Exakt den här frågan introducerades av filosofen Jonathan Haidt i en artikel från 2001:
“The Emotional Dog and Its Rational Tail: A Social Intuitionist Approach to Moral Judgment” (publicerad i Psychological Review).

Det handlar om moraliska intuitioner och hur vi ofta dömer först känslomässigt och försöker resonera i efterhand. Syskonberättelsen används som exempel på en situation där:

• Ingen kommer till skada.
• Det sker frivilligt.
• Det finns inget hot om graviditet.
• Det är en engångshändelse.

Trots det reagerar många med ett starkt “det är fel!”, men har svårt att logiskt motivera varför.

Haidt kallade detta fenomen för “moral dumbfounding” – när människor inte kan förklara varför de tycker något är moraliskt fel, men ändå håller fast vid sin känsla.

I den senaste sexualbrottsutredningen diskuterade man att avkriminalisera detta, men utredaren skrev så här:

“Vi vet att det inte orsakar skada – men folk tycker ändå det är fel, så vi låter lagen stå kvar.”
En ren kapitulation inför den moraliska magkänslan.

Och det är ju praktiskt taget omöjligt att åtala ett brott som sker i total frivillighet och hemlighet – om inte de inblandade själva berättar om det. Lagen blir alltså symbolisk, inte funktionell.