Mina resultat i Stockholm Marathon 203 – 2014
Kallt, blött och blåsigt 2012. Men jag var väl påpälsad.
Målgång Stockholm Marathon 2014
Sjuk innan loppet
När jag var 59 år kom jag på att jag skulle springa maraton. En riktig maraton, alltså 42 195 meter. Mycket för att imponera på dottern Stina, så jag la mig i hårdträning. Jag hade läst att man skulle göra minst 2 st 2,5-timmars träningspass för att ha en chans att klara av loppet, i det här fallet Stockholm Marathon. Men innan loppet gick i juni blev jag superförkyld och kunde inte springa, vilket givetvis ledde till några nedsättande kommentarer från dottern.
Språkrådet tycker att man ska skriva maraton utan ”h” på svenska. Däremot blir det med ”h” om ett lopp har ett namn, och det stavas så, som exempelvis Stockholm Marathon.
Tåg till Danmark
I hemlighet anmälde jag mig till HC Andersen Marathon i Odense, Danmark. På den tiden gick loppet i oktober och det blåste iskalla vindar från havet. Numera kör man i september. Maxtiden var på den tiden 5 timmar, vilket jag nätt och jämnt klarade av.
När jag tagit tåget hem lade jag, inte utan viss stolthet, medaljen på Stinas skrivbord. Jag kunde berätta att loppet var typiskt danskt med privatarrangerade vätskekontroller längs banan, där man kunde få sig ”en lille en”. Och vid målgången fick man välja mellan ett äpple och en starköl.
Blodad tand
Nu visste jag att jag klarade av att spring ett maratonlopp. Anden hade släppts ur flaskan och jag anmälde mig till Stockholm Marathon redan nästa år, dvs 2003. Då sprang jag på strax under 5 timmar. Sammanlagt blev det 9 i Stockholm plus premiären i Odense, alltså sammanlagt 10 st. Min bästa tid blev 2005 då jag sprang på 4.47.33. Det är lite kul att man mäter på sekunden när. Det sista loppet sprang jag 2014 på 5.50.54, nära maxgränsen på 6 timmar. Numera är maxgränsen höjd till 6,5 timmar.
Iskyla
2012 gick loppet i iskyla, spöregn och kraftig vind. Jag hade samma kläder på mig som jag hade haft under samma års Vasalopp. Men alla deltagare hade inte varit lika förutseende. En kille som stod bredvid mig när vi väntade på startskottet hade shorts och linne, för han ville visa upp sina nya tatueringar. Dock antog hela hans hud snart samma blåa kulör som tatueringarna, så de syntes ändå inte. Det sista jag såg av honom var när han låg inlindad i filtar i ett sjukvårdstält vid Rålambshovsparken.
Eftersom man inte svettades blev alla deltagare kissnödiga. För mig var det svårt att lirka fram apparaten med dyblöta skidhandskar som jag inte kunde få av mig.
Fotografering
Jag har många fotografier från mina lopp och noterar att jag trots tröttheten ser oförskämt pigg och glad ut. Det har sin förklaring. Under loppet finns massor av arrangörens fotografer utplacerade, antingen som människor eller som automater. Innan man kommer fram till fotoögonblicket finns stora skyltar som uppmanar en att hålla god min, dvs le obesvärat in i kameran.
Tjejsällskap
Det finns många trevliga tjejer av olika nationaliteter att konversera med under ett maratonlopp. Men det är svårt att flörta in sig, eftersom de flesta är där för att sätta personligt rekord och inte vill prata bort onödig lungkapacitet. Men 2014 träffade jag på en ung tjej utanför ingången till Skansen. Hon såg så trött ut och förklarade att hon tänkte bryta tävlingen, hennes livs allra första.
Jag lyckades övertala henne att fortsätta tillsammans med mig i mitt lugna pensionärstempo. Hon hette Izabell Zaza och vi pratade mycket. Vid Torsgatan insåg hon att hon skulle klara av att fullfölja och ringde sin mamma, som väntade vid målet. Hon berättade att hon hade träffat en trevlig gubbe som coachade henne. Så vid målgången på Stockholms Stadion hade mamman delat segerbuketten i två och jag fick den ena.
