En lögnares resa

Det finns tre dokumentärfilmer om mitt liv. Den första gjordes 2013 och handlade mycket om mitt företag Björn Lundén Information AB men också om mitt liv i Rwanda. Filmen heter ”En lögnares resa” (det är inte jag som har hittat på namnet). Meningen var att den skulle visas i statstelevisionen. Men deras inköpare tyckte att filmen innehöll ett otillbörligt gynnande av mitt företag, så det blev inget av med det. Den visades i stället på någon filmfestival och också på Svea Bio i Delsbo.

Där rädslan slutar

2019 var det dags för en uppföljare som fick namnet ”Där rädslan slutar”. En del klipp från den första filmen kompletterades med nytt material från mitt nya liv i Colombia. Dess vidare öde är ännu okänt. Vi får se var den kommer att visas.

12 avsnitt på 1-2 minuter vardera

Nyligen lärde jag mig videoredigering i programmet VidePad. En fantastisk upplevelse! För att träna bestämde jag mig för att klippa ner ”Där rädslan slutar” till 12 korta avsnitt och med spanska undertexter. Det är den versionen som jag har lagt upp här nedan.

Regissör och fotograf: Erik Strömdahl

Assistent: Hélène Aastrup Samuels

Klipp och undertexter: Björn Lundén

1.

Hur jag anländer till flygplatsen i Medellín med min hopfällbara cykel och reflekterar över åldrandet med en sorglig fantasi över hur slutet kan gestalta sig i en våldsam förort till Medellín. Men slutet gott – allting gott.

2.

Hur jag i Dan Anderssons fotspår drömmer mig bort till det där något som är bortom bergen. Bort till det fjärran Samarkand.

3.

Min första ekonomiföreläsning i Järvsö, vilken ledde till min första bokutgivning och ända fram till mina memoarer Så vitt jag minns.

4.

Mitt företag med sina ovanliga bestämmelser eller snarare avsaknad av bestämmelser som i andra företag har till uppgift att kränka de anställda. Helt onödigt.

5.

Mina idéer om hur ett företag ska drivas med ett bra företagsklimat. Även om mina kor av rasen Belted Galloway och om hur jag upptäckte att jag hade talets gåva.

6.

Hur jag kom att springa mitt första maraton i Odense i Danmark. Och därefter nio stycken Stockholm marathon. Min bästa tid är 4 tim 45 min, alltså ett pensionärstempo.

7.

Efter mitt äventyr i Rwanda frågade jag mig vart jag skulle bege mig härnäst. Thailand? Paris? Och så beslutade jag mig för Medellín i Colombia. Det sägs att det är världens farligaste stad, men det har jag inte märkt. Jag berättar för Sture att jag ska köpa en liten buss åt honom och myntar begreppet där rädslan slutar börjar livet.

8.

Colombia har dåligt rykte, men det är oförtjänt. Medellín kallas den eviga vårens stad. Jag har skaffat en lägenhet i Laureles, en bra stadsdel. Håller föreläsningar på Biblioteket i Medellín. Och har inga planer för framtiden

9.

Jag ska iväg på en långtur med min lilla cykel, min ponny, och tar den till Raul Mesa för service. Där signerar jag också min roman. Cykelturer med min väninna Alejita till Puerto Berrio och till Villeta. Vi dricker ale på kvällarna.

10.

Jag är en galen svenskcolombian. Jag går runt på gatorna på kvällarna för att sälja min roman Dot.com om en webcam-modell från Santo Domingo Savio. Den handlar om kärlek via internet. Jag är uppklädd i en gangsterkostym som jag har köpt på en julbasar hos nunnorna i Envigado. På slutet är det en intervju med Daniela och mig om romanen.

11.

Hantverksöl på min favoritbar Punta Arena i Laureles. Colomianerna är rädda för ensamheten och för tystnaden. För min del har jag inget problem med att sätta mig och ta några öl alldeles själv. Tack gode Gud för hantverksöl som förvandlar min alkoholism till en intressant hobby.

12.

Jag studerar spanska på gatans universitet. Här tar jag en buss till samhället Venecia i Antioquia, där jag lär mig spanska av en äldre herre med poncho över axeln och sombrero. Ett fantastiskt sätt att lära sig ett språk.