Den lilla staden Brad kan nås med tåg från Arad. I byarna runtom har tiden delvis stått stilla och vägarna är fantastiska för cykling och vandring.
Det lilla motorvagnståget är modernt och resan tar fem timmar. Men stationshusen är nedgångna och det är förvånande att det bor människor i byarna som vi passerar.
Så här i slutet av september är vi de enda gästerna och husvärden tar emot oss med hemlagad kvällsmat, öl och vin. Och ger oss goda tips om morgondagens cykling till bergsbyarna.
Man kör fortfarande häst och vagn. De gamla ladorna har ventilationsgaller på gavlarna. Antagligen är det inte så mycket snö på vintern att höet blir fuktigt.
I början har vägen hyfsat slät asfalt, men senare blir den stenig och brant när bebyggelsen tar slut och tät skog tar vid. Det är inga broar över bäckarna så våra cyklar plöjer sig genom vattnet.
Jag orkade inte äta upp kvällsmaten igår så idag fick den enda vänliga hunden vi mötte kalasa på den. Tillbaka i Brad såg vi en mjölkautomat där man till och med kunde betala med kort.
Happy Doggie
Hej Bitten! Ja, vi stötte på massor av hundar. Många skällde ihärdigt, men kanske var de också snälla. Den här var dock så klok att den höll sig tyst och viftade på svansen. Det gav utdelning, hela skivan stekt fläskkarré. Mvh Björn
Ett så vackert äventyr.
Hej Håkan! Ja, det är en ljuvlig trakt, precis som ditt älskade Levanto Mvh Björn
Intressant att hitta dessa samhällen som inte är översållade med turister.
Hej Per! Ja, inte en turist så långt ögat nådde. Men man sa oss att det är annorlunda på sommaren när många kommer dit för att vandra i bergen. Mvh Björn