Det finns många olika interrailpass som du kan välja mellan när du ska ut och tågluffa. Här har du några tips om passen och även om de olika sorts tågen.
Interrail som alternativ till returbiljett
Tänk dig att du vill tillbringa en tid på någon sydeuropeisk plats – kanske Madrid, Ligurien eller Split. Du vill undvika flyget, och när du räknar på alternativen ser du att ett Interrailpass blir billigare än en vanlig tur-och-returbiljett.
Ett pass med 7 resdagar inom en månad kostar 381 euro för en vuxen. I det ingår en utresa från valfri plats i Sverige och en hemresa tillbaka – också till valfri plats i Sverige.
Men … detta är knappast att tågluffa
Det låter rimligt i teorin. Men då har du bara fem resdagar kvar att fördela på hela din resa till och från kontinenten. Resultatet? Du tvingas välja snabbtåg och nattåg, bara för att hinna fram i tid.
Det här är inte tågluff i min värld.
För mig innebär tågluff att man kan resa varje dag, utan att räkna resdagar. Då blir resan fri, öppen och spontan – som den borde vara.
Full frihet: 15 eller flera dagar i följd
Mitt bästa tips: välj ett Interrailpass med 15 eller flera sammanhängande resdagar, vilket kostar 476 euro.
Det ger dig full frihet att resa vart du vill, när du vill – varje dag. Det är värt den extra kostnaden.
Nattåg – inte så romantiskt som det låter
Nattåg kan vara praktiska, men de har sina nackdelar:
- Du missar landskapet som rullar förbi.
- Du anländer ofta tidigt på morgonen, långt innan du kan checka in på hotell eller vandrarhem.
- Du måste boka plats i förväg – ofta via krångliga system.
Vägen är målet
Att tågluffa handlar inte om att komma fram – det handlar om att vara på väg.
Den kinesiske filosofen Konfucius menade att Dao (vägen) är det centrala, inte slutmålet.
Med ett kontinuerligt pass kan du varje morgon bestämma: “Vart vill jag idag?”
För mig är en dagsetapp på 4–6 timmar lagom. Det ger både reskänsla och tid att uppleva platserna mellan tågen.
Platsbokning – ett nödvändigt ont?
Jag föredrar tåg där man inte behöver boka plats. I Rail Planner‑appen finns fyra varianter:
- Seat reservations required
Du måste boka plats i förväg. - Seat reservations recommended
Det går utan, men tåget är ofta fullt. Boka om ni är flera som vill sitta tillsammans. - Seat reservations optional
Ganska tomma tåg – om du står ut med lite osäkerhet kan du chansa. - Ingen information
Då går det inte att boka plats – bara att kliva på.
Platsbokning via Rail Planner är krånglig i början, men du lär dig. En sittplats kostar oftast omkring 5 euro per tågsträcka.
I nästa inlägg ger jag tips om bästa sättet att lämna Sverige. Med tåg, buss eller färja.
Med din hopvikta kan du ju stiga på vilket tåg du vill. Ja det kan vi med stora hjul också i CH, D o AT, men övriga kontinentala Europa är lika avig mot cyklar på tåg som Sverige, nästan. I Schweiz o AT är det bara att stiga på o hänga cykeln på kroken för en schweizisk femma, eller stoppa den i en påse o hänga den på samma krok gratis. Därför, för mig själv i det cykelovänliga resten av EU tar jag flixbuss, tyvärr.
Hej Tommy! Du har alldeles rätt! Vi spelar i olika divisioner med våra olika sorters cyklar. Det är lite orättvist. Men det jag vinner med Brompton på tågen förlorar jag när jag ska cykla på vägar med lös sand. Där kan du lätt glida fram med dina stora hjul. Det är dock inte så enkelt som att bara stiga på tåget och hänga upp cykeln. På de tyska snabbtågen är det ofta fullbokat på cykelplatserna, och då måste du vänta till nästa tåg. Under mina cykelresor träffar jag många gånger på cyklister som väljer Flixbuss, även för väldigt långa sträckor. Men det finns begränsningar även på Flixbuss. En hopvikt cykel måste förvaras i väska; det behövs inte på tågen. Elcyklar, oavsett om de är vikbara eller inte, får inte åka med Flixbuss. På tågen är detta inget problem. Mvh Björn
Varmt tack för mycket bra tips och information Björn !
Hej HÅkan! Jag blir glad när jag läser din uppskattning av vad jag skriver och pratar om. Mvh Björn