Kompisen Bengt och jag gjorde en äventyrlig resa med min lillcittra genom Östeuropa för att bada i Medelhavet, i Koper i nuvarande Slovenien. Samtliga fotografier är tagna med min kamera och därefter framkallade i fotolabbet på skolan i Sollentuna, där jag arbetade som lärare. Bilden av smådelarna är gjord av ChatGPT. Fotografiet i Dagens Nyheter är taget av Carl Johan De Geer, som senare startade tidskriften PUSS, som jag läste med stor behållning.
Innan avfärden från Solna. Vi var ju bara två personer, så det var gott om bagage, till och med var sin gitarr med oss, förmodligen för att imponera på öststatstjejerna. Det var fortfarande över tjugo år kvar tills muren föll. Bilen var ursprungligen grå, men jag hade målat den svart med en burk färg och pensel. Backspegel bara på förarsidan.
Söderut genom ett Sverige som fortfarande hade vänstertrafik. Reeservhjulet hade jag monterat på motorhuven som på den fyrhjulsdrivna Citroën 2 CV Sahara, som ju hade motor nummer två där bak. Däcken var de klassiska 125 R 400 Michelin X. Vindrutetorkarna drevs av hastighetsmätarwiren.
På bildäck på färjan mf Gryf från Ystad till Świnoujście i Polen. Tygtaket var helt och klarade även kraftigt regn. Registreringsskylten hade länsbokstaven B, com visar att bilen hörde hemma i Stockholms län, där jag bodde då. Överfarten tog drygt sex timmar och vi tillbringade mesta tiden ute på soldäck.
Lunch på en Motobar. Jag minns en gång att vi serverades en soppa på komage. I skrift ser det på svenska ut som någon elegant fransk rätt, men det var omöjligt att tugga, så vi drack bara upp buljongen. Vi fick otaliga erbjudanden om att sälja de amerikanska jeans vi hade på oss.
Bengt såg mycket bra ut och gjorde intryck på de polska tjejerna, men språkbarriären var alltför hög. I skolorna var det bara ryska som främmande språk. Bilen väckte också uppmärksamhet i landet med bara Moskvitch och Trabant. Synvillan med kuberna på bakluckan var det knappast någon som la märke till.
I Sverige blev min hanmålade bil uppmärksammad i Dagens Nyheter i deras första nummer med färgbilder. Takräcket på bilden var unikt, och jag minns inte hur jag lyckades montera det. Stötfängarna (kofångarna kallades de då) av kraftiga järnrör satt på när jag köpte bilen.
Vi bodde på Motel Relax i Szklarska Poręba, en skidsportort i södra Polen. I bergen förirrade vi oss in i Tjeckoslovakien och blev bryskt återförda av beväpnade gränssoldater. I Bratislava blev det tvärstopp när motorn skar. Som tur var fick vi tag i en mekaniker som hjälpte oss att skjuta in bilen i hans verkstad.
När mekanikern gick till jobbet i den gigantiska fabriken beordrade han Bengt och mig att plocka isär motorn. Jag mekade mycket med lillcittror och var hyfsat kunnig. Bengt var stark och klarade tunga lyft och fastrostade bultar.
Efter några timmar låg motorn i sina beståndsdelar på tidningar på verkstadsgolvet. När mekanikern kom hem från fabriken där han jobbade satte han sig på huk med en cigarett i mungipan och granskade delarna. Det fanns inga Citroën 2CV i öststaterna, men han verkade kunnig och identifierade strax problemet. Det var vevaxeln som hade skurit. Han tog med den till fabriken nästa dag.
Mirakulöst nog lyckades vi plocka ihop motorn igen. Att det blev en liten kartong med smådelar över verkade inte spela någon roll. Vi betalade mekanikern en lämplig summa i dollar och sedan tog vi oss ända ner till Medelhavet och därefter tillbaka till Sverige. När jag besökte Citroëns verkstad i något annat ärende passade jag på att fråga:
– Jag undrar vad det skulle kosta att rikta en skuren vevaxel på en 2CV?
– Det går inte. Den är omöjlig att rikta. Du måste köpa en ny.
– Jaså. Varför då?
– Den är pressad med mycket högt tryck, och sådana stora hydraulpressar finns bara på fabriken i Frankrike.
Hej Björn,
det här är ju en riktigt intressant historia! Och underbara foton.
Samma år, vill jag minnas, var jag själv på ungefär samma rutt genom Östeuropa med mina föräldrar (i en VW 1500S). Det var förskräckligt långdragna procedurer vid gränserna och på vägarna fick man se upp för allehanda hästdragna ekipage. I Jugoslavien var vägarna erbarmligt dåliga. Men de blev något bättre med åren. Det noterade vi när vi körde vår B11 till Jugoslavien 1978. På det internationella 2CV-mötet i Kroatien 2019 hade de blivit riktigt bra. Vi får se nu i sommar på 2CV-mötet i Slovenien. Kommer du dit?
Hej Lorenz, jag är på gång med att erbjuda Autogenial materialet för en artikel i tidningen. Jag gjorde ju en annan om när jag åkte till Paris, men då med min fästmö och med en Cittra av årsmodell 1960.
https://bjornlundenblogg.se/sv/resor/2023/01/forlovning-med-citroen-2cv/
Jag funderade på mötet utanför Ljubljana. Min “nya” 2CV är förmodligen driftsäkrare. Men jag avstår nog. Det är så många mil att köra ensam dit och tillbaka. Och att frakta bilen till låt oss säga Wien, blir jättedyrt. Mvh Björn
Imponerad av att ni lyckades både demontera och montera ihop motorn. Polacker verkar vara ett driftigt släkte, har också goda erfarenheter av att de för det mesta lyckas hitta lösningar på problem som uppstår
Hej Thomas! Ja, det var ett mirakel. På den tiden i Östeuropa sa man ofta att nöden är uppfinningarnas moder. Mvh Björn
Så roligt att du nämner min släkting Carl Johan De Geer i ditt så fina och vackra blogginlägg. Tack för att du delar med dig av din/er underbara resa.
Hej Håkan! Kul att du är släkt med den fotografen. Mvh Björn
Ett så underbart äventyr Björn ! Och det väcker minnen från min runda till många länder i Europa som 19-åring, ja i mitten av 1970-talet……
Hej Håkan! Ja det var en annan typ av resor när man bara kastade sig ut i det okända. Nu ska allt vara så planerat, och så blir det ofta, som i ditt fall till Ligurien, inte av. Mvh Björn
Oj, vilket intressant och trevlig berättelse!
Fantastiskt med den lokale mekanikern som lyckades fixa vevaxeln.
Mina funderingar går runt om möjligen din kompis Bengt har ett efternamn som börjar på D och slutar på N och har sex bokstäver?
Hej Jerker! Ja, den mekanikern glömmer man inte. Nej, min kompis Bengts efternamn slutar visserligen på N men börjar på H och har 8 bokstäver. Mvh Björn
Vilken härlig resa!
/Lena
.
Hej Lena! Ja, jag har gjort den här resan också, med 1959 års modell.
https://bjornlundenblogg.se/sv/resor/2023/01/forlovning-med-citroen-2cv/
Mvh Björn
Imponerande resa. Så även dina kunskaper att ta isär respektive sätt ihop motorn. En guldstjärna till mannen som riktade vevaxeln.
Hej Lars! Ja, minst en guldstjärna, eller en i bronslegeringen som vevlagren är gjutna av. Mvh Björn