Inför avresan med tåg till Göteborg
Med ny väska
Nu har fröken Brompton och jag varit på äventyr igen. Den här gången med en ny väska för 336 kr köpt på Amazon.com för att bära henne i vid färd med tåg och båt. Fiffigt är att det går att pilla fram Bromptons transporthjul om man öppnar väskans blixtlås något. Det fungerar bra på tågperronger och annat jämnt underlag.
Brompton har små transport-hjul på pakethållaren
Havanna. Samma ryggsäck i framväskan som nu
Två ö-turer
Tidigare har miss Brompton och jag tagit oss runt två öar 2016. Runt nästan hela Kuba och en träningstur runt Mallorca dessförinnan. Men nu blev det varken ö eller rundtur. Vi tog tåget till Göteborg, färja med Stena Line till Fredrikshavn på norra Jylland och därifrån trampade jag till byn Hohenwestedt strax norr om Hamburg. Det blev 440 km och tog tio dagar. Om Hohenwestedt kan du läsa i ett särskilt inlägg.
Det var rätt kallt på Mallorca i februari
Här syns framdrevet. De sex växlarna är vid bakhjulet
Små hjul inget hinder
Den vanligast kommentaren från andra cyklister var att det måste vara ansträngande att cykla på en cykel med så pass små hjul som 16 tum. Men storleken på hjulen har ingen betydelse, utan det är snarare storleken på benmusklerna, och därvidlag har jag inget att skryta med. Min Brompton är sexväxlad och dessutom har jag bytt det främre kedjedrevet från ett med 50 kuggar till ett med 44 kuggar, så det går lättare att komma uppför backarna.
Dimensionen är behändiga på tågresor om Brompton inte är packad i väskan
Så här ser skyltningen ut i Danmark
Heervej och Ochsenweg
Min plan var att följa pilgrimsrutten Eurovelo 3, en cykel- och vandringsled som går genom 7 länder från Trondheim i Norge till Santiago de Compostela i Spanien, sammanlagt 5300 km. I början gick det bra. Leden är väl skyltad både i Danmark och i Tyskland. Men jag insåg att den är dragen med tanke på sportiga mountainbikecyklister. Ofta svängde leden av från den relativt plana asfalterade cykelvägen för att styra ut på utmanande kurviga och backiga grusvägar.
maps.me
Min plan ändrades alltså så jag använde appen maps.me som jag har off-line i mobilen och där jag i förväg hade laddat ner kartorna för Jylland och Schleswig-Holstein. Om man klickar på cykelsymbolen när man söker färdväg väljer appen bra cykelvägar. Antingen små asfalterade vägar med lite trafik eller stora vägar med separata cykelbanor vid sidan av vägen. Mycket sällan hamnade jag på väg med obehaglig biltrafik. På köpet blev sträckan kortare. Mina 440 km skulle ha blivit 680 km om jag hade kört Eurovelo 3 hela vägen.
Det finns även andra godkända intyg, men mitt intyg från e-hälsomyndigheten var kungen
Covid-19
Covid-19 var allerstädes närvarande. Covidbeviset var kungen bland dokumenten. Jag hade skrivit ut mitt covibevis på papper, vilket var enklare att visa upp än att hålla på och fippla med mobilen. Det behövdes för att komma ombord på färjan, äta inomhus på restaurant, ta in på hotell och passera landgränser. Och ansiktsmask var obligatoriskt inomhus på många ställen. Gränsen från Tyskland till Danmark passerade jag ombord på tåget, där gränspolis och militärer höll järnkoll i Padborg. Min stolsgranne saknade dokument och blev snyftande tvingad av tåget med allt sitt bagage. Hans vidare öde är okänt. Gränsövergången Från Danmark till Tyskland var på en motortrafikled där man inte fick cykla, så jag tråcklade mig fram längs en ödslig cykelled och plötsligt var jag okontrollerad i Tyskland och fortsatte till Flensburg.
Jag förstod att den här gamla kullerstensgatan var rätt väg när jag såg namnet: Alte Zollstrasse
Colombiansk – dansk – svensk bekantskap
Intressanta möten
Jag träffade förstås många intressanta människor under min utflykt. Min colombianska fotbollströja är perfekt att cykla i. En dansk kille sken upp när jag gled in på en rastplats för att köpa vatten i värmen. Han hade studerat i ”min” stad Medellín för tjugo år sedan. Och inte nog med det. Han hade varit vid Amazonas på samma ställen som brorsan och jag besökte. Så vi hade massor att prata om.
Fyra insikter
Fyra saker har jag kommit till insikt om på den här cykelturen:
- Jag är inte 70 år längre.
