Orabella, trafikrädd
Min första ridhäst var ett sto som hette Orabella. Hon var tyvärr trafikräddd. När jag senare skaffade en ny häst var mitt krav att hästen skulle vara trafiksäker.
Tevje, pukhäst
Jag fick tag i en äldre vallack som hade gått som pukhäst i vaktparaden, och därmed var van vid både trafik och kraftiga ljud. Dessutom kunde han styras med skänklarna eftersom pukslagaren hade båda händerna upptagna med att slå på pukorna. Perfekt!
Jag gav honom namnet Tevje efter huvudpersonen i musikalen Spelman på taket, där jag hade en roll på Uppsala Stadsteater.
Jag minns inte hur jag fick pengar till hästköpen, men på den tiden var priserna betydligt lägre än nu.
Långritter
Med Orabella gjorde jag en långritt och med Tevje gjorde jag två, från Knivsta och långt upp i Dalarna. Helt underbart. På den tiden var trafiken inte lika intensiv på vägarna, och det var lätt att hitta natthärbärge både för hästen i något stall eller i någon hage, och för mig på en höskulle eller ibland i något gästrum på en bondgård.
Tevje med sin 26-åriga ägare 1970
På vägen till Schenshyttan stannade en gammal VW med fyra gamla systrar. En av dem gick ur och fotograferade och skickade sedan fotot till mig i ett brev.
Han rider 80 mil genom Sverige (ur Expressen)
Läroverksläraren Björn Lundén, 25, Knivsta, har under en följd av år tillhört den kategorin semesterfirare som med förkärlek sökt sig ner till kontinenten med bil. Men i år beslöt sig Björn för att satsa på en annorlunda semester. Vid årsskiftet köpte han det 12-åriga varmblodsstoet Orabella för 4 000 kronor och började rida på allvar. I påskas bestämde han sig sedan för att göra en semestertripp genom Mellansverige på hästryggen.
Äventyret började den 11 juni, då Björn lämnade Alsike prästgård i Knivsta tillsammans me 20-åriga flickbekantingen Ie Olander. På skogsstigar och småvägar drog Ie och Björn fram, hamnade så småningom i Falun, där Ie bokstavligen hoppade av – precis som planerat.
Björn bestämde sig för att fortsätta på egen hand. Han har genomkorsat Mellansverige och befinner sig under det här veckoskiftet någonstans i trakten av Sala. Och det ska ni veta, inte går det speciellt fort. Björn räknar med en marschfart på 5 km/tim. Den längsta dagsetappen hittills är 50 km.
Vid det här laget har Björn tillryggalagt drygt 60-talet mil. Uppåt 80 ska det bli innan Orabella och Björn om någon vecka dyker upp på gårdsplanen på Alsike prästgård.
Björn Lundén har inte bara suttit på hästryggen under de här veckorna. Ungefär en tredjedel av sträckan har han knallat och gått för att inte pressa Orabella för hårt.
Spännande har det varit …
Jo, det klack till i bröstet när Orabella trampade genom en murken bro och föll 3 meter ner i en bäck, men det hela ordnade upp sig.
… och trivsamt
Jodå, jag har hunnit med både att läsa en hel del filosofi och spelat på det kära munspelet när vi lunkat fram i behagligt tempo.
Fantastiskt inlägg Björn! Jörgen
Hej Jörgen! Du lär väl se ett stort antal bloggar, så när jag får beröm av dig så värmer det lite extra. Mvh Björn
Låter som ett perfekt sätt att semestra på, har själv gjort långa ridturer i Siskiyou bergen i norra Californien och sovit på en pressening ( inget tält) under en enorm stjärnhimmel med coyote ylande i fjärran, Fick en fin påminnelse om det. Du gör verkligen annorlunda saker, bra där.
Hej Bitten, låter underbart dina ridturer på den amerikanska kontinenten. Wowww! Mvh Björn
Så ska en semester se ut!
Snacka om avkoppling…. men nuförtiden lyser höskullarna med sin frånvaro. Undrar om inte något gick förlorat i nutidsmänniskans hektiska jakt på mer, mer…MER!? Jag har själv kvar min gamla Stetson-hatt från den gången jag lekte cowboy och drev kor på prärien i Colorado – en hård tillvaro, men vad jag minns bäst är den oerhörda känslan av frihet, trygghet och närhet som samvaron med hästen gav. I westernsadeln och med Rocky Mountains i fonden kände jag mig på ett filosofiskt plan som en del av världsalltet. Jag antar att du hade liknande upplevelser…
Och jag kan inte hålla mig från att dra den klassiska dialogen när främlingen kommer ridandes fram till lägerelden:
– Howdy stranger! Where are you from?
– East.
– Heading where?
– West.
– And why?
– I wish I knew….
Mvh Kjell
Hej Kjell, ja världen har förändrats, och höskullarna har ersatts av ensilagesilor som inte är lika mysiga att sova i. Och det går inte längre att bara knacka på i stugorna och be om härbärge. Jag gillar verkligen dialogen!!! Mvh Björn
Du överraskar hela tiden med intressanta berättelser ur ditt liv Björn. Mycket nöjsamt att läsa!
Hej Karin, kul att jag lyckades överraska dig och presentera en nöjsam läsning. Det blir väl ett inlägg om getfarmeriet så småningom. Mvh Björn
En härlig tid!
Hej Erik, ja det var en härlig tid på väldigt många sätt. Framför allt, som den polska ex-presidenten sa när jag träffade honom, för att då var man ung, stark och hade en viss framgång hos kvinnorna. Mvh Björn