Lettland är ett bra land att cykla i. Där gjorde jag premiärturen på 400 km med min nya hopfällbara Brompton Electric, som fungerade utmärkt.
Hån mot elcyklister
Jag har länge hånad elcyklister och påpekat att sånt är för åldrade veklingar. Och så har jag själv hamnat i elcykelträsket. Men jag får trösta mig med att jag strax fyller 80 år och bättre att göra en långresa med elcykel än att inte orka alls.
Och man ska ha klart för sig att elcykling kräver både ansträngning i ben och armar samt en bra träning för sittbenen. Den första dagsetappen blev på 58 km från färjan i Ventspils till Kuldiga. Jag var alldeles slut när jag kom fram. Det fanns inga bensinstationer eller andra platser längs vägen där jag kunde stanna och ladda cykelns batteri, så jag fick köra på den lägsta assistnivån.
Tre assistnivåer
Brompton Electric har ett relativt litet batteri, och under resan fick jag tillfälle att mäta hur långt man kommer på ett fulladdat batteri med assistläge 1, 2 respektive 3. Det här gäller relativt plan mark, ingen stark motvind och en utomhustemperatur på ca 20 gradet.
På ettan kom jag 60 km, på tvåan kom jag 40 km och på trean 30 km på fulladdat batteri.
Det som skiljer en elcykel från en elbil är att det går bra att ta sig fram även med tomt batteri. Brompton Electric är fyrväxlad och på lägsta växeln går det att klara till och med måttliga uppförsbackar. Brompton Electric är bara ett par kilo tyngre än min förra Brompton på grund av att ett antal komponenter är tillverkade av titan. Jag kunde utan problem bära cykeln med packningen (6 kg) och batteriet uppför trappor.
Genomsnittshastigheten blev 16 km/tim med assistläge 1 och 20 km/tim med assistläge 2.
Batteriladdare
Med elcykeln som jag köpte på Gamla Stans Cykel följer en laddare på 2 ampere, och med den tar det 4 timmar att fulladda ett tomt batteri. Jag planerade att stanna och ladda någonstans mitt på dagen och då ville jag komma ner i laddningstid. Så jag beställde en snabbladdare på 4 ampere för drygt en tusenlapp från Elcykelkompaniet i Sisjön. Leveranstiden var kort och laddaren packade jag i cykelns framväska, där batteriet också sitter. Snabbladdaren laddar fullt på 2 timmar, alltså dubbelt så snabbt.
Den är inte så mycket större i formatet och väger 800 gram att jämföra normalladdarens 500 gram.
Nu blev det inte så mycket laddning under vägen, eftersom min bak tog slut innan batteriet gjorde det. Den korta laddtiden var dock en fördel vid laddning på hotellrummen, så jag slapp att ha batteriet på laddning medan jag sov.
Hög kvalitet
Jag har gjort många långresor med min förra Brompton, som inte hade elmotor. Första resan gick runt Mallorca 2016, därefter runt Kuba, en tur genom Danmark och norra Tyskland, en i gamla DDR och en tillsammans med kompisen Kurt till Ljubljana i Slovenien. Jag har alltid varit nöjd med Brompton och kunde nu glädja mig åt att Brompton Electric är ett strå vassare än den förra.
Jag har nu lärt mig att fälla ihop och fälla ut cykeln snabbt. Det handlar om någon minut bara. Så precis innan tåget kommer in till perrongen förvandlas Brompton från en cykel till ett behändigt bagage.
Jag gladdes också åt att regnskyddet över framväskan från min gamla Brompton passade även till denna. Nu råkade jag dock aldrig ut för regn under de två veckornas cykling.
De små hjulen
Bromptons hjul är bara på 16 tum, och jag vet inte hur många gånger jag har fått förklara för nyfikna åskådare att man inte måste trampa som en galning för de små hjulens skull. Cykeln är ju fyrväxlad. Styret och sadeln sitter i normalhöjd, så styrgeometrin är som på en vanlig cykel.
Men en nackdel finns med de små hjulen. Det är svårt att cykla på tvättbrädevägar och i lös sand. Det underlättar dock att Brompton Electric är tvåhjulsdriven. Trampkraften går via kedjan till bakhjulet och elmotorn sitter i navet på framhjulet. En vanlig cykel är enhjulsdriven.
Prostatasadel och backspegel
Som du ser på bilderna valde jag att köra med min bekväma prostatasadel. Det är lätt att byta sadel när den är monterat på det övre röret i teleskopsadelröret.
Du ser också den utmärkta backspegeln, som jag köpte i en österrikisk cykelbutik, som jag passaderade på väg till Ljubljana.
Brompton får se havet i Rigabukten. så här var vädret under hela resan.
Bromptonbutiken i huvudstaden Riga. Den råkade dock vara stängd varje gång jag passerade Riga.
Snabbladdaren och normalladdaren. Glasögonen är med för att ge en uppfattning om storleken.
Demonstration från Bromptons hemsida. Den här cykeln saknar pakethållare och den främre packväskan, som jag har på min.
Hej Björn! Jag har också blivit med en el-Brompton. Köpte en begagnad och jag bara älskar att cykla på denna. Riktigt rolig cykel. Och tycker också väldigt mycket om att läsa om dina äventyr. Inspirerande och lockande att ge sig ut på cykeln. Har ännu inte bestämt mig vad det blir i sommar. Men någon slags cykling kommer det att bli.
Hej! Välkommen in i klubben! Och kul att du gillar att läsa min blogg. Jag funderar också på var nästa utgångspunkt för cykling i höst ska bli. Vi ska tågluffa runt i norra Europa i filosofers fotspår nu, och då ska jag hålla utkik efter något bra ställe dit man enkelt kan ta sig med tåg. Det är ju i princip omöjligt att flyga med elbrompton, och dessutom ogillar jag att flyga över huvud taget. Mvh Björn
Fin beskrivning av cykling i Lettland. Kanske du en vacker dag cyklar här i Skåne.
Hej Christoffer! Ja, en cykeltur i Skåne tillsammans med dig, det vore något. Man behöver ju inte komma utanför landets gränser för att uppleva äventyr. Mvh Björn.