Jag hittade en gammal dagstidning från 6 april 1965. Där fanns en annons från resebyrån Reso. Reso ägdes av folkrörelserna, bland andra Kooperativa förbundet och ABF. I annonsen lanserades kibbutzresan till Israel som en solsemester utöver det vanliga. Och ovanligt var resmålet; på den tiden åkte man på solresor till Spanien, Italien och Grekland.

Åldersspannet 17–35 år visar hur begreppet ungdom vid mitten av 1960-talet omfattade en betydligt större del av vuxenlivet än idag.

Jag var då 21 år gammal och hade många vänner som åkte till Israel för att arbeta på kibbutz (kollektivjordbruk som drevs av judiska bosättare, men med många internationella volontärer), men jag kom aldrig iväg, även om jag var sugen.

Lågt pris

Priset på 1190 kr var väldigt lågt. Det motsvara ca 14.000 kr i dagens penningvärde. Och en Medelhavskryssning på två veckor ingick! Det låga priset talar för att resan helt eller delvis möjliggjordes genom subventioner, sannolikt kopplade till Israels intresse av att locka unga utlänningar till kibbutzerna. 1965 inrättade Israel ett turistministerium. Det israeliska ZIM-rederiet upphörde med kryssningar 1969 när flyget tog över turistresorna.

Socialistiskt experiment

Det fanns en viss övervikt av judar bland volontärerna, men inte djupt religiösa. Drivkraften var snarare att får vara med om ett socialistiskt experiment och känna på hur det vara att leva ett primitivt kollektivliv. Vid sidan av ideologiska motiv ska man heller inte underskatta den sociala och sexuella attraktionskraften i att unga människor levde och arbetade tätt tillsammans.

Unga och kanske naiva människor

Många av de svenska kibbutzvolontärerna saknade sannolikt en klar bild av att den mark de arbetade på tidigare hade brukats av palestinska araber som fördrivits. Man ville väl inte veta.

Att kibbutzresorna upphörde beror sannolikt både på ökad kunskap om konfliktens historia och på att kibbutzen som socialistiskt kollektiv i praktiken har försvunnit.

Spridda över landet

Det finns ingen offentlig lista över vilka specifika kibbutzer RESO-resenärerna hamnade i, men de flesta program för volontärer på 1960-talet inkluderade klassiska jordbrukskollektiv spridda över hela landet – från pionjärkibbutzer i norr och samhällen runt Galileiska sjön och längre söderut ända till Negevöknen. Israel är ett litet land och med buss kunde volontärerna transporteras vart som helst.

Intervju med Susanne, då 19, nu 64

Susanne kom i kontakt med kibbutzlivet genom SVEKIV (Svenska Kibbutzvänner) och reste 1977, nitton år gammal, till en kibbutz vid kusten strax norr om Tel Aviv. Hon reste ensam, men fann snabbt gemenskap och fick många vänner. På kibbutzen odlades bland annat avokado, och där fanns också en plastfabrik där hon arbetade.

Drivkraften var enkel och okomplicerad: att få arbeta och bo i ett annat land, med sol och värme. Några tankar på att inleda sexuella relationer fanns inte – fokus låg på arbetet, vardagen och gemenskapen.

Vid den tiden fanns ingen utbredd medvetenhet om den palestinska frågan eller om markens tidigare historia. Allt upplevdes som idylliskt, nästan självklart. I dag skulle hon inte vilja resa till Israel, säger hon, med tanke på det oroliga läget.

Intervju med Leif, då 20, nu 50

Leif reste till Israel som tjugoåring 1994, i ett mellanrum mellan militärtjänsten och terminsstarten på universitetet. Det var hans mamma som föreslog kibbutzlivet. Han åkte ensam.

Han trivdes mycket bra med den internationella miljön – människor från hela världen, olika språk och bakgrunder – och det blev också några kärleksaffärer. Genom SVEKIV placerades han på en kibbutz i närheten av Gazaremsan, alldeles intill den plats där ökenfestivalen hölls och där Hamas nästan tjugo år senare genomförde sin attack.

Det som lockade honom var det socialistiska idealsamhället: samma lön för alla, gemensamma måltider i matsalen och ett kollektivt ägande. På kibbutzen bedrevs bland annat kycklinguppfödning.

Två år senare återvände han till kibbutzlivet, denna gång till en annan plats, i Galileen. Återigen lockad av gemenskapen – men med nya människor och i ett annat sammanhang.

Intervju med Karin, då 22, nu 62

Karin reste till Israel 22 år gammal, efter avslutade studier på folkhögskola. Hon hade hört talas om kibbutzlivet genom vänner och sökte något annat än ett vanligt sommarjobb. Resan gick via SVEKIV, och hon placerades på en kibbutz i inlandet, inte långt från Haifa. Hon reste ensam.

På kibbutzen arbetade hon främst i köket och periodvis i bomullsodlingen. Hon minns den starka gemenskapen och det tydliga vardagslivet: arbetet, måltiderna och kvällarna tillsammans. Det internationella inslaget betydde mycket – människor från Europa, Nordamerika och Australien levde sida vid sida.

Det politiska tänkte hon då inte särskilt mycket på. Kibbutzen upplevdes som ett jämlikt och fredligt sammanhang, avskilt från omvärldens konflikter. Frågor om markens historia eller den palestinska befolkningen var inget som diskuterades.

I dag ser hon annorlunda på vistelsen, men utan att ta avstånd från den. Det var, säger hon, en viktig erfarenhet i livet – präglad av sin tid.

Jag följde själv med en kompis till Israel 2017, och åkte runt i landet med tåg. Bilden visar när jag tog en löptur längs strandpromenaden i Tel Aviv i mina röda maratonskor, som jag faktiskt fortfarande har kvar.

Men inte heller jag var på den tiden medveten om konflikten Israel – Palestina, antagligen för att jag inte tittar på nyheter på TV. Jag tyckte till och med att det var spännande när en ung kvinnlig soldat satte sig mitt emot mig på tåget, i kamouflageuniform och med en k-pist i en axelrem.

Några kibbutzer såg jag inte.