På restaurang Tierras Amazonicas i den colombianska staden Leticia blev jag serverad mojojoy (uttalas mohohoj). Det är feta palmträdslarver som friteras i köket och därefter serveras med en medelstark chilisås. Leticia ligger invid den mäktiga Amazonasfloden, och här möts tre länder: Colombia, Peru och Brasilien.
Min bror Magnus var med på den äventyrliga resan. Han avstod dock från att smaka på de friterade larverna. För min del har jag alltid varit svag för när folk hejar på mig, som här. Och vår colombianska väninna Any var med på noterna och provade. Det är hon som låter så uppmuntrande i videon.
Bra jobbat ligger ju helt i linje med din nyfikna natur, säkert nyttiga
Hej Bitten! Ja, man säger ju att insekter är framtidens proteinkälla, kanske kommer sådana krabater att ingå i den framtida svenska husmanskosten. Mvh Björn
Smaskens! Samma larver käkas även bland Papua Guineas djungelgrabbar om jag inte missminner mig. Om vi nu flyger fågelvägen trehundra mil sydsydöst från Leticia (heter min språklärare i portugisiska också!) kommer vi till Atlantiska regnskogen och där serverade mig mina grannar grillad jättespindel. Goliatspindeln är världens största spindel, stor som en fotboll, och hur den smakade kan jag tyvärr inte yttra mig om, då jag likt din bror fegade ur vid middagsbordet. Men visst finns det mycket snacks i djungeln!
På temat Stefan Zweig (vår högt ärade favoritförfattare) fann jag två böcker jag uppskattade och kan rekommendera – Oostende 1936 och Stefan Zweig vid världens ände (finns på Bokbörsen eller biblioteket). Trevlig läsning! Mvh Kjell
Hej Kjell! Ja, det är intressant med föda som en del klarar av att äta och andra hatar, som vår surströmming. Och kanske framtiden innebär insekter även i svensk husmanskost. Tack för tipsen om Stefan Zweigl Oostende 1936 har nog aktualitet i dag också. Mvh Björn