I juni 2015 kan jag inte hålla mig, utan jag ger mig iväg igen. Det blir nästan 400 km cykling och dessutom lite tåg med interrailkort

I Sverige blir det cykel från Centralstationen i Göteborg till Stena Lines färjeterminal och färjan till Kiel. Bromp  Brompton får en egen hyttplats.

I Tyskland blir det en kort cykeltur från färjeläget i Kiel  till centralstationen. Där tar jag tåget ända till Basel.  ICE-tågen i Tyskland är jättelånga och tar tusen passagerare. Platsbokning är inte obligatoriskt; det brukar finnas platser. Brompton tar faktiskt mindre plats på tåget än en normal resväska.

I Schweiz kommer jag till Basel på kvällen. Eftersom Schweiz inte är med i EU måste jag köpa extra data till telefonen för att kunna använda internet där. I EU-länderna fungerar det som i Sverige. Jag cyklar längs floden Rhen, både uppe i Alperna och närmare Basel.

En fördel med Schweiz är alla brunnar med iskallt källvatten som finns längs vägarna. Bara att fylla vattenflaskan och cykla vidare. Många förväxlar Schweiz och Sverige, men den svenska flaggan är välkänd och flera på påpekar att den har samma färger som Ukrainas.

En och samma dag cyklar jag i tre länder (Schweiz, Österrike och Tyskland) och ser ett fjärde (Lichtenstein) på andra sidan Rhen. I Österrike finns den härliga cykelvägar på nedlagda järnvägsbanor. På bron är Brompton med framhjulet i Österrike och bakhjulet i Schweiz.

Både Tjeckien och Slovakien har ganska vild trafik, så det gäller att ta tillvara på alla tillfällen att vila och låta hjärtat återta sin normala plats nedanför halsgropen. En bänk i Slovakien och en rastplats i Tjeckien. I ryggsäcken har jag hela min packning. 5,8 kg för tre veckor.

Den tyska landsbygden bjuder på härlig småvägar där jag njuter av fartvinden (nåja, så jättefort går det inte).