Jag har åkt tåg i hela världen. Tittat på tåg. Vandrat längs nedlagda järnvägslinjer. Och nu har till och med en nygammal dröm gått i uppfyllelse, en modelljärnvägsanläggning som fyller köket i min lilla hyreslägenhet i Näsviken.
Klicka på bilderna för att se dem i större format.
Många av mina tågresor har haft sin utgångspunkt på Hudiksvalls station. Här står jag och väntar på ett tåg med min Brompton hopfällbara cykel i sin väska.
Till skillnad från i andra delar av världen får min cykel inte åka med på fjärrtågen I Sverige utan att först packas ner i sin väska och åka som vanligt bagage.
Jag rullar ut Brompton från det fina tåget i Ústí nad Orlicí i norrra Tjeckien. Inget pyssel med att packa ner och packa upp den.
En nedlagd järnvägsstation i Colonia, Uruguay, dit jag tog färjan från Buenos Aires. Numera får man åka buss till Montevideo.
När Alejita och jag cyklade från Facatativá till Villeta i Colombia följde vägen delvis en nedlagd järnväg som här korsar landsvägen över en fallfärdig viadukt.
På hemmaplan passerar den nedlagda Dellenbana ett hundratal meter från min bostad i Näsviken. Järnvägen är en bra promenadstig när det är barmark.
När Kurt och jag cyklade i Polen, vid gränsen till Belarus stötte vi på vilda bisonoxar i skogarna. Men också ett järnvägsnät på vilket man hade fraktat virke ur skogen.
I Colombia finns många nedlagda järnvägslinjer. Här gick tågen mellan Santa Marta vid den karibiska kusten och Neiva i öknen i söder. Här stötte jag på rälsen vid Magdalenafloden.
Den här viadukten var fram till år 2001 världens högsta. Här passerade jag med tåget som går från Bar i Montenegro och passerar 254 tunnlar och 435 broar på sin väg till Belgrad i Serbien. Linjen betraktas som en av världens vackraste.
Den hyggliga lokföraren stannade så att jag kunde kliva ombord på tåget mitt ute på linjen mellan Casablanca och Matanzas på Kuba. Tåglinjen byggdes 1916 för att försörja Hershey chokladfabrik med socker.
Tåget mellan Phan Thiet och Ho Chi Minh-staden var en upplevelse. Mopederna hade en egen vagn med en lastbrygga så man kunde köra rakt in. Och maten i restaurangvagnen tillagades i gigantiska grytor.
På ett tåg i Polen visade en ukrainsk flykting upp en 500 hryvnia-sedel. Hon var på väg tillbaka till Kiev för att snabbt hämta sådant som hon inte hann få med vid flykten.
Det bästa med Machu Picchu var tågresan med Perurail från Cusco till Aguas Caliente , en upplevelse för en tågfreak som jag. I stigningarna gick det i sicksack, med ömsom back ömsom fram och genom ett vidunderligt bergslandskap.
I Cisneros, Colombia, står ett gammalt ånglok på torget. Loket har nr 1, fastän det egentligen är nummer 2. Ettan störtade nämligen ner i en avgrund, vilket man ville hindra från att komma till allmänhetens kännedom.
På Rügen i gamla DDR finns Oldtimermuseet. Där har man lyckats få in detta gigantiska gamla ryska ånglok av modell P36-0123. Det är byggt 1955 och hade smeknamnet “Generalen” på grund av den röda randen på var sida.
Man berättade för mig att orsaken till att pendeltågen i Gdansk i Polen är blåa och gula är att de första pendeltågen var en gåva från SL i Stockholm.
Nu förstår jag mer vilket intresse tåg är, nog inte fattat det riktigt. Den lilla vita hunden på gamla Dellenbanan är ett fint sommarminne.
Hej Bitten! Jo, vi är många som är intresserade av tåg i olika former, både i skala 1:1 och i pytteliten skala (modelljärnväg). Och jo, den lilla vita hunden på bilden heter mycket riktigt Rosie, och är jätteduktig på att vandra långt längs Dellenbanan. Mvh Björn