Hindrande

Y hindrar X från att göra x betyder att Y genom sin handling y genomför förändringar i X:s fysiska omgivning eller hans kropp, så att det blir omöjligt för X att utföra den handling x som han önskar utföra.

Att Y tvingar X att göra x är detsamma som att Y hindrar X från att göra non-x.

Typer av hindrande:

a) Fysiskt våld som gör det omöjligt för X att nå sitt mål. Fångvaktaren hindrar fången från att fly genom att knuffa tillbaka honom in i cellen.

b) Förändring av X:s omgivning. Markägaren sätter upp ett stängsel som hindrar dem som har för avsikt att ta sig in och som misslyckas på grund av stängslet.

c) Lagligt hindrande, som bygger på a) och b). En som har för avsikt att besöka Colombia hindras av myndigheterna i landet när de avslår hans begäran om visum.

Hindrande eller avskräckande

Det kan vara svårt att dra gränsen mellan hindrande och avskräckande. Om Y under pistolhot beordrar X att avslöja PIN-koden för att sedan ta ut hans pengar, kan detta tolkas som avskräckning (och därmed påverkan) eftersom Y ju ger X en valmöjlighet mellan att lyda och att vägra – låt vara att han i det senare fallet blir dödad, vilket väl får anses vara ett, både absolut och relativt till att lyda, starkt obehag för X.

En agent hindrar en annan från att handla på ett visst sätt om han antingen bokstavligen omöjliggör denna handling, eller om han gör det så svårt och riskfyllt för honom att nå målet, att han praktiskt taget inte har något val, utan måste ge upp sitt försök.

Ofrihet

X är ofri gentemot Y att göra x om antingen Y hindrar att X gör x eller gör det straffbart för X att göra x.

Ofrihet genom hindrande

Om Y hindrar att X gör x har Y inte bara kontroll över X utan gör honom även ofri att göra x.

Lägg märke till att i nedanstående båda fall är det inte fråga om ofrihet:

a) ”mitt samvete hindrar mig från att ljuga”. Samvetet är ingen agent.

b) Om Y låter bli att göra det möjligt för X att göra x är X inte ofri gentemot Y med avseende på x.

Ofrihet genom bestraffning

Y bestraffar X för att denne har gjort x betyder att Y hävdar att X har gjort x och av detta skäl utför Y handlingen y, vilket depriverar X. Att deprivera någon är att utsätta honom för obehag. Y depriverar X genom handlingen y om X värderar den situation högre som skulle föreligga utan y, än den som blir resultatet av y.

En deprivation kan bestå av a) en fysisk handling såsom ett knytnävsslag eller en inspärrning, b) att man berövar någon något som han värdesätter, till exempel mat, pengar, arbete eller c) verbala förolämpningar.

Följande impliceras av ofrihet genom bestraffning:

a) Y anser X skyldig till att ha gjort x. (Att släpas i koncentrationsläger utan anklagelse är visserligen depriverande och innebär ofrihet, men inte genom bestraffning.)

b) y orsakas av x

c) Y depriverar X avsiktligt, dvs han gör y i avsikt att bestraffa X för att han har gjort x.

I sammanhanget kan det vara intressant att undersöka om alla straff har samma depriveringsgrad för alla. Differentierade dags­böter är ett försök att uppnå den effekten, men knappast fängelsestraff. En som har 14 barn och en supergnatig make depriveras kanske inte nämnvärt av några månader i fängelse.

Frivillig ofrihet

Logiskt sett kan man inte vara ofri gentemot sig själv. Man är alltså inte ofri om man är slav under sina passioner lika litet som man har kontroll över sig själv – självkontroll.
Däremot kan man frivilligt underkasta sig ofrihet (under någon annan agent).

Om jag av fri vilja enrollerar mig i Främlingslegionen, gör jag mig själv ofri i många avseenden och i relation till många, men inte gentemot mig själv.

Även en ofrihet som jag uppskattar är en ofrihet.

Obligatorium

Y gör det obligatoriskt för X att göra x betyder att Y gör X ofri att göra non-x.

Min frihet att gå när det är grönt ljus bygger på den korsande trafikens ofrihet att köra mot rött ljus.

Ett dilemma

Om Y gör det straffbart för X att göra x och Z samtidigt gör det straffbart för X att göra non-x föreligger ett dilemma för X. Han måste försöka avgöra vilket alternativ som är mest oförmånligt. Kalkylen görs med hänsyn till två faktorer

a) sannolikheten att Y respektive Z verkligen utmäter ett straff, där 0 innebär att det är totalt uteslutet och 1 att det är helt säkert.

b) deprivationsgraden, dvs hur obehagligt ett utmätt straff blir för X, där 0 inte är obehagligt alls och 1 är outhärdligt.

X:s flickvän Y, vill att X ska komma hem till henne en lördagskväll. X:s pappa Z förbjuder X att gå ut den här lördagskvällen.

Y hotar med att om X inte kommer så ber Y en annan kille att komma hem till henne.

Z hotar med att om X går hem till flickvännen så drar Z in X:s månadspeng den här månaden.

X måste nu bedöma sannolikhetsgraden för bestraffningarna samt deprivationsgraden för de båda. Han bedömer att sannolikheten för att flickvännen ber en annan kille att komma hem till henne är 0,4, eftersom han har erfarenhet av några tomma hot från hennes sida tidigare. Sannolikheten för att hans pappa drar in månadspengen är 0,8, eftersom pappan är en principfast person med gott minne.

X är ganska svartsjuk, så han skulle lida en del om flickvännen (eller då kanske före detta flickvännen) tar hem en annan kille. Depriveringsgraden är 0,7. Pengar kan X skaffa på annat håll, exempelvis genom att lägga ner energi på att be mamman, så depriveringsgraden är 0,25.

Kalkylen ger 0,4 x 0,7 = 0,28 i obehag om han stannar hemma och 0,8 x 0,25 = 0,2 i obehag om han går till flickvännen. Alltså väljer han det minst obehagliga och går till flickvännen.