska knäa lätt, ta ett fast tag i mina armhålor och låta mig glida upp så tätt intill dig att du får en söt liten uppnäsa varje gång.

Och det gjorde jag, och det gick hur lätt som helst. Den andra tjejen var blyg och ville inte ha kroppskontakt med sin soldat. Därmed blev han tvungen att lyfta henne på armlängds avstånd, och det var ansträngande.

Korrupt teaterchef

DetSomliga uppfattade det som korrupt att teaterchefen Granditsky hade tillskansat sig huvudrollen i musikalen, så han var inte jättepopulär i ensemblen. Det gjordes därför en del hyss på scenen.

Bland annat skulle Tevje inför fördrivningen från Anatevka lasta några lådor på sin mjölkkärra. De andra skådespelarna tyckte att Palle spelade över när han stånkade och svor vid ilastningen. Så man hade mixtrat med kärran så att när han langade upp den första lådan, så vek kärran sig platt på scengolvet. Palle fann sig dock snabbt och ropade på oss, som stod och skrattade i kulisserna. Vi blev inkallade på scenen för att med hugg och slag tvingas att laga kärran. Publiken trodde att det hörde till pjäsen.