Enklast möjliga
Idén med Citroën 2 CV var att skapa en så enkel bil som möjligt. All lyx prioriterades bort. Ändå är bilen tekniskt avancerad. Detta tilltalade mig, och hela mitt vuxna liv har jag älskat den här bilmodellen. Den tillverkades mellan 1948 och 1990.
Vägegenskaperna är goda, trots att bilen har mjuk fjädring och kränger en hel del. Det var ett krav när bilen konstruerades att man skulle kunna köra tvärs över en nyplöjd åker iförd hög hatt och med några lådor ägg där bak. I Sverige förekom smeknamnen ankungen, lillcittran och haschmoppen.
Antireklam och härlig känsla i mitt badrum
Min första från 1955
Bilen har en tvåcylindrig luftkyld boxermotor, fyrväxlad växellåda och framhjulsdrift. Min första 2 CV (1955 års modell) hade ingen bensinmätare, utan man förde ner en mätsticka i tankröret. Vindrutetorkarna drevs av hastighetsmätarvajern, så när bilen stod stilla i en bilkö så stod även vindrutetorkarna stilla. Motorn var på 425 cc och hade 12,5 hk. Maxfarten var 75 km/t, vilket jag bara lyckades uppnå i nedförsbackar.
Jag penselmålade min 55:a svart med en intrikat synvilla på bakluckan. Ett foto hamnade i Dagens Nyheters första tidning i färg.
Min senaste från 1987
Jämfört med den första bilen är min senaste 2 CV en modernare bil. Den är av 1987 års modell och helt restaurerad på en holländsk specialfabrik år 2014. Den har skivbromsar, elektronisk tändning, elektriska vindrutetorkare, ett helt nytt galontak och bagagelucka av plåt. Men den ser i princip likadan ut. Motorn är på 602 cc och har 28 hk. Bilen kan köras hyfsat bekvämt i 90 km/t även i svag uppförsbacke. Dottern Stina och jag deltog i en cruising en gång i Hudiksvall med Stina stående genom det öppna taket. Det var kul när raggarna ropade ”burna, burna” till oss. Burn-out med den här bilen är en utopi.
Bilen har samma vikt som den gamla, dvs 660 kg. Däcken påminner om mopeddäck och har dimensionen 125 x 15. Mitt senaste nyförvärv har färgen cerise bleu, en vackert ljusblå färg.
Hej och tack för bra inlägg om 2CV. Har en Charleston, men också en elkonverterad, blå 2CV. Mer info på “Elbilsbyggen Sverige” på FBook eller “electric_2cv” på Insta. Har ägt många andra Citroëner också, googla på backander.se/patrik/fordon.htm
PS. Önskar bok om SIM, se meddelande via eposten. DS
Hej Patrik! Kul att du gillar Citroën, och ännu mer intressant att du har lyckats göra en el-lillcittra. Det vore nånting att tillverka i lite större skala. SIM-boken skickar jag i nästa vecka. Mvh Björn
Hej Björn,
Som inbiten Citronist sedan länge och 2CV-åkande i dryga 20 år gläds jag över ditt intresse för 2CV. Det är en helt unik, fantastisk och genail konstruktion. Jag är inne på min tredje 2CV nu. Alla har sitt namn, naturligtvis – det är ju personligheter. Den första hette Necken, den andra Omar och den nuvarande Didi. Våra andra två bilar, en Peugeot 107 och en Citroåen Jumper heter Maxen respektive Pösse.
Kul också med din mångsidighet som du berättar om på bloggen. Jag uppfattar det som att du är nyfiken och praktiserar “det livslånga lärandet”.
Tack för ditt mail och varma Citoräen-hälsningar.
Jerker
Hej Jerker, kul med namnen på dina bilar. Det har jag också alltid haft, men den lilla blå som jag har nu har inte fått något namn, men kanske Lilla Blå är ett förslag så gott som något. Jo, det livslånga lärandet gillar jag verkligen. När folk i Colombia frågar var jag har lärt mig spanska så svarar jag alltid att det har jag gjort på landets bästa universitet. Då frågar de vilket och då svarar jag “La Universidad de la Calle”, dvs gatans universitet. Mycket bra lärare har denna läroinrättning. Ha det allra bäst! Björn
Hej Björn Läste lite från dig, via nätet som jag dock är lite lömskt på. Trevliga rader från dig dock.
Håkan B och jag är kollegor i Sv B11 Klubben beroende på vårt intressen för franska bilar.
