Medellin är en härlig stad i Antioquia i Colombia. Dess rykte är förfärligt, men jag älskar staden och byarna runtomkring.
Jag kom dit första gången 2014 och blev snabbt halvcolombian. Eller ”suecolocolombiano”, där ”loco” i mitten betyder galen, vilket passar bra. Först skaffade jag en lägenhet i den trevliga stadsdelen Bolivariana i Laureles. Precis som den jag har i Sverige är det en hyreslägenhet. Jag vill äga så litet som möjligt i livets slutskede.
Jag tog inte med mig min Bromptoncykel, utan i stället köpte jag en liten hopvikbar kinesisk sak, som jag blev riktigt förtjust i. Den har bara tre växlar, mot Bromptons sex, men det var inga problem, inte ens i de branta uppförsbackarna. Med den har jag gjort flera långa cykelturer.
Men på bilden här vandrar jag längs stigar utanför byn Angelópolis.
Lägenheten utifrån, fortfarande med reklam från mäklare. I Colombia sköter mäklare även om hyreslägenheter och det är till mäklaren man betalar hyran.
Mysigt vardagsrum i den lilla 50 kvm lägenheten, med möbler från en närbelägen möbelaffär. IKEA öppnade inte sin första butik i Colombia förrän i september 2023.
Kombinerat sovrum och skrivarlya. Här skrev jag klart min roman Dot.com och skrev också många ekonomiböcker åt BL. Tack vare bra internet var det enkelt.
Det fräscha köket var det bästa med lägenheten, med gasspis, som är mer praktiskt än elspis. Och en kyl och frys som var överdimensionerad för ett enpersonershushåll.
Husgeråd i samma stil som IKEA, men det här köpte jag från en butikskedja som heter Exito! och finns i hela Colombia. Smart skåp där man både lufttorkar och förvarar porslinet.
Jag ville snabbt smälta in, så jag skaffade ett nationellt ID-kort. Till skillnad från den svenska motsvarigheten har det här både fingeravtryck och blodgrupp.
Ett bankkonto i Bancolombia var ett annat steg i integrationen. Kortet fungerar också i Sverige och jag får över 12 % ränta på pengarna. Det kan inte Hälsinglands Sparbank klå.
Den här videon filmade min vän Erik Strömdal när han gjorde filmen om mitt liv. Jag låtsas komma med flyg till den lilla lokala flygplatsen nära min lägenhet.
Scenen där jag packar upp cykeln och cyklar iväg fick vi ta om hur många gånger som helst innan Erik var nöjd. Men vad offrar man inte för konsten …
I slutet av filmen skissar jag lite på hur mitt liv skulle kunna ta slut, intressant knorr på slutet.
De spanska undertexterna har jag gjort själv i videoredigeringsprogrammet VideoPad Video Editor. Det är en konst att få undertexterna att synkroniseras med vad som sägs.
Hej Björn, roligt att läsa din blogg. Hur mår du idag. Jag brukar bo i Medellín (också Laureles) januari t o m april varje år.
Hej Tomas!
Vad kul att du också gillar Medellín och Laureles. Det är absolut den bästa stadsdelen att bo i. Enda nackdelen är att jag har rätt långt till närmaste Metrostation (Estadio). Kul att du har läst min tvåspråkiga blogg. Där har jag många inlägg om Medellín. Mvh!
Tack för en mycket trivsam blogg.
Den enda jag följer för övrigt.
Jag ser fram emot nästa inlägg.
/Lena
Hej Lena! Oj, vad glad jag blir över att du gillar min blogg. Och ännu gladare över att du tar dig tid att skriva en kommentar om det. Det värmer. Det är med flit som jag har valt att göra en blogg om det jag känner för, istället för att lägga ut på Facebook eller liknande. Mvh! Björn
Ett så trevligt och fint liv du har i Medellin och kanske firar du julen där. Önskar dig en vacker jul och ett gott nytt år i både Sverige och i Colombia.
Tack Håkan. Såg ditt inlägg om Lucia, vackert! Men själv är jag helgförnekare, både i Sverige och Colombia är det en konsumtionshysteri som jag inte tycker om. Mvh Björn