Min kompis Lars-Göran tar ofta hand om sina barnbarn, och nu hade han hand om fyra av dem, i åldrarna 5-11 år. De fattade ett enhälligt beslut om att de ville hälsa på gubben (alltså jag) med tågbanan.
När alla ytterkläderna låg i en hög i hallen och barnen hade bänkat sig på min kökssoffa var det dags att koppla in köraggregaten. Ingen tyckte att det var det minsta konstigt att jag tar hela mitt kök i anspråk för en modelljärnväg. Det brukar bara vuxna tycka, eftersom det bryter mot den gängse uppfattningen om att man ska ha en matplats i köket.
Barnen tycker förstås om att köra med de båda tågsätten (det stavas så), men också om att höra när jag berättar historier om alla figurerna och om den hemliga (och förstås icke existerande) tågtunneln till mitt sovrum.
Klicka på videon här nedan så får du se!
Alltid intressanta ämnen du tar upp. Du har avancerat i filmningen…”bläddringen” känns proffsig…..
Man ser att barnen har roligt!
Hej Ann-Sofie! Ja, de har verkligen roligt, och dessutom helt skärmfritt!”
Jag lär mig mer och mer undan för undan. Som övergångar mellan scenerna med så kallade transitions, i det här fallet valde jag 1,5 sekunder. Och en ny vinjett med musik från programmets ljudbibliotek, Och att lägga min speakertext i ett eget ljudspår och under samma sekvens dra ner ljudvolymen från tågbanan till i det här fallet 20 %. Och en uttoning i slutet av filmen. Hollywood nästa! Mvh Björn
Det var såå roligt!
Gubbarna hade minst lika roligt som Barnen!
Hej Lars-Göran! Javisst, säkert! Man blir liksom barn på nytt! Mvh Björn