Många människor har älskade husdjur, som hundar och katter. Eller mer ovanliga husdjur som ormar och kanariefåglar. Frågan är om man, som i det här fallet, kan testamentera till sina hundar.
Här svarar jag på en fråga i telefon, och jag vinnlägger mig om att behandla frågan seriöst, fast jag kanske inte lyckas fullständigt.
Du kan läsa lagbestämmelserna om arv och testamente i ärvdabalken.
Om du har en fråga om privatjuridik eller privatekonomi kan du skriva den i kommentaren till det här inlägget.
I slutet av telefonsamtalet avråder jag bestämt från att bilda en stiftelse, både under livstiden och som en testamentarisk stiftelse. Det är en myt att en stiftelse är evig, det finns många stiftelser som missköts efter stiftarens död, och då blir det inte bra. Dessutom krävs ett grundkapital som är så stort att endast avkastningen ska räcka till för att uppfylla stiftelsens ändamål.
Slutligen är det ganska mycket administration med en stiftelse och om man i sitt testamente förordnar om vilka personer som ska sitta i styrelsen är det inte säkert att dessa personer har lust att göra det när det blir dags. Och ska man låta proffs ha hand om stiftelsen äter deras arvoden snabbt upp kapitalet. Så en stiftelse är ingen bra idé, varken för en fritidsfastighete eller för underhåll av hundar.
Intressanta synvinklar! Jag har några funderingar kring dels arvsrätt, dels närståendekrets när det gäller adoption.
Hej Neo! Ja, det är intressant med adoption. Då byts ju hela släkten ut på den sidan, förutom föräldern blir det nya far- eller morföräldrar osv bakåt, samt nya syskon osv. Det har betydelse inte enbart för arvsrätten, utan även för närståendekretsen i skattesammanhand samt för sexualbrott. Mvh Björn
Hej Björn!
Är ursprunget till frågan baserat på en erfarenhet du har? Jag förstår inte riktigt. Om personen är uppriktig och verkligen funderar på en stiftelse varför så resolut avfärda den? Vore det inte mer informativt med fakta upplysning för olika alternativ?
Hej Aini! Du har så rätt. Det var dumt av mig att inte förklara mer ingående varför en stiftelse var en dålig idé. Så nu har jag lagt till en beskrivande text i blogginlägget. Mvh Björn
Ahhhahaha……
….underbar handledning!
Nu har jag ju ingen hund i livet längre men ska ha möjligheten i åtanke. Kanske ska jag bara komplettera videon något – om vi byter hunden mot en katt. En sådan arvsmöjlighet skulle nog då gå att genomföra, åtminstone finns det ett berömt exempel på detta – Choupette!
Denna favoritkatt som hade Karl Lagerfeld som husse fick ärva ansenliga delar av förmögenheten. Kanske via en stiftelse som du anger i videon, men den här gången saknades det ju inte heller pengar och lilla “Choupette” smaskar väl vidare på gourmetmaten i sin lyxlägenhet får man antaga.
Och pengar löser ju som bekant de flesta problem.
Appropå problemet med det ökande avståndet mellan fattig och rik – i Brasilien läser jag nu att cirka 150 miljoner invånare lever runt och under existensminimum, cirka 50 kr om dagen, 40 miljoner har svensk levnadsstandard och runt 10 miljoner tillhör de überrika. Hur ser det ut i Colombia?
Samtidigt ser jag att den svenska löne/förmögenhetstillväxten går i en oroväckande snabb takt åt samma håll som i Latinamerika. Som ett exempel av flera nämner jag VD’n för Vattenfall (ägt av staten, dvs oss, inte ett “privatägt” börsbolag) som plockar ut runt 1 750 000 kr inkl tillägg (en miljon sjuhundrafemtiotusen) i lön – i månaden! Colombia/Brasilien = Sverige?
Eller vad säger du? Kommer det här att hålla eller har vi i Sverige snart samma problem som Latinamerika har? I min “hemstad” i Brasilien begås nu 17 mord – per dygn! Hur skulle svenskt rättsväsende kunna hantera detta?
Ja, ja, tankar man får när man hör att “Choupette” fått ärva och käkar gåsleverpastej på sidenkudde hela dagarna…
Hej Kjell! Intressanta synpunkter du har, även om jag i mitt blogginlägg inte behandlade frågan om den ojämna inkomstfördelningen i samhället. Frågeställaren i mitt fall var en vanlig människa och arvet till hundarna handlade om mindre än hundra tusen kronor. Mvh! Björn
Hoppsan! Nu missuppfattade jag nog ditt videoklipp, det var alltså inte en “teatershow” i stil med dina övriga videos utan en verklig förfrågan från en “vanlig” människa? Då blir det ju klarare, och med tanke på att en valp kan kosta upp emot en 30 000 kr blir ju summan du nämner mer hanterbar. Jag tänker då att en vanlig kennel skulle kunna få någon tusenlapp i månaden för att ta hand om hunden ifråga, efter husses/mattes frånfälle, tills en omplacering kan ordnas.
Vad gäller “Choupette” handlade det om helt andra belopp, citat:
“The late designer Karl Lagerfeld has left a vast portion of his estimated $200 million fortune to his Birman cat, Choupette.”
Två miljarder SEK? Det gick ingen nöd på den katten….
Hej Kjell! Ärligt talat var detta också en teatershow, men där den ena personen aldrig syns. Men det skulle alltså föreställa en vanlig människa. Och historien om herr Lagerfeld och hans katt kan mycket väl vara en tidningsanka, tror jag i alla fall. Mvh Björn
Du är underbar Björn med dina videoklipp! 🙂
Hej Rickard! Det blir jag glad över att höra! Mvh Björn