Drömmen om att skriva den stora romanen
Jag har skrivit ett sextiotal böcker om skatt, ekonomi och juridik, som har sålts i stora upplagor och är flitigt utlånade på de svenska biblioteken. Men som om inte detta skulle vara nog har jag en önskan att också bli en framgångsrik skönlitterär författare.
Jag har skrivit fyra romaner, de flesta på svenska, en på spanska och en på engelska. Tyvärr har försäljningsframgångarna uteblivit, och jag drar slutsatsen att min förmåga inte är så god som jag skulle vilja. Frågar du mig varför, så blir svaret att jag är alltför lat. Jag har inte lagt ner den tid som krävts för att framföda ett litterärt mästerverk. Man kan säga att romanerna utgör habilt hantverk, men inte mycket mer.
En annan orsak kan vara att jag har ett alltför kort namn. Jämför det futtiga Björn Lundén med den chilenska poeten Gabriela Mistral, på bild här intill, som egentligen hette Lucila de María del Perpetuo Socorro Godoy Alcayaga.
När jag var i Valparaiso, Chile passade jag på att låta mig förevigas med en författarkollega, Gabriela Mistral på en bänk i en park. Att statyn saknar händer beror på att kriminella avlägsnat dem för att sälja dem till någon metalluppköpare ungefär som skurkar monterar ner kopparkabeln på den nedlagda Dellenbanan.
Här på en annan bänk, i Antwerpen, Belgien, med en annan “kollega”, Georges Simenon, med båda händerna i behåll. Han var oerhört produktiv och skrev 300 romaner. Jag har bara skrivit fyra.
De tre versionerna på de tre språken. Alla tre finns att beställa hos Bokus eller Adlibris eller hos närmaste bokhandel, som kan ta hem dem.
Huvudpersonen Martin i Fader saknad är revisor på svenska ambassaden i Kigali i Rwanda. När han är ute och vandrar på landsbygden hittar han ett litet hus på en sluttning, på en av Rwandas
tusen kullar, och träffar den vackra Sharita och hennes dotter Dolly. De bjuder in honom att dela deras enkla lunch och Sharita berättar för Martin om sitt liv och om Dollys far.
Så startar ett drama om kärlek, om svek, om lögn och bedrägeri. En historia där sanningen är en skabbig get och lögnen är en vacker kvinna.
Berättelsen för Martin tillbaka till sitt hemland Sverige, där hans far försvann när han var liten. För att hitta sanningen måste han också hitta pusselbitar i Greifswald i östra Tyskland, men också söka igenom varje hörn av Rwanda. På expeditionen får Martin så småningom sällskap av en kärlekskrank arbetskamrat från ambassaden och en Rwandisk prinsessa med ovanliga egenskaper.
Dot.com är en roman om virtuell prostitution, där Jessica från Medellín och Fredrik från Lillehammer möts som säljare och köpare. Deras relation utvecklas till något som kanske kan kallas kärlek. Boken kan köpas på Adlibris, Bokus eller i bokhandeln som kan ta hem den.
En skymt av paradiset är slutsåld som pappersbok, men finns att köpa som ljudbok, inläst av Magnus Schmitz för Word Audio Publishing. Den kan också strömmas på Storytel och BookBeat.
Martin Luthersen kommer som nybliven kyrkoherde till Näversjö församling i Härjedalen. Församlingen visar sig ha stora problem. Kyrktornet håller på att rasa på grund av sättningar i marken och redan nu lutar det betänkligt. Församlingen sätter hoppet till att Martin ska kunna lösa problemet med kyrkan och få fart på den avtynande församlingen. Sätt på säkerhetsbältet och håll i dig, för här händer det saker.
Så vitt jag minns är ingen roman, utan en självbiografi om mitt äventyrliga liv. Inte uppställd i kronologisk ordning, som i många memoarer, utan efter olika ämnen. Några av texterna i boken har jag använt som blogginlägg i den här bloggen.
Ja, Björn, det är högst märkligt att du som en “kändis” inte nått ut med dina romaner. Jag har själv skrivit tre böcker och kan konstatera att man som en “okänd” har mycket svårt att nu ut på bokmarknaden. Önskar dig all lycka framåt med dina romer!
Hej Håkan! Jag gissar att jag är fel typ av kändis, dvs ekonomiboksförfattare. Man ska nog vara känd på något annat sätt, som bankrånare eller justitieminister. Som efterlyst bitcoinbedragare eller som utsatt för metoo. Men, om jag tänker närmare efter, så är det nog tyvärr så att jag inte är något vidare till skönlitterär författare, en insikt som jag inte ska bortse från. Så något nobelpris ska mina barn inte spetsa in sig på. Mvh Björn