När jag flyttade till Björsarv som getfarmare på 70-talet levde vi i frivillig ekonomisk misär. Tills jag fick uppdrag inom juridiken, utan att vara vare sig jurist eller advokat. Tydligen räckte det med studentexamen. Samt min förmåga att ta mig vatten över huvudet.
Djärvt att uppträda i domstol! Själv har jag hållit mig till det man kan kalla ”hjälp till självhjälp”, inte sällan i samverkan med ombud som konsumenter anlitat – och såklart på områden jag behärskar. Det har då alltid varit gratis – eller pro bono, som examinerade jurister säger.
Berikande och kul erfarenhet. (F ö har jag sett examinerade jurister ha kunskapsbrister inom ”mina” kompetensområden – som varit till skada för deras klienter. Kanske har även Du sett detta?
Hej Sverker. Trevligt att höra att du har ställt upp på det viset. Jag är dock mindre försiktig till min natur och har en och annan gång gått utanför min kompetens, hittills utan några fatala konsekvenser. Du har rätt i att en examen inte är någon garanti för kunskap och kompetens. Mvh Björn
Hej Björn!
Hur gick det för Wolf?
Berätta mer!
Hej Aini! Wolf fick stanna i Sverige och köpte senare en liten skogsfastighet i Frisbo, där han tyvärr också gjorde sig ovän med grannarna. Han köpte mera skogsmark och en skogsmaskin och tjänade en del pengar. En dag hittades han död på golvet i sitt kök, ännu inte fyllda sextio. Mvh Björn
Ja, Björn, “barfotaadvokaten” så intressant och så många mirakel! Du är och var verkligen så kreativ och företagsam. Så kul att höra och så fint att få del av din start i Hälsingland.
Hej Håkan, kul att du gillar det. Jag vet att man pratar om barfotaläkare, men om barfotaadvokater bara är någon som jag har hittat på, vet jag inte. Mvh Björn