Ön Rügen
När jag tidigare i höst cyklade omkring på min Brompton i nordöstra Tyskland hamnade jag på ön Rügen, där jag bodde några nätter utanför badorten Binz. Så mycket bad var det inte i september, men många inhemska turister. Du kan läsa mer i mitt inlägg https://bjornlundenblogg.se/sv/cykling/2022/10/hostcykling-i-gamla-ddr/
Skelettkusten
Jag minns när jag besökte en av världens längsta obrutna sandstränder, Skelettkusten i den gamla tyska kolonin Namibia. Trots strålande sol är vattnet iskallt på grund av kalla strömmar från Antarktis. Men ändå såg jag där några tyska (!) damer som frustande kastade sig i havet.
Brompton njuter av havsutsikten från balkongen i hotellet, som ligger i världens längsta byggnad (4 km) i Prora.
Jag är ju tågnörd och har nyss börjat bygga en stor modelljärnvägsanläggning i mitt kök i lägenheten i Näsviken. Jag tänker inte elektrifiera järnvägen, så det är ånglok som gäller.
Så nu intas måltiderna vid ett litet matbord i vardagsrummet.
Tågnörd
På Rügen finns det många fina cykelvägar och när jag kom på en grusväg från Jaktslottet Granitz korsade vägen plötsligt ett järnvägsspår. Eftersom jag är tågnörd kunde jag snabbt konstatera att det var en smalspårig bana, jag gissade på 750 mm spårvidd. Normalspår (även i Sverige) har 1435 mm spårvidd. Min nyfikenhet var väckt, så jag väntade för att se om något tåg skulle dyka upp. Och till min stora förvåning hördes snart puffandet från ett ånglok. Sen såg jag det. Ett fint ånglok som drog sex nästan fullsatta personvagnar och en godsvagn, där jag såg ilastade cyklar.
Jaktslottet i Granitz. Där brukade reichskansler Otto von Bismarck koppla av från politiken. Det går en fin cykelväg upp genom skogen till slottet.
Den rasande Roland.
Den rasande Roland
Jag kunde inte stoppa tåget där och då för att kliva på, utan återvände till Binz för att nästa dag infinna mig på den järnvägsstation som kartappen mapy.cz angav som närmast hotellet. Jag och min Brompton köpte biljetter och klev ombord för en halvtimmes färd till Putbus. I Putbus fanns en stationskrog som serverade öl och mackor innan vi åkte tillbaka.
Det underliga namnet ”Rasender Roland” myntades på 1950-talet när många gruvarbetare från den saxiska uranbrytningsindustrin kom till Binz för att njuta salta bad och koppla av.
Det är också titeln på ett skönlitterärt verk av den italienska renässansskalden Ludovio Raiosto. Den handlar om riddar Roland, som inte direkt är rasande i sitt temperament, men rasar runt i världen.
Banan har ett tiotal ånglok i fint skick.
Under färden berättade den trevliga konduktören allt jag ville veta om den 125 år gamla järnvägslinjen
Tåget går med flera turer om dagen hela året runt. Jag betalade 5 Euro och Brompton 3 Euro.
Hej Björn!
När jag nyss fyllt fem år lades Norra Hälsinglands Järnväg ner och från det tillfället härrör ett av mina allra första minnen. Min farfar var grindvakt och stins i Hånick, vilket förmodligen var en anledning till att vår familj tog Folka-bubblan och åkte för att närvara vid det historiska tillfället. Det var nyårsafton, snö och kallt. Jag minns hur jag stod utanför tåget som var fullsatt till bristningsgränsen och har en tydlig minnesbild av min pappas kusin som sträcker sig ut genom ett öppet vagnsfönster och överräcker en mjölkkruka till någon vid sidan av tåget. Tågintresset gick inte vidare till mig i någon högre grad, men pappa hade två kusiner som båda blev järnvägare, en i Ånge och en i Sundbyberg. Jag har även hört historien om några icke namngivna släktingar som såpade rälsen i motlutet från Hånick upp mot Trolltrappeberget, men det är en annan historia. Det sägs att NHJ var Nordanstigs första järnväg, och det stämmer om man pratar persontrafik, men det fanns en industrijärnväg mellan Stocka och Strömsbruk för detta. När man planerade för Ostkustbanan drogs den först genom Strömsbruk men det satte brukets patron stopp för. Det hette att “då kan det ju komma folk hit som vi inte känner”. Sant eller inte?
Hej Bosse! Vilken intressant redogörelse att läsa för en gammal tågnörd. Fortfarande står en gammal godsvagn som minne i Bergsjö. Om man tittar på Lantmäteriets Min karta (en fantastisk och gratis karttjänst) ser man att den gamla järnvägsfastigheten (banvallsområdet) fortfarande finns kvar på vissa sträckor, medan banvallsområdet har överförts till grannfastigheter på andra sträckor. I folkmun kallades tåget Bergsjökoa. Mellan Hudiksvall Ö och Hudiksvall C passerade tågen längs hamnen och i gatan. De två äldsta loken hade därför ringverk (klocka), vilket gav associationer till ko med koskälla. Kul! Mvh! Björn
Fint skrivet som vanligt. När jag var liten bodde jag ett tag hos stins-familjen i Ljusdal. Och på den tiden var det fortfarande ånglok. Härliga maskiner!
Ha det/Roffen
Hej Roffen! Ja, ånglok är så mäktiga. Och vi som är så gamla så vi var med på den tiden, blir nostalgiska när vi ser dem nuförtiden. Mvh! Björn
Trevligt och fint skriver du om tågresande. Ja, det är underbart att uppleva världen från tåget. Som tolvåring, anno 1968, reste jag med min far och hans konstnärsvänner med tåg från Söderhamn till Monterosso al Mare i Italien. Det blev några tågbyten, bl a i Hamburg och över Öresund lastades tåget på en båt. Och, min morfar var stationsinspektor med ansvar för flera stationer kring Söderhamn. Ja, hoppas nu att vi ur bl a ett klimatperspektiv kommer att åka mer tåg!!
Hej Håkan! Ja, förhoppningen om att vi kommer att åka mera tåg håller på att infrias i hela Europa, det kan jag konstatera under mina kombinerade tåg- och cykelturer. Det är roligt att du, liksom jag och andra åldringar har starka minnen av tåg från vår barn- och ungdom. Mvh Björn