Det här med förskott på arv är lurigt. Det visar det här rättsfallet. Det är viktigt att du inte ger en gåva i uppenbar avsikt att göra ett barn arvlöst.

Om du har flera barn kan du testamentera så att något eller några av dina barn får ärva mer på bekostnad av något eller några andra av dina barn som då får mindre. Men det finns en gräns: Alla barn har rätt till sin laglott som är halva arvslotten.

Ett exempel

Vi antar att du har två barn, Adam och Bertil. Du anser att Bertil är en slarver och har varit taskig mot dig, en skitstövel helt enkelt, och därför vill du att Adam ska få allt efter dig. Om du skriver så i ditt testamente, kan Bertil gå till domstol och få rätt till halva sin arvslott. Utan testamente skulle barnen ha fått 1/2 vardera, men nu får Adam 3/4 och Bertil 1/4. Att du vill att Adam skulle få allt och Bertil inget, bryr man sig inte om.

Nu kommer du på idén att du ska ge Adam alla dina tillgångar i gåva, så att när du dör finns det inget kvar för Bertil att ärva (Inget åt Adam heller, men han har ju redan fått allt). Går det? Vi börjar med att titta på det här rättsfallet.

Högsta domstolens dom NJA 2022 s 277

(Jag har anonymiserat det här rättsfallet, så namnen är påhittade av mig.)

Jens avled vid 68 års ålder. Han efterlämnade hustrun Monika, deras gemensamma barn Annika samt särkullbarnet Magnus (som han fick i en tidigare relation).

När Jens dog fanns praktiskt taget inga tillgångar i dödsboet, delvis på grund av att Jens drygt 2 år innan han avled hade skänkt bort 1,4 milj kr till Annika. Magnus blev därmed utan arv. Han yrkade i tingsrätten i Hudiksvall att Annika skulle betala tillbaka så mycket av gåvans värde till dödsboet, så att Magnus kunde få ut hela sin laglott.

Ärendet hamnade så småningom i Högsta domstolen (HD).

HD konstaterade att om arvlåtaren under sin livstid har gett bort tillgångar (i det här fallet pengarna till Annika) under förhållanden som till sitt syfte är att likställa med ett testamente (”för dödsfalls skull”) kan värdet återbäras till dödsboet. Man ska alltså inte kunna kringgå laglottsregeln genom sådana gåvor.

De vanligaste fallen gäller (1) när givaren väntar sig att dö inom kort tid, och därför inte egentligen förlorar så mycket på att vara utan tillgången. Ett annat fall är (2) när givaren förbehåller sig den huvudsakliga nyttan av tillgången (exempelvis bo kvar som tidigare på en bortgiven fastighet), men något sådant är det inte fråga om här.

Den tredje varianten är (3) när man kan anta att givaren har en avsikt att ändra den lagliga arvsordningen genom gåvan. Givaren ska alltså vilja att någon person som är arvsberättigad inte ska få något alls eller mindre än vad han eller hon annars skulle ha fått. HD konstaterar att Jens, trots sin ålder, övervikt och en viss sjukdomsbild inte kan antal ha väntat sig att dö snart. Observera att domstolen inte enbart tittar på faktiska omständigheter, utan hur givaren kan tänkas ha uppfattat sin situation.

Därmed faller både fall (1) och fall (2) bort. Återstår fall (3), det där med att givaren genom gåvan vill uppnå att någon inte ska få ärva.

Man ordnade vittnesförhör, bland annat med Magnus före detta fru, som berättade att pappan Jens bröt kontakten med sonen Magnus 2010 efter en konflikt. Jens hade enligt vittnesförhör sagt att han ville att sonen Magnus skulle bli arvlös och att dottern Annika skulle ärva allt. Detta bekräftades också i förhör med Magnus son.

Enligt HD fick det därför antas att gåvan huvudsakligen var testamentsliknande.

Därför skulle Annika betala den förfördelade sonen Magnus så mycket att han fick ut sin laglott (hälften av arvslotten).

Kommentar i domen:

Om det framgår att det främsta syftet med en gåva i stället varit att hjälpa eller stödja en gåvotagare (även om det samtidigt skulle missgynna en bröstarvinge) gäller inte den här regeln. Då är det okej. Men så var det inte här, enligt HD.

Min kommentar:

Jag tycker att det är märkligt att HD går på en hörsägen, som dessutom intygas av två personer som har en nära relation till den som vill ha pengar. Det skulle kunna betraktas som jäv.

Åter till exemplet

Om en domstol skulle komma fram till att avsikten med din gåva till Adam var att Bertil skulle bli arvlös, kan Adam efter din död tvingas att lämna ifrån sig en del av gåvan. Men om det istället framgår att din avsikt med gåvan var att du ville hjälpa Adam som hamnat i svårigheter och exempelvis behövde skaffa en bostad, då kan Bertil, allt annat lika, inte få framgång i sitt yrkande i domstolen.

Så om du nu vill missgynna något av dina barn måste du sköta dina kort väl. Jag lägger här inga moraliska aspekter, jag bara redogör för juridiken. Du ska inte använda ordet ”arvlös” eller ”skitstövel” i tal eller skrift, även om det kan vara frestande om du är arg. Du  kan gärna i gåvobrevet motivera gåvan med att du vill hjälpa Adam.