Här körs 2cv och Citroën Traction Avant B11 tillsammans med likasinnade som gillar resor
träffar med liknande snubbar.
Ett tips, i maj 2022 kommer B11 Klubben att hålla sommarmöte i Järvsö med många deltagare.
En årlig tradition sedan 60 talet som lokala entusiaster årligen ordnar i sina hemtrakter.
Kanske gör du ett besök. Du har inte så långt dit. Tag med pianot så kan vi lira ihop.
Hej Janne!
Jag är också lömsk på nätet, vilket innebär att jag inte har varken Facebook eller Instagram. Dock använder jag WhatsApp för att chatta med mina vänner i Colombia. Kul att du känner Håkan, som jag umgicks med i slutet av 60-talet när jag bodde i Sollentuna. Jag ska definitivt ta mig till Järvsö i maj nu när jag har en så pass ny och förhoppningsvis driftsäker 2 CV. Och det är ju bara fem mil hemifrån.
Hahaha, ta med mig pianot? Lira ihop? Visste du att jag var jazzmusiker på den tiden det begav sig?
Mvh Björn
Jag är väl Citronist när man jobbat som verkare från 1970-2005 och kört Citroën 1970-till nu men här i norra Sverige finns ingen åf norr om Umeå 27 mil enkel väg jag skickade ett mail till K W Brun om det något svar fick jag ej, Tyvärr har ju Peugeot folket inom PSA lyckats slita ur själen från Citroën, gasfjädringen.
Kör C5 HDI 2010 och kör en dålig väg Alvik-Selets Bruk ett par ggr i veckan. När jag funderar på att kolla gasklockorna behöver jag bara åka den vägen med någon nyare Volvo S 90 eller någon annan bil med järnfjäďrar och studsa mellan sätet o taket , då är gasklockorna ok
Hej Hans!
Kul att du också är citronist. Jag håller verkligen med det du skriver om att Citroën har fått själen ursliten. Hade en XM tills den dog, helt underbar bil. Förutom min 2CV kör jag till vardags nu en Citroën C3 Aircross. Inget större fel på den, men ingen riktig Citroën är det …
Roligt att läsa om era positiva kommentarer kring “dodochen” … min veteransbilsdröm blev allt annat än en dröm tyvärr …
Köpte en 2Chevaux från en auktionsfirma som marknadsförde den som “kan tas i bruk utan några åtgärder” … men som i själva verket var i hopplöst dåligt skick (växellåda, hjullager, vevhus …). En MHRF besiktningsman som hade verkstad “lurade” mig på 15 tkr i förskott för reservdelar … och kursade någon månad senare, där jag förlorar dessa pengar till konkursförvaltaren. Efter en lång process så återtog till slut auktionsfirman bilen med medgivandet att “den aldrig skulle sålts öht.”
Efter 3 månader med huvudvärk och en förlust på 15tkr så är man mer eller mindre bränd på detta … hur går man vidare med drömmen, eller är det bara att lägga ner?
Hälsar
Joacim
Hej Joacim, en så himla tråkig erfarenhet. Jag förstår mycket väl hur det kändes, och jag hoppas att du har kunnat gå vidare med drömmen och att du nu är en lycklig 2CV-ägare.
Mvh Björn
Hej, Björn!
Nyfiken och citroentokig som jag är blev jag tvungen att surfa runt lite på din blogg. Tyvärr kan jag inte hjälpa dig att sprida dina texter då jag ej heller har Facebook. Men jag blev intresserad av SIM boken, då jag också driver ett företag. Har du kvar några exemplar? Jag kan absolut betala för både bok & porto.
Ha det fint
//Emil
Hej Emil,
Kul att jag lyckades få dig att surfa runt på min blogg och att du hamnade på sidan om SIM, som ligger mig varmt om hjärtat. Jag har SIM-böcker kvar och skickar dig en bok på måndag. Gratis förstås.
Att du inte kan sprida min blogg på Facebook är snarast positivt, eftersom jag jag gläds åt att det finns människor som, liksom jag, inte har Facebook.
Mvh Björn
Hej! Intressant att du som jag gillar 2CV. Köpte min -83:a av en bekant 2002 och då var den avställd. Upptäckte efter köpet att den var ganska rostig i ramen och fram var den knäckt. Med hjälp av några 2CV-frälsta kamrater lyfte vi av karossen och jag började svetsa ihop ramen. Otroligt mycket jobb som tog en hel vinter i anspråk. Skulle jag göra om det idag skulle jag köpa en ny ram istället. Det hade dock det goda med sig att jag lärde mig svetsa med MIG-svetsen som jag hade fått av min far. Den hade stått oanvänd i flera år i garaget.
