Enligt den så kallade likhetsprincipen ska medlemmarna behandlas lika. Detta gäller även över tiden, dvs gentemot framtida medlemmar. Det kallas temporal likhetsprincip.

Likhetsprincipen är en grundbult i samfällighetsföreningens förvaltning. Den innebär att alla medlemmar ska behandlas rättvist – inte bara sinsemellan just nu, utan också över tid. Den handlar ytterst om förtroende: att alla medlemmar ska kunna känna att besluten i föreningen är sakliga, rimliga och jämlika.

Likhet och rättvisa

I en samfällighetsförening gäller den så kallade likhetsprincipen, ibland kallad rättviseprincipen. Den innebär att alla medlemmar ska behandlas lika. Det får inte vara så att vissa medlemmar gynnas på andra medlemmars bekostnad.

Detta står inte uttryckligen i lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter (SFL), men i 19 § står att föreningen vid förvaltningen ska tillgodose medlemmarnas gemensamma bästa. Motsvarande bestämmelser finns i lagen om ekonomiska föreningar, som även gäller bostadsrättsföreningar.

Alla medlemmar ska så långt som möjligt behandlas lika. Med ”så långt som möjligt” menas att det i vissa fall kan finnas situationer där olika behandling ändå är objektivt rättvist.

Rättvisa i andelstal

Det är viktigt att skilja mellan den rättvisa som fastställs vid anläggningens inrättande i anläggningsbeslutet från Lantmäteriet och den likabehandling som sedan ska gälla i föreningens löpande förvaltning.

När Lantmäteriet inrättar en gemensamhetsanläggning bestäms varje fastighets andelstal enligt 15 § anläggningslagen, efter hur stor nytta fastigheten har av anläggningen och, för driftens del, hur mycket anläggningen förväntas användas av varje fastighet. Detta beslut är i sig ett uttryck för en rättvisebedömning.

Styrelsens ansvar

Likhetsprincipen enligt 19 § lagen om förvaltning av samfälligheter tar vid först därefter, i föreningens löpande verksamhet. Styrelsen ansvarar för att andelstalen och övriga regler tillämpas på ett konsekvent, sakligt och rättvist sätt, så att ingen medlem otillbörligt gynnas eller missgynnas i förvaltningen.

Om vissa fastigheter tillfälligt befrias från avgifter, får särskilda förmåner eller särbehandlas utan saklig grund, bryter föreningen mot likhetsprincipen. Men olika behandling är tillåten om den har saklig grund och ligger inom föreningens ändamål.

Likhetsprincipen är alltså inte ett krav på matematiskt lika behandling, utan på saklig och rättvis hantering inom de ramar som redan fastställts genom anläggningsbeslutet.

Frivilliga tilläggsanläggningar

En förening kan genomföra frivilliga tilläggsanläggningar – till exempel elbilsladdning, fiber eller gemensam brygga – och låta endast de deltagande fastigheterna stå för utgiften. I ett sådant fall är det viktigt att inbetalningar och utbetalningar för tilläggsanläggningen redovisas separat och  hålls åtskilda från samfällighetsföreningens gemensamma medel.

Likhetsprincipen över tiden

Likhetsprincipen ska gälla även över tiden. Man talar ibland om ett temporalt rättviseperspektiv eller om intergenerationell rättvisa. Detta gäller både vid beslut på föreningsstämman och vid styrelsens beslut om den löpande förvaltningen.

Styrelsen får därför inte hålla nere uttaxeringen så att framtida medlemmar missgynnas genom att de tvingas ta hela smällen när ett dyrbart underhåll så småningom måste utföras. Då får framtida medlemmar bära kostnaderna för tidigare generationers användning av gemensamhetsanläggningen.

Inte heller ska styrelsen göra onödigt stora uttaxeringar nu (vilket missgynnar de nuvarande medlemmarna), för att bygga upp överdrivna reserver som kommer att gynna de framtida medlemmarna.

Båda dessa ageranden är felaktiga.

Underhållsfonden

Underhållsfonden är till för att utjämna uttaxeringarna över åren. Den bygger på en underhållsplan där framtida underhållsåtgärder förs in. Genom underhållsfonden finansieras det framtida underhållet i förväg, genom att varje år avsätta medel i utgifts- och inkomststaten enligt planen.

Kritiska medlemmar

Det förekommer att äldre medlemmar hävdar att de inte kommer att bo kvar längre än ytterligare några år. Därför vill de inte betala för något som de inte kommer att ha någon nytta av. Här är det viktigt att styrelsen påpekar att utgifterna i en samfällighet har ett evighetsperspektiv och är knutna till fastigheterna och inte till vilka människor som råkar bo där för tillfället.

En samfällighet lever längre än sina medlemmar. Rättvisa i förvaltningen handlar därför om att varje generation tar ansvar för sin del av gemensamhetsanläggningens underhåll.

Jag håller kurser om samfällighetsföreningar åt Samfälligheterna, styrelsens bästa vän. Klicka här så får du se.