”Wenn jemand eine Reisa tut, so kann er was erzählen” skrev den tyske diktaren Matthias Claudius (1740-1815). Det kan översättas till svenska som ”När någon gör en resa, så får han något att berätta”. Detta gäller i hög grad för mig och mina resor.

Cykeltur i Lettland

Våren 2024 cyklade jag runt i Lettland. Därom har jag berättat i blogginläggen Cykla i Lettland med Brompton Electric och Vägar att cykla på i Lettland.

Jag träffade många intressanta människor, särskilt i samband med öldrickning. En kväll i Riga lämnade jag cykeln i mitt rum på Hotell Ibis och gav mig iväg till fots till puben Aleponija, några hundra meter bort längs samma gata.

Gott hantverksöl från Lettland

Stället ser mysigt ut och jag sätter mig vid ett bord på uteserveringen. Kylen bakom bardisken bågnar av goda lettiska hantverksöl som jag väldigt gärna vill prova. Så jag gör som jag brukar i sådana här situationer, jag ber om hjälp.

Jag ber om hjälp

– Har ni lust att hjälpa mig? frågar jag en grupp unga människor vid grannbordet på engelska.

– Med vad då? blir motfrågan, och jag kan spåra en viss misstänksamhet.

Så jag förklarar att jag är från Sverige och beundrare av lettisk ale och stout från bryggerier som Ārpus, Hopalaa och Puta. Namnet Puta är lite kul, förresten, för det betyder hora på spanska.

Gruppen ser frågande ut, så jag fortsätter.

Hjälpen kommer snabbt

– Nu är det så att jag vill prova åtminstone sex olika sorter, men jag kan ju inte dricka så mycket själv, jag ska kunna gå tillbaka till mitt hotell också. Kan ni hjälpa mig att dricka? Jag tar typ åtta centiliter av varje sort, och så får ni resten.

Blixtsnabbt drar man ut en stol åt mig vid deras bord samtidigt som en av dem går in i baren och hämtar ett antal tomma glas.

De pratar ryska

De är studenter vid universitetet, alla är bra på engelska och vi får en trevlig kväll. Jag lägger märke till att de pratar ryska med varandra, så jag frågar om de är ryssar.

– O nej, vi är letter, svarar den gulliga grönmålade tjejen som sitter närmast mig.

– Ja, sen flera generationer, fyller en annan i.

– Men ni pratar ju ryska …

– So what? Vi har ryska som modersmål, men vi är letter. Och vi pratar lettiska också.

Och så får jag en lång föreläsning till den goda ölen om att i östra Lettlad, mot gränsen till Ryssland, där pratar många människor ryska.

Som med tornedalsfinnarna i Sverige

Ungefär som ni har det i Sverige. Det vet Igor, som doktorerar i språkvetenskap och vet mycket mer än jag om hur det är i Sverige. Titta på Tornedalen längs er gräns mot Finland. Där pratar många tornedalsfinska, det som idag kallas meänkieli. Det är ett nationellt minoritetsspråk i Sverige. Dessa människor är svenskar och skulle inte vilja flytta till Finland.

– På samma sätt är det med oss, fortsätter tjejen. Jag skulle inte vilja flytta till Ryssland bara för att jag råkar har ryska som förstaspråk. Nej, aldrig i livet.

Så då blev det lite lärdom att fundera över under min fortsatta cykelresa. Men jag kom aldrig till deras gränstrakter.