Romantisk idé

Euforisk över att 2013 ha klarat av mina först 3-4 maratonlopp i Odense och Stockholm fick jag en romantisk idé om att springa olika maratonlopp över hela världen. Det mytomspunna New York Marathon förstås. Rekordförsök i det platta Berlin Marathon.  The Great Wall Marathon på Kinesiska muren. Medellín Marathon hade jag inte en tanke på, eftersom det här var innan jag förälskade mig i Colombia. Sen har vi förstås det livsfarliga Mount Cameroon Marathon där över hälften av löparna bryter, de flesta på grund av höjdsjuka. Och många dör varje år.

Så när bor Magnus och jag turistade i Irakiska Kurdistan tänkte jag passa på att springa ett maraton i huvudstaden Erbil och tränade både innan avresan och även i Erbil, vilket du kan läsa om här.

Missade starten

När vi kom tillbaka till Erbil efter en 18 mils taxiresa från Sulemania visade det sig tyvärr att jag hade missat vilken dag som maratonloppet skulle gå av stapeln, så det hade redan ägt rum dagen innan. Gissa om jag grämde mig. Besvikelsen gick dock över nästa kväll när brorsan och jag besökte den alkoholliberala kristna stadsdelen Ankawa. På vårt stamhak Deutscher Hof Erbil träffade vi ett gäng tyskar och över några Köstritzer Schwarzbier började vi prata löpning och jag beklagade mig.

– Och jag som skulle sprungit Erbil Marathon, men missade starten.

Bättre i öknen

– Med hur mycket då? frågade en av de tyska killarna.

– I mitt fall missade jag starten med ett helt dygn.

– Du ska vara glad åt din dygnslånga försening. Du slapp eländet.

– Så det var inget bra maratonlopp? Jag hade sett fram emot det. De stängde ju av hela ringleden för trafik. Förra året gick loppet i öknen utanför stan, hur kul är det?

– Jag försäkrar dig att det var bättre i öknen. Här var det katastrof. Tävlingsledaren kan inte ha haft en susning om maratonlöpning.

– Hur då? undrade jag.

– Polisen klagade och frågade tävlingsledaren hur länge gatorna skulle behöva vara avstängda. Gissa hur länge den idioten sa till polisen?

– Sex timmar, som i Stockholm Marathon? Eller kanske sju, på grund av värmen.

Tre timmar

– Om det hade varit så väl ändå. Till och med fem timmars hade fungerat hyfsat. Men han nöjde sig med tre.

– Tre timmar? Men så fort kan väl ingen ha sprungit.

– Just det! När polisen släppte trafiken lös efter tre timmar hade ingen hunnit i mål. Alla fick vänta vid rödljusen på övergångsställena och springa på trottoarerna bland förvånade fotgängare. Någon provade att springa ute på vägen, men han var nära att bli påkörd.

– Vad hade tävlingsledaren fått tre timmar ifrån.

– Det sägs att han googlade på segrartiden i OS, och så la han till en timme för säkerhets skull.

Jag trodde att min tyska sagesman skojade med mig, men hela gänget nickade instämmande. De hade alla ställt upp, men bara en av dem hade fullföljt i ren ilsken envishet.

– Vad vill ni ha? Var sin Köstritzer Schwartzbier? Jag bjuder som plåster på såren, sa jag.

De nickade och jag gick till baren och beställde.

Nästa Erbil Marathon går av stapeln den 29 oktober 2021. Jag har försökt få fram bansträckningen och maximitiden på deras hemsida www.erbilmarathon.org, men lyckas tyvärr inte hitta någon sådan information. Mitt råd är att inte åka dit utan att veta vad som kommer att gälla.