Vägarna är bra för långfärdscykling i Lettland. Även med en vikbar Brompton med små hjul. Ibland hittar du också fina cykelbanor. I början av juni gjorde jag en två veckor och 400 km lång cykeltur i Lettland med min vikbara cykel, en Brompton Electric.

Hårdare men respektfull trafikkultur

Trafikkulturen är hårdare än i Sverige och ibland kör bilarna om cyklisten alltför nära. Man kör fort, men tack vara hastighetskameror respekteras hastighetsgränserna. Man stannar obetingat vid rött ljus, och det förväntas du som cyklist också göra. Gång- och cykeltrafikanter har företräde vid övergångsställena.

Cykelbanor

Fina cykelbanor finns här och var, och de är utmärkta på mapy.cz, den  tjeckiska kart-appen som många cyklister använder. Det gör jag också, och även i Colombia. Den finns att hämta gratis på Google Play. Ibland svänger cykelbanan av från själva vägen och ringlar sig en bit genom skogen.

Kullersten och vattenfall

Letterna är förtjusta i att bevara den gamla kulturen, och det är inte ovanligt med kullerstensgator. De är vidriga att cykla på. Tyvärr finns de inte utmärkta på kartan. Å andra sidan finns ofta vackra vyer att njuta av längs dem. Exempelvis Europas bredaste (249 m) vattenfall som jag passerade i Kuldiga. Höjden är dock måttlig, ca 2 m). Annat intressant att titta på är de många storkbona längs vägarna.

Lämpliga vilobänkar

Många regionala vägar (med P framför vägnumret) har bänkar vid busshållplatserna. Där är det alldeles utmärkt att stanna och vila och ta lite av matsäcken. Bakom är det ofta skog, så att du enkelt kan lätta på blåsan. P-vägarna är nästan alltid asfalterade.

Grusvägar

De lokala vägarna (med V framför vägnumret) är för det mesta grusvägar av samma standard som i Sverige. En gång när jag cyklade på en sådan, hörde jag en traktor nalkas bakifrån. I min fina backspegel såg jag till min förskräckelse att den hade ett brett och tungt hyvelblad kopplat bakpå. Jag insåg vilken katastrof det skulle innebära att hamna på efterkälken, så jag pinnade på så fort jag kunde. Men traktorn kom obevekligt närmare och tutade hotfullt. Så det var bara att köra åt sidan. Därefter fick jag till största delen leda cykeln de kommande 15 kilometrarna i 15 cm lös sand, tills jag äntligen nådde asfalt igen utanför Līgatne.

Vinklade järnvägsövergångar

Även med cyklar med normalstora hjul kan det vara trixigt att korsa jänvägsspår, Här är spåren både djupa och breda så det gäller att passera i fullständigt rät vinkel för att inte ramla omkull. Eller kliva av och leda cykeln.

Bästa sträckan

Den bästa sträckan på hela resan var väg P6 från Ragana till Saulfrasti. 26 km slät asfalt, lagom bred och lite trafik. Jag förvånades först över avsaknaden av tunga lastbilar, tills jag såg skylten som visade att maxvikten på vägen är 7,5 ton. Underbart!