Mäta sig mot elitlöparna
I och med att jag sprang på drygt fem timmar var det dubbelt så lång tid som elitlöpararna. Så i backen ner från Odenplan hördes ivriga hejarop, men inte på mig och mina trötta kamrater, utan på världseliten som kom bakifrån med polismotorcykeleskort. En gång fick jag idén att testa hur det kändes att springa så fort, ligga jämsides bara till näste elstolpe. Inte ens fyra steg gick det.
Det händer fortfarande att jag drömmer på nätterna om att jag springer ett maraton. Och de skönaste drömmarna är när jag närmar mig målet och inser att jag leder loppet.
Negativt lopp
När jag tittar på resultatlistorna inser jag att jag alltid sprang negativt. Det innebär att min placering undan för undan förbättrades under loppet. 2012 låg jag efter 5 km på plats nr 12.029 av ca 15.000 manliga löpare. Efter halva loppet hade jag ”avancerat” till plats nr 11.711 och i mål var jag på plats 11.040. Jag hade alltså sprungit om tusen löpare (inräknat de som hade brutit).
Looks like you were Bjorn to run
Hi Conor Thomas! That is really funny, Bjorn to run. Like one of my favourite books: Born to run. Take care! Björn
Vad härligt kämpat. Åh så mycket kul. Minnen för livet .
Du har en god förmåga till mycket inte minst att återuppleva minnen och dela dom. Tack för att jag får ta del av dem./Aini
Hej Aini, det gläder mig att du gillar mitt sätt att återuppliva gamla minnen, oavsett om det gäller maratonlöpning eller kajakpaddling i Södermanland. Mvh! Björn
Inte nio lopp i Stockholm, jag får det till tolv. “Ett inställt lopp är också ett lopp”, som Ulf Lundell skulle ha sagt.
Det här är ett typiskt exempel hur du är. De flesta människor har en åsikt, en grundinställning, och den ändras inte i första taget. Men den begränsningen är inget du lider av.
När vi lärde känna varandra, så var du av åsikten att om man såg någon som var ute och sprang, så borde man stanna med bilen och fråga om de ville ha skjuts…de verkade ju bevisligen ha bråttom någonstans. Sedan gick du igång på längdskidor, och då givetvis till 100% med olika vasalopp, för att sedan bli maratonbiten strax innan du fyllde 60 år och då var det maraton som gällde för hela slanten. Härligt när man tänka nytt!!
Hej Thomas! Du är observant som la märke till DNS (Did Not Start) i min resultatlista. Och jag skrattade gott åt din travestering av Ulf Lundell. Jag har nog förträngt de, men nu får du mig att minnas den inställning till motionerande jag hade när du och jag lärde känna varandra. Men om det är något jag är bra på så är det att ändra mig. Inom alla områden. Men vissa intressen håller i sig, exempelvis intresset för samfällighetsföreningar, där jag just har gjort texten till ett inlägg om utgifts- och inkomststat. Ha det bra! Björn
Verkligen imponerande prestationer med tanke på din ålder! Att vara 59 är ju något helt annat än att vara runt 30 som de flesta andra.
Hej Thomas, ja du har rätt, tack. Men när jag sprang mina maratonlopp blev jag ofta omsprungen av seniga tyska män, betydligt äldre än jag. Imponerande. Mvh Björn
Oj, vilka löparmeriter! Själv har jag sprungit några Blodomlopp, och även dom var sisådär 4 km för långa.. 😆
Men du mjölkade ju bara getter upprättstående, en annan fick knäböja några hundra gånger om dagen, vilket resulterade i livslång smärta i just den leden. 😏
Ska ju ta med sonen och studera din tågbana nån dag också! Den verkar kul!
Hörs!
Hej Maria, att du minns att vi i Björsarv byggde en brygga åt getterna så att vi kunde stå i upprätt position när vi mjölkade de gulliga små djuren. Och tråkigt att höra om din led. Den enda gången jag mjölkade i hukande ställning var inför turisterna på Bjuråkers Hembygdsfest när vi demonstrerade gamla tiders getskötsel. Välkommen att kolla modelljärnvägen i mitt kök. Mvh Björn
Bra jobbat…… ja, bra sprungit Björn! Önskar dig all lycka framåt med kommande lopp!
Tack Håkan, men ärligt talat blir det inga fler lopp, i vart fall inga maratonlopp. Vid strax 80 års ålder får jag vara glad över att kunna springa en halvmil. Mvh Björn