Det börjar med 8,5 timmars direkttåg från Villach i Österrike till Slavonsky Brod i östra Kroatien. I en slovensk vagn med sex bekväma säten i varje kupé. Det krävs lite armstyrka för att få upp den vikbara Bromptoncykeln på bagagehyllan.

Sedan kriget är många hus fortfarande förstörda. Oklara ägarförhållanden och ägare som har flytt landet gör att uppbyggnadsarbetet står stilla. Det här hyreshuset ser ut att kunna falla omkull när som helst. Och villan får nog aldrig en övervåning.

Vi cyklar längs en nedlagd järnvägslinje som en gång har gått till Sarajevo. Man kan ana att stationshuset har varit imponerande, men nu är skönheten så förfallen att vi inte vågar gå in.

Så händer det. Jag får punktering  och den ultralätta nylonslangen kan inte lagas. En vänlig mekaniker skaffar en ny slang, men den spricker direkt. Den är nog sen före kriget. Så han skjutsar oss och cyklarna till en verkstad på den kroatiska sidan, där cykelhandlaren lyckas kränga på en ny slang i fel dimension.

Mannen i den gula tröjan vill absolut inte ha betalt. Men vi träffar honom på Pipa bar i Slavonski Brod på kvällen och jag kan bjuda honom på ett par riktigt bra öl från bryggeriet några hundra meter från baren. Den svenska kepan i samlingen under taket är från Fjällräven.

Skylten påminner om visans tre gubbar från Pepparkakeland men pipi betyder det enklaste man gör på en toalett och kaka är det andra. Ursprungligen på franska, men det har spritt sig till många andra språk, även till kroatiskan.

Vi har en härlig ölkväll och gläds åt att cykeln är lagad och beredd inför nästa dags cykling över en annan bro, bron över Donau till Serbien.