Elpiano i Ljusdal

För ett par år sen köpte jag ett Roland elpiano av en man i Ljusdal som hade blivit arbetslös och blivit tvungen att sälja sitt hus och nu även elpianot som han bjöd ut på Blocket för tretusen kronor.

Jag fattade ett snabbt beslut och tog bilen till Ljusdal, provspelade, lastade in det tunga instrumentet i nya bilen (fick knappt plats) och swishade tretusen spänn till säljaren. Efter några veckor hade jag blivit väldigt förtjust i pianot. Det har vägda tangenter, så det känns verkligen pianolikt, och har dessutom riktiga pedaler i möbeln, inte någon liten dosa med sladd som till de billiga modellerna.

Meccano på Blocket

Jag besökte Blocket några dagar senare för att se om det fanns något meccano; jag finner nöje i att samla på sådant, och fick just hem en låda nr 7 (den som var drömlådan när jag var liten och aldrig fick mer än låda nr 4) från England, som jag ropade in på Ebay för 1.051 kr inkl frakt.

Den här gången fanns det inget meccano, men tydligen hade Blocket i färskt minne att jag sökte på elpianon och det kom upp flera förslag på min skärm (Tydligen fattade Blocket inte att jag redan köpt ett elpiano eller trodde att jag såg dem som samlarobjekt). Till min häpnad kostade alla Roland elpiano 8-10 000 kr och tydligen var nypriset på det jag köpte 21 000 kr.

Swishade ytterligare tusen kronor

Utan närmare eftertanke bestämde jag mig för att swisha ytterligare tusen kronor till Ljusdalsmannen och skrev att jag var så nöjd med köpet att jag ville betala lite mer. Helt enkelt så, och så återgick jag till mina sysslor med min colombianska roman.

Vid halv nio på kvällen ringde Sune från Ljusdal och sa att det måste ha blivit något fel. Hans syster skulle swisha honom hundra kronor för något som han inte sa vad det var, men nu hade det kommit tusen kronor. Och inte från systern, utan från Björn Lundén. Jag hade ju redan betalat för pianot. Han lät faktiskt lite skärrad.

Ett stort tack

Jag frågade om han inte hade läst texten till överföringen (man kan skriva högst 50 ord), men det hade han inte. Han hade kastat sig på telefonen (kan man kasta sig på en så liten tingest, förresten?) och ringde direkt. När jag förklarade varför jag funnit det skäligt att betala ytterligare 33 procent av priset blev det alldeles tyst i andra ändan. Och ett stort TACK. Mer hade han inte ord för, sa han.

Professor Philip Zimbardo

Jaha. När jag nyligen föreläste i Krakow, var föreläsaren innan mig professor Philip Zimbardo från USA, en fantastisk föreläsare. Det är han som är mannen bakom The Stanford Prison Experiment. Men nu i Krakow pratade han om vikten av att vara en everyday hero. Alltså att göra något bra för en annan människa varje dag. Och kanske var det en everyday hero jag var den dagen, fastän utan egentlig avsikt.

Om du vill kolla min föreläsning i Krakow så har du den i det här blogginlägget.

Min dröm om att kunna spela boogie-woogie

Min dröm är att kunna spela boogie-woogie trots att vänsterhanden är lite seg efter min stroke. Kolla här vad en far och en dotter kan åstadkomma som inspiration.