2CV har varit med på resor till internationella 2CV-möten i Skottland, Polen och Tjeckien och gått som en klocka hela tiden.
Intresset för Citroën är stort, har två paddor och en XM som gammelbilar och kör C5 som vardagsbil.
Hej Thomas! Låter häftigt. Ja, knäckta ramar var rätt vanligt förr. Håller med om att det, förutom återupplivade svetskunskaper, hade varit bättre att köpa en helt ny ram. Min 87:a har förutom ny ram även alla andra delar nya, så egentligen är den av 2014 års modell, byggd i Nederländerna. Men det känns som en gammal bil i alla fall. Kul att du har kunnat åka så långt med den. Jag hade en XM tills för 6 år sedan, vilken härlig bil! Min vardagsbil nu är en C3 aircross.
Hej, även jag är frälst i 2CV.
Fick min första av far min när jag skulle ta körkort, en 65-a.
Sedan dess har jag haft en hel del av dessa bilar.
Jag köpte min senaste i somras, så nu har jag 5st från 59 till 87 årsmodell. Tokig, kanske det. Hur som helst är ni välkomna att hälsa på och kika på dessa.
Vi bor ju på en ö som man kan cykla på 😉
Vi har en tradition här på Gotland, vi samlas några citroenägare på valborgsmässoafton för att ta en tur i Visby med omnejd och sedan fika tillsammans.
Facebook: Citroenvänner Gotland
Hej Totte!
Kul med så många bilar, där ligger jag i lä, med endast en. 1987 års modell, men byggd i Nederländerna 2014.
Det vore kul att ta färjan från Nynäshamn till Visby i vår och köra runt på ön. Kanske ta den lilla cykeln i bakluckan och cykla en bit också. Tack för inbjudan! Håll mig gärna underrättad om aktiviteter … jag har ju inte Facebook.
Mvh Björn
Hej Björn! Jag minns dig väl från 60-talet. Du var lärare i Helenelundsskolan, jag bodde i föräldrahemmet ett kvarter från skolan och hade en 2CV från 1959. Jag köpte delar av dig, bland annat en framskärm. Minns att du hämtade den från en källare på Birger Jarlsgatan. Den rutiga bakluckan på din -55a var ju välkänd!
Jag fortsatte min 2CV-karriär med att inhandla en -64 med 18 hk. Du fick provköra den och tyckte, liksom jag, att det var ju ingen större skillnad mot en 12 hk. Mellan 1971, då första barnet kom, och 1987 var jag 2CV-lös och hade vanliga familjebilar som kunde dra husvagn etc. Vid 40 års ålder blev abstinensen för svår: jag köpte en 2CV från 1959 av förste ägarens dotter. Bilen har kördagbok från första dagen, idag har den gått 11 000 mil och är fortfarande orenoverad. 1998 kompletterade jag med en Charleston från 1983 – en bil som tagit oss till flera 2CV-Världsmöten. Också en bil inköpt av första ägaren. Bor ute på landet sedan 20 år och njuter av att cabba av den gamle grå och gunga fram på de sörmländska småvägarna med flaxande sidorutor.
/Hälsn Håkan
Hej Håkan!
Jag minns dig också, väldigt väl och minns att våra små bilar förenade oss. Ack ja, min bildelsförsäljning, mitt första företag. Jag sålde också hela bilar, och har fortfarande dåligt samvete för att jag sålde en 2 CV till en ung tjej. Visserligen sålde jag den billigt, men plastic paddinglagningen på den bärande ramen klarade inte nålsögat hos den då nyinrättade Svensk Bilprovning. Köparen grät i telefon, men jag hänvisade till att hon köpt bilen i befintligt skick. Om du, som jag lurade, läser detta så ber jag dig att höra av dig, så lovar jag dig en rejäl kompensation.
Kul att du är så ihärdig citronist. Jag har ju en nästan ny nu, byggd i Nederländerna, men för några år sedan köpte dåvarande hustrun och jag var sin ganska ny, men de såldes i samband med skilsmässan.
Det vore förstås väldigt kul att träffas, kanhända blir det tillfälle vid någon citroënträff nästa år.
