Grupptillhörighet
Grupptillhörighet är ett uråldrigt fenomen. För min del var det tydligt i min ungdom. Elvis eller Tommy, knutte eller dixie, Fleischmann eller Märklin.
Ibland var det inte ett eget val, utan ett resultat av vad någon man gillade (eller ogillade) valde.
Elvis eller Tommy
Även när jag var ung, på 50- och 60-talen, var grupptillhörigheten viktig. Inom musiken hade the Beatles hade ännu inte gjort entré på scenen, utan här gällde två alternativ: Elvis eller Tommy. Jag höll på Tommy Steele, inte för att han var en bättre sångare, utan för att en odräglig klasskamrat höll på Elvis, och då ville inte jag göra det. Man tror att man fattar välavvägda beslut, men det är ack så vanligt att man influeras att tycka som någon som man gillar av helt andra skäl, eller motsatsen, att tycka tvärtom bara för att inte tycka likadant som någon person som man ogillar.
Kanske spelade det också in att Tommy var från England, medan Elvis var från USA, och redan då fanns en liten proteströrelse mot det amerikanska inflytandet i världen.
Tommy Steele var mer hemvävd än Elvis Presley, och så var han från England.
Elvis Presley var den stora ikonen i landet i väster.
Knutte eller dixie
Klädstilen var också en skiljelinje. Antingen var man knutte, med skinnjacka, blåjeans och boots. Eller dixie, med duffelcoat, manchesterbyxor och loafers. Jag var dixie, trots att både Elvis och Tommie var knuttar. Varför minns jag inte riktigt. Möjligen därför att jag inte ville se ut som en raggare.
Fleischmann eller Märklin
Fleischmann och Märklin är två kända modelljärnvägsfabrikat, båda från Tyskland. Här gällde det också att välja sida. Fleischmann körde likström i rälsen, så det behövdes ingen mitträls, vilket gjorde rälsen mer naturtrogen. Märklin körde växelström och det satt en släpsko under loket, där strömmen togs upp från mitträlen, som så småningom utvecklades till diskreta piggar som stack upp ur sliprarna.
Jag blev en Märklin-pojke och lockades av reklamen där en snäll pappa byggde modelltåg tillsammans med sin ljuslockiga son. Inga tjejer eller mörkhyade på 50-talet, inte. Brorsan och jag byggde en stor anläggning, som han gjorde ännu större när han flyttade till ett hus med stora utrymmen i Småland.
Själv fick jag nyligen ett ryck och fick idén att skaffa en modelljärnväg, en Märklin förstås.
Det började med att en kille i Stocka bjöd ut en begagnad startsats av märket Märklin. Vi gjorde upp affären på parkeringen utanför Biltema i Hudiksvalll.
Den enda tillgängliga platsen i min lilla lägenhet är köket. Men att offra en matplats är ett rimligt offer för en intressant hobby.
Det var inte lätt att få skivan (121 x 234 x 1,2 cm) på egen hand uppför min trapp. Men skam den som ger sig. Tanken på en tågbana i köket gav oanad armstyrka.
Tidigt föddes tanken på att få barnbarnet Sture med på banan (!) Bilden ser ut som hämtad ur en reklambroschyr från Märklin.
Projektet med modelljärnvägen tuffar på (!). Landskapet börjar ta form. Jag tänker inta mina måltider på perrongen i köket och leverera maten med godståg. Eller ta in balkongbordet i vardagsrummet och äta där. Det löser sig alltid.
För ölprovningnarna planerar jag att skaffa en tankvagn. Tyvärr är just den här lastad med tysk lager, vilket inte är min favorit. Men jag har inte lyckats hitta någon vagn från något ale-bryggeri. Ännu.
Rälsläggningen med Märklins nya C-räls är komplicerad.
Konstruktionen av broarna kräver en stadig hand, vilket jag inte riktigt har efter min stroke. Men viljan kan betvinga skröpligheten.
Min bror hade den gamla anläggningen i sin källare i källare. Så jag tog tåget dit, vi packade det mesta i två kartonger och släpade till ICA i Smedby, varifrån PostNord fraktade dem till Näsvikens Livs, där jag fick låna en skrinda för den sista etappen till min lägenhet.
Som vanligt kunde jag inte hålla mig, utan provkörde långt innan banan var på plats. Skolpojken inom mig tittade fram.
Hej Björn!
