Fyra gånger
Kuba är mitt favoritresmål. Jag har varit där fyra gånger. Första gången 1997 på utlandskurs med BL. Den resan handlar det här inlägget om.
Med brorsan
Nästa resa var 2015 med min lillebror Magnus. Vi hade vår bas i Havanna, men åkte mest omkring mellan mindre städer och bodde i casas particulares, hus där familjen har tillstånd att hyra ut rum till utlänningar.
Brorsan och jag i Pinar del rio med de karakteristiska mogote-bergen.
Vi tog en taxi (en gammal amerikanare) från Havanna till Cienfuegos, där vi tog en turistbåt ut till Jagua-borgen.
Med Daniela
Samma år åkte Daniela och jag runt i Che Guevaras fotspår under arbetet med romanen Revoluc¡ON! Den kommande romanen är en skröna som tar avstamp i Bolivia där Che blev avrättad i verkligheten, men i min roman är det en annan person som får sätta livet till och Che tar sig därifrån.
Han tar sig till först till Chile. Eftersom han har fått händerna avhuggna är han i händerna på en sjuksköterska som är dotter till en chilensk poet, och hon blir hans sekreterare och medhjälpare. Även påven är inblandad i historien.
Che var faktiskt Kubas riksbankschef en tid innan Fidel blev svartsjuk på hans popularitet och skickade ut honom i världen för att sprida revolutionen. Bland annat till Kongo, där han blev besviken på de kongolesiska revolutionärernas stridsmoral. De berusade sig hellre på det lokala brännvinet Pomba än ägnade sig åt studier av revolutionen.
Daniela vid frukost i ett casa particular
Med Brompton
Senaste Kuba-besöket var 2016 när jag cyklade runt den vackra ön på min hopvikbara sexväxlade Bromptoncykel. En månad utan planer och med sporadiskt internet.
Det blir ett eget blogginlägg om den fantastiska cykelturen.
Min Brompton fick se mycket.
Vid avfärden från Havanna mot nya äventyr.
Utlandskurs 1997
1997 anordnade Björn Lundén Information AB (BL) en utlandskurs på Varaderohalvön. Där hade regimen inrättat ett avskilt turistområde dit vanliga kubaner inte hade tillträde. Ett smalt sund skiljer halvön från fastlandet och på bron fanns något som liknade en gränspostering. Vid mitt senaste besök 2016 när jag cyklade runt på ön fanns den inte kvar.
BL har sedan 1994 år anordnat så kallade utlandskurser. Det är kurser för svenska deltagare med svenska lärare och i svenska ämnen inom skatt, redovisning och juridik, men kurserna höll hus i något annat land än Sverige, i utlandet, över hela världen. Det brukade vara mellan femtio och hundra deltagare. I och med att mat och husrum är billigare än hemma blir totalkostnaden inklusive flyg inte högre än för en kurs i Sverige.
På Kuba fanns vår kurslokal enbart i en broschyr. I verkligheten hade man inte ens gjutit grunden, så vi fick i stället vara i karaoke-rummet som i princip saknade lufttillförsel och som måste utrymmas intill sista kurspärm om kvällarna till förmån för karaoke-aktiviteterna. Dessutom lutade golvet åt fel håll, så efter varje regnskur fick personalen frenetiskt svabba ut vatten i motlut.
Men annars var det spanskägda hotellet fint och lyxigt med influgna skaldjur från Kanada. Detta var inte det riktiga Kuba, och det märkte vi snart när vi gav oss ut på turer utanför turistghettot. Det var en fantastisk upplevelse. Ett kommunistiskt land som hade klarat sig på egen hand sedan Sovjetunionens fall 1991 och trots blockaden fran USA. Ett land med fler häst- och oxtransporter än lastbilar.
Kursledarna Björn, Lars, Ulf och Lotta på utflykt till Plaza de la Revolucion. Flickan i mitt knä med Che Guevara-basker är min dotter Stina, som verkligen har fått se världen. Då var hon 8 år gammal.
Stina blev allas favorit på hotellet. Vid en mexikansk afton fick hon vara med på scenen. Det hade hon inget emot. Pappa njöt av föreställningen.
Med skräckblandad förtjusning beundrade Stina de stora dragoxarna.
Hästdragen skolbuss och elever i skoluniform.
Vi hyrde en bil och åkte bland annat till Grisbukten där invasionen från USA avvärjdes. Vi mötte oväntade väghinder, som här där en bonde torkade sin spannmål på den solheta asfalten.
