Jag är ingen matfantast och jag gillar inte jättemycket att laga mat, men det finns ändå måltider från hela världen som jag minns. Här är några av dem. En del för att de var goda, en del för att de var exotiska och en del för att jag har speciella minnen förknippade med dem.
I Colombia är det här min paradrätt. Den heter huevos a la Björn. Först gör jag en tomatsås med bacon, lök, pastasås och finhackade tomater. Sedan knäcker jag i sex råa ägg och rör om så att det blir som en omelett. Den är enklast att laga på gasspis, så att värmen kan regleras bättre. Om en gäst föredrar torrare ägg tar jag min portion först och steker sen mera.
Det var i Colombia som jag stötte på den här bordskryddan. Den heter Tajin och är en blandning av olika sorters paprika- och cayennpulver. Den finns på typ alla restauranger i Medellín. Jag letade förgäves efter den i Sverige, men hittade den på nätet, från Mexiko. Så lillastyster har fått två storebröder. Det räcker nog under återstoden av min livstid.
Jag tycker mer om pålägg i form av ost och skinka än om bröd. Därför är här brödet i små bitar, typ snittar, med mycket pålägg. Det här är faktiskt mitt julbord julen 2016 i Medellín. Det passar bra för en helgförnekare som jag. Ölet är en favorit från Apostol, det här heter Dubel och är lite starkare och smakrikare än det vanliga blasket.
Under vår 60 mil långa cykeltur i Tanzania från Kilimanjaro till hamnstaden Tanga vid Indiska Oceanen gjorde sig hungern då och då påmind. Ett bra mellanmål är en perfekt mogen banan, och samtidigt passade jag på att lätta på flickans börda. Visste du förresten att bananer inte växer på träd, utan på en ört som huggs ner när frukterna är skördade?
Kubas restauranger passar inte in i bilden av ett socialistiskt samhälle. Vita stärkta dukar och tygservetter på det här stället som frekventerades av fabriksarbetare på det närbelägna sockerbruket. Det fanns bara en rätt på menyn, men det var supergod. Drycken är en kopia av Coca Cola och heter Tu Cola, vilket på spanska kan betyda “din rumpa”.
Den här flickan stötte jag på under en lång vandring i Rwanda. Mina kunskaper i kinyarwanda är begränsade, men jag förstod att hon hade blivit utkörd för att enligt rwandisk kultur får barnen inte se föräldrarna äta.
Det här är min absoluta favoriträtt i Polen, och den beställer jag redan på färjan till Gdansk. Och serveras den med riven pepparrot som får ögonen att tåras når den ännu högre höjder. Kärt barn har många namn. I Polen heter den golonka, i Tyskland Eisbein eller Schweinshaxe och i Österrike Stelze. På svenska blir det ugnsstekt griljerat fläsklägg.
Kul med annorlunda servering av maten. Här i Sloveniens huvudstad Ljubljana beställde jag gulaschsoppa och fick den serverad i en jättelik bulle (skeden ser ut som en tesked, men det är en rejäl soppsked). Brödet var gott, men så mäktigt att jag var tvungen att lämna, vilket jag inte gillar. Och det torde bli ett slöseri när brödet ska gröpas ur också.
I irakiska Kurdistan 2013 var brorsan och jag typ de enda turisterna. Det var svårt att hitta folk som kunde prata engelska, men däremot kunde många svenska. Det var de som hade flytt till Sverige under Saddam Husseins terror och som nu hade flyttat tillbaka. Jag hade en tröja med NÄSVIKEN på ryggen och vi blev inbjudna att äta lunch med dessa gentlemän.
Den här rabadillan hittade jag på en liten restaurang på vägen mellan Bucaramanga och Cúcuta i Colombia. Man slaktar en höna som har ännu inte färdigbildade ägg i äggledaren. Det smakade ungefär som vanliga ägg förstås. Jag lyckades aldrig klura ut hur man kan vara säker på att det finns ägg i hönan.
I videon intill ser du hur de feta palmträdslarverna ser ut innan anrättningen. De friteras i köket och serveras sedan tillsammans med en medelstark chilisås. Det här ägde rum i den colombianska staden Leticia vid stranden av den mäktiga Amazonasfloden. Inte alla vid vårt bord ville prova.
Ointresse för matlagning delar vi. Men jag lagar mat för färdigköpt vill jag inte ha. När jag flyttade till USA blev jag mycket förvånad att de åt sötsaker till frukost, Donuts typ, jag var van Bacon och Ägg, det är fortfarande min favorit som kan ätas till lunch och middag också. En gång åt jag alligator i Florida, smakar som kyckling som jag tycker är tråkigaste proteinet av alla. Ätit gräshoppor i choklad och chokladen var god 🙂 I Japan åt jag faktiskt “surströmming”, mycket gott.
Hej Bitten! Oj, det är verkligen udda saker som du har ätit, och över hela världen. Mvh! Björn
Hej! Jag kände inte till den märkliga kulturfrågan om att barn inte får se sina föräldrar äta. Mycket skumt och dumt. Mika
Hej Mika! Ja visst är det konstigt med ätandet i Rwanda. Vanligtvis stänger föräldrarna in sig i matrummet och barnen får vara i något annat rum. Men har man bara, som den här familjen, ett enda rum i hyddan, får barnen gå ut. Men vi har väl också tabun i Sverige. Det finns föräldrar som inte visar sig nakna för sina barn. Bara som exempel. Mvh Björn
Oj, så goda och vackra maträtter från hela vår värld! Önskar dig nu en god middag med något smakfullt från Näsviken! Mvh Håkan
Tack Håkan! Kul att du tycker att maträtterna ser goda och vackra ut. Andra har dock tyckt att den sista maträtten ser hemskt äcklig ut. Men smaken är, som baken, delad. Ha det! Björn