Jag ser att det gått framåt sedan jag sist tittade in i bloggen! Kul med all intresserade besökare, det visar väl att hobbies som ibland kan ses som nördiga också kan vara en källa till socialt umgänge.
Ha det bra!
Bosse
Hej Bo! Ja, mitt intresse har inte avtagit, och jag är faktiskt glad över att jag inte har mer utrymme för modelljärnvägen, det är bättre att bygga tätare på det som redan är. Och det är faktiskt en artistisk verksamhet, dels att modellera, skulptera, måla, bygga, men också en litterär verksamhet i och med att skapa historier kring det som händer på anläggningen, med herden med sina får som behövde mera bete, med holländaren som tjuvåkte i godsvagnen, med fyllot som skrålar på bänken bakom kiosken, med stadsbussen från X-trafik som har förirrat sig ända till Norgens station. Mvh Björn
Hej Björn! Vad trevligt att höra om ditt intresse för Märklintåg. Brodern Åke och jag var ivriga banbyggare och hade stora ytor på Årås att bygga våra landskap med broar och tunnlar. Vår farfar Paul var på besök en gång och hörde hur Åke och jag körde tåg en tidig morgon, han gick in i sovrummet och hämtade två tior till att utvidga vagnparken. Han följde länge tågets framfart genom tunlarna och över broarna, försvann åter in i sovrummet och kompletterade vagnbidraget med ytterligare några sedlar.
Nu ligger vår anläggning i träda på vinden, omöjligt att konkurrera mot iPads och lego. Dom är inte intresserade av bygga som vi gjorde på Åras en gång i tiden.
Hej Chris! Mot nya lekar kämpa till och med gudarna förgäves. Men gör som jag: sätt igång och bygg själv en ny anläggning. Nu när du inte är beroende av några futtiga sedlar, utan kan använda den allmänna pensionen till en överdådig anläggning! Men kanske är även du själv fast i det nya elektroniska livet. Mvh! Björn
Hej alla! För mig blev det Elvis. Min kompis på tidiga 50-talet hade en mamma från England så han höll på Tommy. Då valde jag Elvis. Jag hade inte hört någon av dom vad jag minns. Senare valde jag Beatles, Stones var för råa för mig då, modds som jag då var. Med tiden upptäckte jag Stones storhet och lyssnar mycket.
Tror jag måste leta reda på mitt gamla Märklin i miniformat.
Hej Bosse! Det var nog så för många, att man inte valde idol efter musiken, utan efter andra kriterier. Tills Beatles kom och musiken blev viktigare än bandmedlemmarnas frisyrer. Lycka till med Märklinanläggningen. Jag funderade på att köra miniformat också, men nu blev det skala H0 med åtföljande trängsel i köket. Mvh! Björn
Kanontrevligt! Du är grym!
Hej Anders! Jag tolkar din kommentar som att du gillar min blogg. Och det gläder mig förstås alldeles oerhört! Mvh! Björn
Ytterligare ett sätt att se på just intelligens…👍👀
“Själen har fått egna öron för att kunna höra saker som huvudet inte kan förstå”
Rumi
Det är laddat att tala om själen och det är även laddat att tala om själslig intelligens då många förknippar själen med religion, vilket är extra känsligt i ett sekulariserat land som Sverige. I själen finns essensen till vår existens. Vad innebär det?
Jag är övertygad om att alla mänskliga varelser någon gång haft en djup kontakt inifrån med en känsla av att tillhöra något större. Det kan vara en naturupplevelse, en musikupplevelse, en upplevelse med ett litet barn, med ett kärt husdjur eller genom en upplevelse vid en dödsbädd. Utöver detta kan upplevelsen av det djupt subjektiva, det själsliga uppstå under en meditation eller i stilla försjunkenhet. Med detta menar jag att vi har en källa till visdom inom oss om vi bara ger oss tid för att lyssna. Vår rationella värld har krympt det djupt mänskliga. Om vi börjar lyssna mer till signaler från vår andra ”hjärna”, som är hjärtat, blir vi mer autentiska och ökar därigenom vårt välbefinnande både inom oss och mellan oss.
Hej Håkan! Mycket tänkvärt det du skriver. Ser fram emot fler diskussioner om detta och liknande frågor. Mvh! Björn
Allt stämmer på pricken! Jag tillhörde dixie klädd i duffel och loafers och älskade min Tommy Steele. Precis som du skriver, så var det inte för att han sjöng bäst. Han var bara så söt, tyckte vi – städad och gullig.
