Med brorsan 2018
Bli kramad av en slingrande anaconda, överfallas av gulliga mico-apor, serveras grillade feta palmträdslarver, besöka tre länder inom loppet av en timme, var i hela världen kan det vara?
Jo, det var min pojkdröm som gick i uppfyllelse. Jag besökte Amazonas med brorsan Magnus, som en del av hans besök hos mig i Colombia 2018. Flyg med Avianca från Medellín till den lilla flygplatsen i Leticia, som är huvudstaden i det colombianska departementet Amazonas, vid Amazonflodens strand.
Tre länder
Alldeles intill ligger den brasilianska staden Tabatinga i en delstat som också heter Amazonas (med huvudstaden Manaus). Tvärs över floden ligger ön Isla Rondina, som hör till Peru.
Inga mygg
Kompisarna i Medellín hade varnat för horder av malariamyggor så vi hade laddat upp med myggmedel och hade kläder med långa ärmar och ben i bagaget. Men faktum är att vi inte såg en enda mygga, långt mindre blev bitna.
Inga pirayor
Även blev vi varnade för att stoppa ner handen i Amazonfloden, för att ett ögonblick senare dra upp ett av pirayor putsat handskelett. Men detta förklarades vara en myt, och det blev faktiskt tvärtom när det gällde vem som åt vem när vi serverades stekt piraya till lunch.
Senare läste jag om Martin Strel som oskadd simmade längs hela Amazonfloden medströms 5430 km på 70 dagar.
Stekta larver
Och tvärtom blev det även beträffande insekter när jag och colombianska väninnan Any delade på en portion friterade palmträdslarver på restaurangen. Magnus och tyska Mirka betraktade oss med avsmak när vi stoppade i oss de feta larverna. Enligt indianerna innehåller köttet ämnen som är verksamma mot åkommor i lungorna. Det mesta av smaken kom säkert från kryddningen.
Flodbåtsdröm
Vi åkte flodbåt uppför Amazonfloden till Puerto Nariña, en stad utan bilar. Tyst och avgasfritt. Vi steg också iland på ställen där vi fick göra bekantskap med diverse djur och se exotiska växter.
I hamnarna såg vi flodbåtar av olika storlekar, och en del av pojkdrömmen återstår, nämligen att åka flodbåt ner till Manaus i centrala Brasilien (fem dagar dit och åtta motströms tillbaka).
Jag knäade under anacondans tyngd. Jag är inte så förtjust i sådana här spektakel för turisterna, men man förklarade för mig att ormen hade det bra med levande höns som föda.
Det här djuret får majsvälling i nappflaska, vilket den uppskattar. Men jag har ingen aning om vad djuret heter på svenska. Har för mig att det kallades matin på spanska …
Servitören presenterade palmträdslarverna innan anrättningen, vilket fick mig nästan att ångra min beställning.
Dom här mico-aporna hade det säkert bra och tyckete det var kul att överfalla brorsan när vi steg i land på Isla de los Micos en halvtimme uppströms från Leticia.
Stekt piraya hämtad från Amazonas är väldigt gott, men det är en underdrift att säga att den är benig. Det går åt flera flaskor öl i den tropiska värmen innan fiskköttet är skilt från benen.
Ärligt talat var det mer en utmaning än en kulinarisk upplevelsen, men jag är alltid svag för när folk hejar på mig.
Så fascinerande, får kolla upp djuret du matar med majsvälling? Äta larver är nog del av framtiden för oss som behöver animaliskt protein. Vilka häftiga äventyr.
Ja, äventyr har inte fattats i mitt liv. Det okända djuret i Amazonfloden är ett däggdjur, verkar tamt och vänligt och av samma storlek som en säl. Och ja, insekter är nog framtidens proteinkälla.
Mycket intressant och lockande beskrivning av ett spännande område och d:o äventyr
Ja, det är kul att man kan ha pojkäventyr även på gamla dar. Och mer kan det bli. Den som lever får se.