Tullen lägger ner mycket arbete på att jaga piratkopierade kläder som förs in i Sverige, främst från Kina. En piratkopia är ett klädesplagg som ser ut att vara av ett känt märke och ibland, men inte alltid, har detta märke som emblem på plagget. Ibland är kvaliteten usel, ibland inte.

Du måste gå ner på minsta detaljnivå för att se om jackan är äkta. Det innebär alltså att en oäkta jacka är lika snygg, väcker lika mycket beundran, är lika varm, tål tvätt lika bra osv.  En ”äkta” jacka kostar 15 000 kr (20 000 kr med huva) medan du får en fejkjacka för 500 kr.

Tullverket stöder sig på Varumärkeslag (2010:1877) enligt vilken man kan registrera ett varumärke nationellt eller internationellt. Den som gör intrång i varumärkesrätten kan dömas i Patent- och marknadsdomstolen för varumärkesbrott. Piratkopian behöver inte vara försedd med etikett med varumärket; det räcker med att en unik design upppenbarligen är efterapad.

Av vissa produkter kan det vara farligt att köpa piratkopior, exempelvis av elapparater, reservdelar till din bil eller läkemedel. Men det är knappast farligt att köpa ett par piratkopierade skor som är lika originalet ner på detaljnivå.

Orsaken till att tillverkarna av varumärkesskyddade produkter ska skyddas är att de har lagt ner mycket pengar på att skapa både produkten och själva varumärket. Patent och registreringsverket har publicerat en rapport från EUIPO. Den visar att piratkopiering leder till årliga förluster på 600 miljarder kronor för tillverkarna, och att det innebär 434 000 förlorade jobb i EU. Den statliga myndigheten uppmanar köparna att inte låta lura sig.

Käftsmäll

Jag är dock inte säker på att de fejkade jackorna kannibaliserar på de äkta. Det är helt olika kundsegment. En person som köper jackan för 500 kr skulle inte ha råd att köpa den för 15 000 kr eller inte tänka sig att lägga ut så mycket pengar på en jäkla jacka. Och när fejkjackornas ägare visar upp sig på stan kan det öka märkets popularitet. Jag tror därför inte att förlusterna blir så stora som man ger sken av i rapporten. Dessutom tror jag inte att någon är så dum så att han eller hon verkligen tror att den billiga jackan är äkta.

Det här med piratkopior kan också rent politiskt ses som en smäll på käften åt varumärkeshysterin där fokus är på varumärket och inte på själva varan. Ett typiskt i-landsproblem. Där man köper en Rolexklocka, inte för att den skulle gå fortare än andra klockor, utan för att andra ska bli avundsjuka. Skrytfaktorn alltså. För egen del använder jag klockan som finns i min mobiltelefon.

Škoda vs VW

I mitten av nittotalet var jag intresserad av att köpa en Škoda Felicia, en tjeckisk bilmodell, som just hade börjat säljas i Sverige, och som påminde om Volkswagen Golf. Hos återförsäljaren fanns fullt med blänkande nya VW men inte en enda Škoda. Dom tjeckiska bilarna stod ute på gården. Bilfirman fick inte ha dessa piratkopior inne i bilhallen. På så sätt försvårade man för kunderna att jämföra dem mot de äkta folkvagnarna. Det var vinter så bilförsäljaren gick i lågskor med oss ut i snön och borstade hjälpligt av demobilen så att vi kunde ta en provtur. Men vi köpte faktiskt en, och jag var nöjd med den. På bensinmackarna kom nyfikna bilintresserade män fram och bad att få rycka i dörrarna för att se om de satt fast ordentligt. Det här är ett exempel på produktlinjesegmentering.

Israel

Jag var i Israel för några år sen och när jag var ute och joggade längs strandpromenaden i Tel Aviv kom jag ikapp två tjejer. Den ena hade en Fjällräven Kånken på ryggen. Jag utgick från att tjejerna var svenska, men hej vad jag bedrog mig. Det båda israeliskorna förklarade att dessa märkesryggsäckar var högsta mode och jättedyra.

Jag frågade inte om det fanns piratfjällrävar också.

När jag var ung var Fjällräven ryggsäckar något alldeles nytt och väldigt praktiskt.

Lacoste

En av mitt livs första charterresor gick till en grekisk ö, jag minns inte vilken. Där, på stranden kom en ung man och sålde tröjor. Pikétröjor, alltså med en liten krage, var något nytt och på hans tröjor var det en krokodil som logga på bröstet. Jag köpte en, som jag sedan hade i många år. Så här efteråt minns jag inte att jag funderade över om det var en piratkopia. Jag trodde nog att det låga priset berodde på att det var lägre skatt på den där grekiska ön, typ tax-free.

Min roman Dot.com.

Jag gav ut min roman Dot.com i Colombia 2019. Efter en tid fick jag hos två gatuförsäljare syn på piratkopior av min bok för mindre än halva priset. Mina vänner tyckte att jag borde känna mig kränkt, men faktiskt blev det tvärtom (jag är ju stoiker).

Jag blev stolt över att min lilla roman blev insläppt i de piratkopierades skara tillsammans med diverse Nobelpristagare. Jag köpte en bok och konstaterade att papperskvaliteten var urusel, men för en bok är det ju innehållet som är det viktiga.

Tyvärr har jag inte den piratkopierade boken kvar; jag gav bort den till en väninna från Barranquilla.