Ändstationen vid Hudiksvall – Forsa – Näsvikens järnväg var målet för vår vandring, samt ville jag hitta platsen där Dellenbanan vek av från linjen.
Hudiksvall – Forsa järnväg började byggas 1858 och var klar 1860, och därefter förlängdes den till Näsviken 1874 (16 km totalt). Det här var alltså innan Dellenbana byggdes. På udden vid inloppet till Tamms kanal byggdes ett stationshus och diverse godsbyggnader.
Orsaken till att den byggdes så snabbt var att man ville hinna före baron Tams storartade projekt att bygga kanaler hela vägen från Näsviken till Håsta udde. Järnvägsprojektet lyckades och av Tamms projekt blev bara kanalen och slussarna vid Näsviken färdigställda.
Ursprungligen var banan smalspårig med en spårvidd på 1217 mm. Det gick ända upp till 40 tåg i vardera riktning på banan, de flesta godståg.
När sedan järnvägen Ljusdal – Delsbo och Delsbo – Hudiksvall blev klara, inlöste staten banan Hudiksvall – Näsviken och byggde om den till normalspår 1435 mm.
På den här gamla generalstabskartan har jag markerat med en blå ring var växeln låg och Dellenbanan vek av västerut.
På den här ekonomiska kartan har jag märkt ut stationshuset med en blå pil, stenkällaren med en röd pil och platsen för växeln med en grön pil.
Jag råkade på Kjell Svensson, ägaren till Blanks bilverkstad, som tog sig tid att visa var den gamla järnvägen gick. genom det som nu är skog. Han visade också gamla tidningsurklipp från den tiden.
På Dellenportalen finns en utmärkt beskrivning av den här gamla järnvägen. Den här bilden (beskuren av mig) är dock från Hälsinglands museums digitala arkiv (jag säger fel i videon) och visar var Dellenbanan (till höger i bild) anslöts till Hudiksvall-Forsa-Näsviken Järnväg (till vänster i bild). Man ser att det har sprängts bort berg genom den lilla åsen på båda banorna, som Kjell Svensson visar i videon.
Hej Björn! Du är så bra på att leta fram fakta och sedan dela med dig. Har du någon aning om vad som hände med ”Bergsjökoa” efter att den järnvägen lades ner? // Pelle
Hej Pelle! Rälsen revs upp och gick till metallskrot. Det rullande materialet gick olika öden till mötes. En del personvagnar gick till Anten – Gräfsnäs järnväg. Andra gick till olika skärbrännerier, bland annat ett i Vislanda. De sista rälsbussarna gick till järnvägslinjen i Kalmar. De två boggivagnarna tick till Dala – Ockelbo – Norrsundets Järnväg. En öppen godsvagn stod länge kvar i Bergsjö, men dess öde är okänt. Mvh Björn
Ännu ett jättebra inlägg! Tack Björn!!
Hej Håkan! Tack själv för uppmuntran! Det värmer och ger mig energi att forska vidare i omgivningen. Mvh Björn
Hej Björn, min oförglömlige, oförliknelige vän från 70-talets Sundsvall.
Då lärde du mig att tycka om getost, men lyckades inte lära mig att spela gitarr. Synd.
Nu har jag hittat din blogg och kan åter följa dig.
Varmaste hälsningar
Berith
Hej Berith! Vad roligt att du har hittat min blogg och att du kan följa mina äventyr. Men jag minns att du inte blev så oäven på gitarr. Mvh Björn
Tack för intressanta blogginlägg
Tack själv, Marita, dina kommentarer är alltid uppmuntrande.
Spännande Björn, finns mycket att lära om Näsvikens historia. Ser med spänning fram emot ditt nästa forskningsprojekt
Hej Erik! Ja, det finns hur mycket som helst, i alla väderstreck. Mvh! Björn
Rolig läsning
Hej Roger! Kul att du gillar min amatörforskning med traskarna. Mvh Björn
Tack för en bra historia! Härligt!