Underhållsfonden är för planerat framtida underhåll. Den ekonomiska bufferten är för oförutsedda framtida utgifter. Men hur stor ska den vara?

Kortfristig reserv

En intressant fråga är hur stor ekonomisk buffert en samfällighetsförening bör  ha. Bufferten är en kortfristig reserv som inte är öronmärkt för framtida underhåll – för detta ska medel avsättas till underhållsfonden.

Bufferten ska kunna användas vid oförutsedda händelser under ett enstaka år, till exempel:

• plötsliga utgiftsökningar (t ex el, bränsle eller försäkring). Här avses föreningens egna utgifter, inte sådant som debiteras medlemmarna efter individuell förbrukning. I sådana fall ska medlemmarna själva stå för ökningen – då är föreningen endast betalningsförmedlare.
• skador orsakade av storm, översvämning eller maskinhaveri,
• fördröjda eller uteblivna intäkter (t ex. betalningar av statsbidrag eller uttaxeringar).

Bufferten fungerar som ett stabiliseringskonto. Den ska skydda föreningen mot att behöva göra extra uttaxeringar vid tillfälliga och oförutsedda händelser.

Buffertens storlek

En rimlig ekonomisk buffert bör motsvara mellan hälften och ett helt års genomsnittliga uttaxeringar, beroende på föreningens risknivå och anläggningens komplexitet. Variationerna beror främst på hur sårbar anläggningen är för oförutsedda kostnader. För de flesta samfällighetsföreningar är cirka 75 procent av den genomsnittliga årliga uttaxeringen en god avvägning.

Alternativt kan man utgå från den högsta uttaxeringen under de senaste tio åren. Då kan en rimlig buffert ligga på 80–90 procent av det beloppet.

Likhetsprincipen över tid

För den ekonomiska bufferten ska likhetsprincipen över tid gälla – det så kallade temporala rättviseperspektivet.

En alltför liten buffert innebär att framtida medlemmar riskerar att få bära utgiften för oförutsedda händelser, medan en alltför stor buffert innebär att nuvarande medlemmar tvingas spara åt framtiden. En väl avvägd buffert är därför inte bara ekonomiskt klok, den är också ett uttryck för intergenerationell rättvisa.

Fristående från underhållsfonden

Bufferten ska som sagt vara fristående från underhållsfonden och endast användas för att hantera oförutsedda händelser eller tillfälliga likviditetsbehov.

Underhållsfonden är däremot långsiktig och styrs av underhållsplanen. De två fonderingarna bör därför hållas helt åtskilda, både ekonomiskt och begreppsmässigt.

Ökas successivt

Om föreningen i nuläget saknar buffert bör den byggas upp successivt. En lämplig målsättning är att nå den önskade nivån inom cirka fem år. Det ger en jämnare fördelning mellan generationer av medlemmar och minskar risken för motstånd mot tillfälligt höjd uttaxering.

Styrelsen bör också informera tydligt om buffertens syfte och visa hur den växer stegvis. Det ökar förståelsen och förtroendet för förvaltningen.