Fråga om brott mot upphovslagen
Den norska författaren Ruben Eliassen stämde Mari Jungstedt och Bonnierförlagen för brott mot bland annat upphovsrättslagen, men förlorade. Det mest intressanta i målet är enligt min mening inte själva utgången, utan en hel del annat i den välskrivna domen från Patent- och marknadsdomstolen.
Uppmärksammad dom
Domen har fått stor uppmärksamhet i media och allmänintresset har medfört att parternas namn har publicerats på många ställen. I korthet gick tvisten ut på att Ruben Eliasson krävde att han skulle anses som delvis upphovsman även till de följande romanerna i de så kallade Gran Canaria-serien. Samarbetet mellan författarna upphörde i samband med att deras samboförhållande upphörde.
Ovanlig domstolsförhandling
Det var en ovanlig förhandling i domstolen på flera sätt:
Mari Jungstedt begärde ingen ersättning för rättegångskostnader, utan det gjorde enbart den andra vinnande parten, nämligen Bonnierförlagen. 601 000 kr är inga småpengar, men så handlade tvisten om sammanlagt ca 5,5 milj kr.
Ruben Eliassen var djärv nog att föra sin egen talan i domstolen. Han hade alltså ingen advokat vid sin sida. Han önskade istället att förhöret med honom leddes av rättens ordförande. Detta är ovanligt.
Vanligt med spökskrivare
Av domen framgår att det är vanligt att framgångsrika författare har anställda medförfattare, rena bokfabriken, alltså. Ruben Eliassen hade tidigare hjälpt Mari Jungstedt med Gotland-serien som spökskrivare mot en ersättning på 40 000 kr per månad.
Inget bokbål
Bonnierförlagen behövde inte förstöra de tusentals böcker där Ruben Eliasson inte angavs som författare och behövde inte heller skicka ett pressmeddelande till ”samtliga tidningar, tv-bolag och magasin” om att Ruben Eliasson är medförfattare till boken.
Här är Patent- och marknadsdomstolens dom PMT 10831-20 från 2021-12-02 i original. Den är förstås en offentlig handling som kan beställas från Stockholms tingsrätt.
Domen i original (pdf)
Intressant det där med spökskrivare. Man ser ju annars författaren som en “ensam” person framför sin skrivmaskin eller dator. Den hjälp de brukar tacka för i “efterorden” är personal på förlaget, vänner och bekanta, sakkunniga samt sin familj.
Vet att det under renässansen Italien fanns medhjälpare till konstnärerna. Dessa drev “botteghe” med lärlingar/elever. Inte sällan hände det att eleverna gjorde en stor del av arbetet under mästarens överinseende och att konstnären kunde göra nåt penseldrag som pricken över i.
I t ex Walter Isaacsons bok om Leonardo da Vinci (som f ö rekommenderas att läsa) nämns det vid flera tillfällen.
Hej Paolo, din kommentar är tankeväckande. Beteckningen spökskrivare brukar användas när en kändis ger ut sina memoarer men inte vill/kan/orkar skriva själv. Då anlitas en spökskrivare, som i det här fallet inte hålls hemlig. Ett aktuellt exempel är Zlatan Ibrahimovics bok som skrevs av David Lagercrantz, som står som författare på omslaget. Det vore intressant att forska i hur vanligt det är att författare har hjälp med skrivandet, men det är nog inte så lätt att få fram uppgifter. När jag var liten läste jag Fem-böckerna av Enid Blyton, och det ryktades att bakom böckerna fanns en fabrik av skrivare.
Ett gränsfall är när en redaktör gör en rejäl omgörning av boken innan publicering. När jag gav ut mina romaner Fader saknad och En skymt av paradiset på Lindelöws förlag fick jag en hel del hjälp med förbättring av manus av förläggaren Tomas Lindelöw.
En intressant fråga är om boken får ett mindre värde om det bakom verket inte står den här ensamma upphovspersonen som du beskriver.
Andra konstformer borde också undersökas. Du nämner bildkonsten i din kommentar. Och hur är det med kompositioner? “Man får stjäla fyra takter” enligt Povel Ramel, men det är en annan sak.
Mvh Björn
Intressant. Jag tycker det var modigt av Ruben att representera sig själv. Förvisso är det min inre principnisse som talar. Jag ser det som en god måttstock på både lagstiftning och praxis. Om en vanlig människa kan representera sig själv är lagstiftning och praxis principbaserad, tydlig och “rensad” genom åren – i gott skick. One day!
Hej Thomas, ja, jag håller med dig i ditt resonemang om att lagstiftningen borde vara så tydlig att en någorlunda klyftig människa ska kunna föra sin egen talan. Men det finns förstås också ett ekonomiskt intresse bland jurister att systemet ska vara sådant att människorna ska ha behov av deras tjänster. Men, som du skriver … one day. Mvh Björn
Jag läser domen, och finner den högst intressant.
Det känns ju faktiskt som att Mari Jungstedt har lurat brallorna av Ruben.
Inte schysst alls.
Och det där att hon har krävt att han ska radera text som han själv har skrivit, det låter ju helt sinnessjukt.
Det skulle jag självklart aldrig gå med på.
Han verkar ha blivit totalt överkörd av både Jungstedt och Bonniers.
Synd att han gjorde misstaget att försöka föra sin egen talan.
Hade han haft en skicklig advokat hade fallet nog tagit en annan vändning.
Hej Calle, jo jag håller med om att domen kan läsas ur ett David-Goliat-perspektiv, det är intressant. Men lagen om upphovsrätt är ganska märklig och här riktar domstolen in sig på att det inte är Rubens norska originaltexter som finns med i boken, utan det är Maris dotters svenska översättningar, vilka enligt svensk lag har ett självständigt skydd. Jag håller med dig om att domstolen nog hade kommit fram till en i vart fall delvis annan slutsats om Ruben hade haft en advokat. Jag kan bara spekulera i varför han avstod. Men det jag har fokuserat på i blogginlägget är inte domen i sig utan den inblick i de kända författarnas värld som ges i domstolsreferatet. Hur mycket pengar det handlar om, att det är vanligt med “spökskrivare”, eller kanske borde man kalla dem “skrivassistenter”. Likaså tycker jag att det är intressant att iaktta hur man agerar på ett sätt i en förälskelse, på ett annat när förälskelsen inte längre finns. Mvh Björn
Mycket intressant, tack! Jag visste väl att din blogg skulle bjuda på något mer än det vanliga. Hoppas du fortsätter att rota fram saker åt oss som inte hinner eller ens kommer på tanken i vardagsstressen.
Hej Helena! Vad kul att du hör av dig, och ännu roligare att du gillar bloggen. Jag ska fortsätta att lägga in intressanta rättsfall angående skatt, ekonomi och juridik. Med varma hälsningar! Björn