En elcykeltur utmed floden Rhen i slutet av september 2024 var en höjdare. Medlut nedströms, med vinden i ryggen och solen i ansiktet. Kan det bli bättre?

Jag har min bas på hotell Ibis i den vackra tyska gamla staden Koblenz. En solig söndag använder jag mitt tågluffarkort och  tar tåget uppströms Rhen till byn Oberwesel, en tågresa på 25 minuter.

På tåget fiår jag sällskap av ett gäng tyska Pfadfinder (stigfinnare), som de tyska scouterna kallas. De ska ut på en lång hajk med tält och liggunderlag och tjuvstartar med matsäcken redan på tåget. Jag avböjer artigt att smaka. Brompton blir inkämd bakom ryggsäckar, men jag får bra hjälp att trixa fram cykeln när det är dags att kliva av.

Tågrälsen slingrar sig längs floden, och genom ett stort antal tunnlar. Många har spektakulära slottsliknande torn vid mynningen. Jag funderar på att bygga ett sådant torn på min Märklinbana.

Rhen är en levande transportled med jättestora pråmar lastade med containrar, och annat gods. Den segelbara sträckan för mindre båtar är 900 km.

Jag passerar den 132 meter höga Loreleiklippan, som är en stor turistattraktion och nedanför finns många restauranger där man kan äta fisk och dricka rhenvin.

Enligt en gammal legend, som blev omskriven av Clemens Brentano i en ballad 1801 och av Heinrich Heine i en dikt 1824, satt en älva som hette Lorelei uppe på klippan och förtrollade de sjöfarande på floden med sin stämma medan hon kammade sitt långa blonda hår med en guldkam. När hon sjöng sina vackra sånger glömde de de starka strömvirvlarna och de farliga klippreven med följd att fartygen förliste och slogs i spillror.

Framför mig får min Bromptoncykel vittring på en släkting, vars förare har stannat för att fotografera några av de otaliga borgarna längs floden. Vi pinnar dit och det visar sig vara en kines på en hopfällbar cykel.

Men det är ingen Brompton! Det visar sig vara en kinesisk piratkopia, väldigt lik min cykel. Jag får känna på vikten och märker att den är tung som bly. Kinesen förklarar att den är gjord av begagnad järnvägsräls, därav vikten. Jag förstår inte riktigt om det är skämt eller allvar, för hans engelska är rätt usel.

Jag är med i en grupp på Facebook som heter Brompton Touring Group, och försökte lägga ut bilden av cykelsläktningen, men den refuserades, eftersom enbart Bromptoncyklar får vara med.

Efter 43 kilometers cykling är jag tillbaka i Koblenz igen och kopplar av med en saftig köttbit och en lokal öl, som är ungefär lika tunn som vattnet i Rhen som jag följt under cykelturen. Men kyparen är från Kuba, så jag uppskattar att få prata lite spanska.