Mvh Björn
Kul med Cittror, har en DS23 men föraktar inte 2CV. Kul att läsa din historia!
Hej Peter!
Kul att du gillar min historia på bloggen!
Oj, en DS23, lyxigt och värdigt en fransk president. Jag har haft många Citroënmodeller, men aldrig en DS/ID, de var typ ouppnåeliga för mig när jag var ung, och nu har jag ett alltför litet garage.
Björn
Ser fram emot en åktur i denna raritet. Kan då berätta om en spännande resa med den Kerstin hade en kall mörk vintermorgon i slutet av 80-talet.
Oj, hade hon också en Citroën 2 CV, det visste jag inte. Ska vid tillfälle fråga henne om hur den var beskaffad
Hej!
Vår lilla citrongula cittra är från -71 och är numera stationerad på Fårö – ser redan fram emot 1:a turen på våren, när storspoven drillar ovanför huvudet…
Tänker varje gång att ”detta är livet”!❤️
Hej Veronica, underbart! Det roliga med 2 CV är hur ägarna beskriver färgen, och citrongul låter fint. Min nuvarande är ljust blå, men jag har tyvärr glömt vad nyansen heter. När du skriver om första turen på våren med Storspoven synlig genom det öppna taket påminns jag om att jag nyss kört in min pärla i vinterförvaring och därför ska ställa av den. Det gör man så enkelt i Transportstyrelsens app Mina fordon.
Åh – tack för tipset!
Men är det inte
”Gauloise ”- blå färg du har på din bil???
Vet inte om du kände vår gode vän ”Hjalmar” alias Sven-Erik Hjalmarsson ifrån Kungsbacka – han hade en sån blå…
Varmaste citra-hälsningar
ifrån Veronica
Hej Veronica!
Färgen på min lillcittra påminner faktiskt om färgen på paketen till de legendariska franska cigaretterna. När jag i tonåren skulle försöka röka råkade jag på just dessa starka stinkpinnar, som var symboler på den konstnärlighet som jag så gärna ville framstå med. Men de var alldeles för starka och hostframkallande, så jag kan tacka Gauloises (gallerna) för att jag aldrig började röka cigaretter.
Men ska man vara noga så är färgen på min bil Bleu celeste (närmast: himmelsblå), som var en 2 CV-originalfärg en gång i tiden. En kuriositet är att när jag kom med buss till Argentina över Anderna från Chile och beundrade det argentinska statsvapnet vid gränsövergången så påpekade min stolsgranne i bussen (på spanska) att den blåa nyansen i statsvapnet är “Azul celest”.
Nej, jag har aldrig haft förmånen att lära känna Hjalmar. Kanske beror det på att jag en stor del av mitt liv har bott i norra Sverige (och i Rwanda och i Colombia).
Om jag tar mig till Fårö i sommar kan vi köra blågult.
Björn
Hej. Jag har också en 87:a Bleu Celeste, samma färg som polisen i Marseille hade på den tiden. Köpte den nära Grasse i södra Frankrike, L’Atelier de la 2CV, som renoverat den till toppskick, bl.a. ny motor som snart gått 300 mil. Bilen ”bor” i Frankrike och vi får alltid glada tillrop när vi åker omkring i de små byarna i bergen. Blir även en och annan tur ner till Antibes och Nice, lika väl mottagna där. La Perle är verkligen en fantastisk bil.
Hej Magnus!
Så då är den färgen inte direkt okänd. Men nytt för mig var att den var polisbilsfärg. Hade polisen i Marseille Citroën 2 CV eller var det någon annan bilmodell i den färgen. Vad kul att det finns en atelier i Frankrike (kanske finns det många). Min lillcittra är tillverkad i Nederländerna och därifrån körde den svenska köparen den till Sverige utan problem. La Perle låter romantiskt; jag borde hitta på ett bra namn på min.
Mvh Björn
Hej Björn. Kul att Du gillar CV2. Samma här. Köpte en Charleston m/90 vinröd/svart. Man kan bara älska en sån rar bil. Vid bodelning släppte jag bilen, that´s life.
Hej Hans! Vad tråkigt för dig, men du kan alltid skaffa en ny. På Blocket finns ett antal till salu.
Jaaa, förutom de jättegamla jag hade i min ungdom hade min ex-hustru och jag var sin på nittotalet, men de såldes i samband med skilsmässan. Men nu har allt återgått till ordningen, i och med att jag köpte en pärla i augusti förra året.