Hej C.M. Vad kul att du kände igen dig, då borde vi vara generationskamrater. Mvh Björn
Underbart Björn!
Häftigt att du alltid går in med 100% engagemang i det du gör, oavsett om det gäller ett bokprojekt, maraton, en ny världsdel/land (att upptäcka), ale eller som nu – modelljärnväg. Hoppas du får med Sture på tåget!
Ses & hörs!!
Hej Thomas! Tänk vad många skämt man kan ha om tåg, vilket betyder att det finns i mångas hjärtan. Få med Sture på tåget … eller på banan … projektet tuffar på … det går som tåget (även om det idag har fått en annan konnotation) … det går som på räls … Jo, det är väl sådan jag är, att jag vill så gärna, och hellre fort än bra. Och jag är tacksam över att jag även så här i livets slutskede vill så mycket mer än att bara sitta och titta på tv. Och känna stödet från flera decenniers vänskaper med sådana som du. Mvh! Björn
Tuff, tuff, tuff… men Björn, varför skaffar du inte en större lägenhet? Speciellt som du behöver få plats med ditt nya projekt – modelljärnväg med tillhörande landskap. För visst är det kul att ha gott om plats för sina intressen. Jag för min del hade gott om plats i mitt föräldrahem som jag dessvärre slarvade bort. Idag när jag bara förfogar över 36 m2 känner jag mig hämmad att inte kunna mecka, skruva, fixa och dona som förr. Men efter mycket om och men har jag skruvat upp min darttavla som varit undanstoppad många år. Så nu försöker jag träffa rätt på tavlan och i mina drömmar hoppas jag även kunna träffa rätt i livet för övrigt trots att det är höst även i livet. Jag har ju dragspelet som tyvärr inte har använts så mycket förrän nu de senaste veckorna. Men nu håller jag faktiskt på att lära mig några nya låtar. Hoppas bara inspirationen håller i sig. Sedan har jag ju träningen, ja jag försöker få musklerna att synas och fungera som dom skall. Sedan är det viktigt att hålla artrosen i schack och där krävs träning. Då det gällde Tommy eller Elvis så var ett självklart val Tommy eftersom jag själv heter Tommy och för att han var mycket snyggare än Elvis. Tillbaka till verkligheten som den är idag så är vi ju allafall dom vi var när vi var små med den skillnaden att vi nu kan se tillbaka på vad som varit och som i mitt fall skriva om det och fortfarande drömma om framtiden även om den inte är så lång.
Hej Tommy! Så här i livets slutskede vill jag leva minimalistiskt. Inte äga någon bostad, varken i Sverige eller i Colombia. Att bo i en liten lägenhet är för mig ungefär som när jag som barn byggde en koja och njöt av att krypa in där. Jag makar gärna på mig i köket, har inget stort intresse för matlagning. Och vissa saker tar ingen plats, exempelvis en darttavla eller ett dragspel. Du hoppas på inspiration, men jag tror att om man vill uträtta något så är transpiration viktigare än inspiration. Mvh Björn
Så roligt att du är så intresserad. Själv håller jag mig till hund, rosor och handarbete efter jobbet.
Hej Bitten! Ja, du har rätt. Nördig ska man vara, oavsett vad det handlar om. Modelljärnväg eller rosor kan göra detsamma. Mvh! Björn
Det går ju som på räls! Imponerande berglandskap må jag säga, och matplatsen behöver du inte sakna. Ser fram emot lite hus och människor på matbordet!
Hej Bosse! Det är alltid kul att få en kommentar från någon som, förvisso anonymt, men ändå, figurerar i bloggen. Du har rätt i att det ännu ser lite ödsligt ut på banan, men det blir snart avhjälpt med hjälp av innehållet i kartongerna från brorsan. Mvh Björn
Hej Björn! Det är alla pojkars dröm att få bygga en modelljärnväg. Jag hade själv en sån men gick över till bilar både som pojke och resten av mitt vuxna liv. Med vänlig hälsning, Anders H
Hej Anders! Ja, tänk om du inte hade gått över till leksaksbilar … Då hade du kanske varit yrkesverksam som lokförare eller tjänsteman på Trafikverket. Men nu blev det bilar och en framgångsrik bilhandlarrörelse som bidrog till att jag fortfarande efter alla år kör Citroën. Mvh Björn