Taxibilarna var av två slag. Gamla amerikanare där man inandades avgaser genom rosthålen i golvet. Och moderna bilar utan avgaser i kupén.
Lek överbryggar barriärer när det gäller både språk och kultur.
Stina och jag fantiserar om en relik från en fabrik som levererats från Östtyskland.
Varit på Kuba 3 ggr, senast 2004. En gång när vi väntade på väskorna fylldes plötsligt bandet till vår stora förvåning med skärmar o motorhuvar. Den kärran kom från Kanada. Kuba är deras Mallorca. Kuba är en repressiv kommunistregim som kunde blivit ngt helt annat om Eisenhower inte valt att spela golf istället för att träffa El commendante som sökte samarbete inför framtiden. USA drev iväg godsägarsonen som studerat juridik i USA och varit trolovad med minst en amerikanska. Göran
Hej Göran! Ja, tänk vilken annan väg historien kunde ha tagit om inte politikernas privata intressen hade kommit ivägen. Ha det så bra önskar Björn
Det här var 1959, efter Batistas fall men innan de storskaliga förstatligandena påbörjats. USA motade in Castro i Chrustjovs famn. Castro var ingen kommunist från början. Han ville främst sätta stopp för de slavliknande förhållandena som rådde på de USA ägda sockerrörsplantagerna o stoppa dekadensen på de maffiaägda kasinona med vidhängande bordeller i Havanna. Men även det som börjar gott övergår i maktfullkomlighet/maktmissbruk när den lagstiftande, verkställande o dömande makten hamnar under samma tak. Verkar vara en naturlag. Sånt kväver entreprenörsandan o hämmar välståndsutvecklingen för befolkningen. Kuba har dock(till skillnad från flera afrikanska stater)lyckats hålla sin utbildning o sjukvård på hög nivå. En stor exportvara har varit läkare till Afrika o Sydamerika. Läkarna har fått lönen i pesos o Kubanska staten fått betalt i USD. Bodde vid första besöket på Hotel Nacional några dagar. Ett klassiskt hotell från kolonialtiden o vägg i vägg med kabaren Tropicana med sina färgsprakande o medryckande dans/sångshower. Vid första besöket var vi även en vecka i Jardines de la Reina. På en liten ö träffade vi två tortuga forskare. De hade haft en levande 50 kg gris med sig som gått fritt på ön under projektets två år o nu vägde ca 100. Nu var fältarbetet avslutat o de ville ha vår hjälp att infånga grisen. Det var den resans största äventyr. Efter ca timmen lyckades Daniel brotta ner Bebbo o med gemensamma ansträngningar fick vi på honom den modifierade hästgrimman han anlänt i två år tidigare. Kuba är ett härligt land att vistas i om man försörjningen tryggad
Hej Göran! Vilken härlig historia om grisen. Och det vore nånting att besöka Kuba på den tiden! För min del är besöken av senare datum. Men alla gånger har besöket varit värt flygbiljetten många gånger om. Mvh Björn
Jag var där första gången 1979. Då kändes det väldigt avstängt från omvärlden. Vi bodde på 22:a våningen på Gran hotel ( tror jag att det hette).
Om man lade ut nåt klädesplagg på balkongen var det nästan svart efter ett tag. Så sotig var luften. När jag åkte buss och alla sittplatser var upptagna reste sig alltid nån och erbjöd mig att sitta. Jag tror att de var tillsagda att behandla det fåtal turister som kom dit väl.
Affärerna gapade tomma. Vad som i allmänhet fanns var djupfryst fisk och bönor. Musik i varje gathörn!
Vi hyrde mopeder och åkte omkring på öde vägar.
Att jag var där berodde på att Janne ( gamle maken) var med i en film som delvis utspelades på Kuba.
Långt senare var där med Erik.
En underbar ö som jag tycker så mycket om. Vi fick fina vänner där. Skulle gärna åka tillbaka.
Hej Eva, javisst är Kuba en underbar ö. Oj, var du där redan 1979, kul med de artiga passagerarna. Och vi som tyckte att vi var tidiga 1997. Då var det också väldigt primitivt och varubrist utanför turistghettot i Varadero. Man skämdes lite över att vara där. Erik Strömdahl har väl också gjort en film från Kuba; jag minns att jag har sett den. Kanske skulle vi åka dit igen när allt har lugnat ner sig med pandemin. Mvh Björn