Modelljärnvägen i mitt kök
Märklinanläggningen som jag har i mitt kök drar till sig besökare, både barn och vuxna. Det roligaste är att koppla vagnar till de båda loken och köra på den fina banan samt att tända belysningen på loken. Det stora ångloket har också ett verklighetstroget tuffande ljud.
Modellen kommer aldrig att bli färdig. Hur det började kan du läsa här. Efter att ha byggt broar och tunnlar, lagt räls och ballasterat den har turen nu kommit till att placera byggnder och göra vägar.
Tågen körs på banan
Här är båda tågen i farten. Dels ett kortare persontåg, dels ett tungt lastat godståg, som kämpar sig upp för banans brantaste backe. Det återstår mycket att göra på anläggningen, men järnvägsstationen är i alla fall klar.
Adam och Alma
Min vän Lars-Göran hörde av sig och undrade om han fick komma och hälsa på tillsammans med sina barnbarn Adam och Alma, som också bor i Näsviken. Självklart, tyckte jag och vi hade en trevlig stund i järnvägens tecken.
Enligt utsago skulle barnen vara blyga och tillbakadragna i okända vuxnas sällskap, men av detta märktes inte ett spår. Det var till och med svårt att få dem att slita sig och följa med farfar hem till föräldrarna.
Mathilde och Nicolas
Andreas kom med sina två yngsta barn Mathilde och Nicolas. De hade nog aldrig tidigare sett en modelljärnvägsanläggning på nära håll och var mäkta imponerade. Det var mest Nicolas som körde, och förundrades över hur växlarna fungerade och hur dessa kunde läggas om så att tåget körde in på en annan räls.
Mathilde, som är hästintresserad fick syn på en modell av en häst förspänd för en gammal droska och med verklighetstrogna tyglar av sytråd. Modellen är större än i skala 1:87 som resten av anläggningen. Därför var den betydligt högre och längre än den Cadillac Eldorado som stod på parkeringen. Så jag gav modellen med varm hand till Mathilde.
Sture och John
Så snart rälsläggningen var avslutad kom två av mina barnbarn på besök. Det var mest storebror Sture som körde, medan lillebror John satt storögt beundrande i mamma Stinas knä i kökssoffan, som nu uppgraderats till ledningscentral för tågtrafiken.
Sture placerade också djuren på bondgården och överraskade mig med att ställa två kor mycket nära varandra i beteshagen med motiveringen att de skulle ha lite tjejmys.
Så spännande hur det växer fram och tur att det finns massor kvar att göra
Hej Bitten, ja det är det som är det roliga, att jag aldrig kommer att bli helt klar. Tack vare kökets begränsade yta kan jag inte bygg ut ytterligare, men på detaljnivå finns det hur mycket som helst att fixa med, närmast en godsstation. Mvh Björn
Hej, vilken fin järnväg du har i ditt kök.Jätteroligt få se dina fina barnbarn också.Bra när man har en hobby på äldre dagar…själv målar jag. M.v.h Kerstin
Hej Kerstin! Ja, visst är det kul att grotta ner sig i en hobby som en riktig nörd. Och det finns likheter mellan att måla tavlor och att måla upp ett landskap i modelljärnvägen. Mvh Björn