- Jylland är inte platt.
- Glöm inte att ta av ansiktsmasken när du äter (Annars får du mask i magen … )
- Mitt bagage var alldeles för tungt, jag kunde ha dragit ner det till hälften.
Tatueringen med indianmotiv hade han fått utförd i Leticia, Amazonas
O sååå bra att du håller igång.Detta var ju fantastiskt och du är ju inte 25 år…..Ha det så gott nu.
Hej Kerstin, du har rätt, jag är inte 25 år, och inte ens 70 längre. Men jag har lika roligt som då, fastän inte lika stark.
En härlig och vacker upplevelse att läsa om ditt äventyr, tack Björn! Och.. ålder är bara en siffra…
Hej Håkan, min bloggförebild. Du har verkligen rätt i det där med åldern och siffrorna. Det är ju bara i den tidiga barndomen som åldern bara är en (enda) siffra. Det blir lite knöligt med översättningen från engelskans “age is just a number”, haha.
Så roligt och imponerande! Som du skriver själv gäller det din vilja, och ditt mod, din framfusighet, styrka och initiativrikedom. Skulle gärna hänga med på en 40-milarunda om jag vågade och orkade. Jag är ju jämnårig.
Just nu finns dock hinder i form av en ischiasnerv som smärtar mig. Men sen!
Håkan Lindhoff
Hej Håkan! Ja, vi sticker direkt när din nerv har slutat smärta. Det behöver ju inte bli så långt som 40 mil. Jag gillar uttrycket du använder, framfusighet. Det ska jag använda mig av och tänka på dig.
Låter härligt och spänstigt.
Jag cyklar “alltid” men har monterat ett el-kit på min gamla cykel så nu räcker även mina vadmuskler till för längre turer och branta backar.
Ha det bra/ Kjell
Hej Kjell! Ja det där med elcykel funderar jag mycket på. Det sägs att man till och med får mer motion om man har en elcykel (för att det är lättare att komma ut), men jag tror inte det gäller mig. Och i Koldingbackarna under cykelturen kändes det rätt skönt att gå till fots och leda cykeln då och då.
Skönt att höra att även en erfaren resecyklist som du kan dra på sig en onödigt tung packning.
Hej Kalle, ja visst är det löjligt att ha med sig en sådan massa saker. När jag cyklar i Colombia har jag allt i en liten blå ryggsäck som jag har på ryggen när jag cyklar. Felet den här gången var nog den röda ryggsäckens. Den är alltför stor.
Det verkar ha varit en intressant resa som du har gjort. Det är modigt gjort att du ger dej av på dessa äventyr.
Men var rädd om dej!
Hej Kerstin, så du tycker att jag är modig … humm. Vad har man egentligen att förlora. Man kan råka få en stroke och dråsa ihop hemma i sovrummet också.
Kul att få läsa om vad du gör. Och härligt att du fortsatt vill ge dig ut på äventyr.
Hej Thomas! Ja, du sätter spiken på huvudet. Just det att jag vill är faktiskt viktigare än att jag kan. Jag gissar att det blir fler äventyr framöver.
Tack för trevligt cykelreferat.
Har själv också cyklat Kolumbien runt
Kul att du gillade referatet. Som du ser så cyklar jag inte lika ambitiöst som du. Alltså ingen riktig långfärdscykel och ingen komplett packning. Men man kan göra på lit olika sätt.
Hej Björn!
Som vanligt roligt att följa dig. Jag är sugen på en Brompton, men så var det det där med att ha tid. Jag måste som pensionär börja med att trappa ner till heltid…
Hahaha, trappa ner till heltid, den är bra. Jag tror inte att jag i hela mitt liv har varit uppe i heltid, men så är jag en ganska lättjefull typ.
Hej där Björn!
Vilken resa!!
Imponerande!
Kul att vi kan ha lite kontakt iaf, även om det mest är du dom fixar den. Semester just nu men rätt lugn tillvaro…återhämtning…
Stina från länge sen….
Hej Stina för länge sen. Kul att min blogg kan fungera som kontakt med dig igen. Det är många som är imponerade av min cykeltur, men själv jämför jag mig med cykelnördarna som cyklar tvärs över USA och liknande. Och då är det här ju ingenting i jämförelse. Men jag är himla glad över att jag har viljan att ge mig ut på äventyr.
En bragd vid din ålder tycker jag. Imponerad, bra insikter.
Kul att du gillar mitt inlägg, Bitten. Det jag är mest imponerad av hos mig själv är inte att jag klarade av det, utan i så fall snarare att jag ville göra det.