Snöplig inledning

Tågresan Hudiksvall – Liège fick en snöplig inledning. Vid tågbytet i Stockholm var min lilla resväska försvunnen. I stället stod en liknande väska kvar på bagagehyllan. I panik kollade jag innehållet. Damkläder av tantmodell och massor av mediciner. Ombordpersonalen hindrade mig med hänvisning till personlig integritet (de tjafsade om GDPR) från att rota igenom medicinförrådet för att hitta något personnummer, och i stället fördes damens väska till Sodexo, som sköter kvarglömda saker från tågen. Jag ville inte missa tåget till Köpenhamn, så jag hade inte tid att bråka.

En idé hade varit att ta med damens väska till Belgien och köra trans-tema på ölbarerna. Men det var hemskt fula kläder som inte skulle ha passat ens en gammal gubbe som jag. Så jag köpte en t-tröja med ölmotiv i Brügge, och fick rena strumpor och kalsonger av brorsan. Med hjälp av ett idogt duschande höll jag mig hyfsat luktfri under de tio dagarnas öl-luff. Jag hade lite kläder i min ryggsäck där jag även hade toalettgrejor. Ungefär som i handbagaget på flyget.

Målet med resan

Vårt mål vara att prova hundra olika sorters öl i Belgien. Men när jag kom hem och förde in betygen i mitt Excel-ark upptäckte jag till min fasa att två av sorterna hade vi provat två gånger, så det blev bara 98 olika. Vilket misslyckande! Och vi kunde ju knappast återvända till Belgien för de två återstående …

Du får gärna höra av dig i kommentaren längst ner om du vill ha mitt Excel-ark. Det innehåller till dags dato 1 482 olika öl.

Tåg till kontinenten

Broder Magnus och jag sammanstrålade i Alvesta efter att jag startade från Hudiksvall och han från Kalmar. Redan på första gemensamma delsträckan tjuvstartade vi aleprovningen i bistron på X2000. Heder åt SJ som har ett bra alesortiment och inte bara fulöl. Inte ens på tågen i Tyskland fanns det annat än blek lager.

Vi köpte var sitt Interrail Pass andra klass för 2 600 kr vardera inklusive platsbiljetter. Det kan jämföras med en flygbiljett med Brussels Airlines för under tusenlappen. Men med flyg går det alldeles för fort. Vår resa tog två dagar med en övernattning i Köpenhamn och byte i Hamburg och Köln. Tyskarna skryter över att deras tåg är punktliga, men alls icke. Vi missade en anslutning på ditvägen och en på hemvägen. Men vi hade ju all tid i världen.

Tåg i Belgien

I Belgien köpte vi ett Rail Pass, så varje resa, obegränsad sträcka i hela landet, kostade 83 kr. Vi åkte Liège – Brügge – Blankenberg – Oostende – Dinant – Arlon – Antwerpen – Liège i bekväma och punktliga tåg. Där märktes att Belgien är ett tvåspråkigt land. I samma ögonblick som vi passerade en gräns mellan fransktalande Flandern och holländsktalande Vallonien byttes språket på informationsskärmarna i vagnarna. Och många städer har två olika namn. Det tog ett tag att fatta att Antwerpen är samma som Anvers, och att Liège är samma som Luik. För att inte tala om att Mons och Bergen är samma stad.

Det vimlade av fantastiska alebarer. På Bier Central i Antwerpen fanns 300 olika sorter, så vi kunde ha stannat där hela veckan. Och en bild på brorsan och mig på affischen. Ölbröderna.

I lilla Blankenberge vid kusten fanns en fantastisk bar med över hundra sorter.
Det märkliga var att de stängde redan kl 7 på kvällen, så det blev en något hetsig provning, eftersom vi anlände sent efter att ha åkt hela dagen med diverse stopp på världens längsta spårvagnslinje längs kusten till Oostende och tillbaka.

Bror Magnus häller upp en Kwack i den klassiska träställningen, som man till min överraskning tillhandahåller även på restaurang Burgeriet i Hudiksvall. En stjärna i ölhimlen!

Bästa alen

På tåget hem korade vi de två bästa alen vi provat. En var faktiskt en norrman på 7,8 % från Lervig bryggeri i Stavanger. Liquid Sex Robot heter den, och den känns precis så. På andra plats kom en IPA på 7 % från Siphon Brewing i Damme. Damme Nation heter den. Mums!

Saxofonens hemort

I Dinant förvånades vi över att staden var översvämmad av saxofoner, hur många statyer som helst, lokalt öl med en saxofon på etiketten mm. Det visade sig att i Dinant föddes Antoine Sax, som 1840 uppfann saxofonen. I Dinant gjorde vi en vandring längs floden Meuse och hade vätskekontroll på restaurangen som hörde till Leffe-klostret.

Hur gick det med min väska?

Jo i Malmö lyckades svärsonen till den förvirrade damen med ledning av innehållet i väskan luska ut att den tillhörde Björn Lundén och kontaktade kontoret i Näsviken. Dit skickade han väskan med PostNord. Slutet gott, allting gott. Synd bara att där låg inspelningsprylar för brorsans och min vlogg om ale. Så det blev inga inslag från Belgien.

Jag träffade en belgisk författarkollega, Georges Simenon på en bänk i Antwerpen. Hans bästa bok är enligt min mening inte någon av hans deckare om kommissarie Maigret. Det är romanen Mannen som såg tågen gå förbi. En passande titel för vår resa i Belgien.

Typisk belgisk kvällsmat …