När jag hade getfarmen i min ungdom hörde jag uttrycket om att ge med varm hand. I början begrep jag inte riktigt vad det betydde, men man förklarade att en levande människa har varma händer, medan händerna är kalla på en död person. Man kan alltså formulera det så att det är bättre att du lämnar en gåva, exempelvis till dina barn, än att de får motsvarande egendom i arv eller testamente. En gåva kan förstås bara ges under livstiden.
Ingen skatt
Det är nu så bra ordnat att både gåvoskatten och arvsskatten är avskaffade i Sverige för flera år sedan, så det blir inte tal om några skattemässiga överväganden.
Syskonrättvisa
Många föräldrar är besatta av att det ska råda millimeterrättvisa mellan barnen. Jag brukar påpeka att livet faktiskt inte är rättvist, men det vill man inte lyssna på. Utgångspunkten är att det skulle utbryta en helvetisk osämja mellan barnen om det blir orättvist från föräldrarnas sida. Och det vill man som förälder inte bidra till. Under min karriär som testamentsrådgivare har jag märkt av denna problematik. På så sätt är det värre att ha mycket tillgångar än att vara fattig.
Ett sätt att ducka för den här orättvisan är att lämna över tillgångarna i form av ett testamente. Då slipper man uppleva eländet, eftersom man då icke längre är. En feg strategi, tycker jag.
Fördelar med gåva
En uppenbar fördel med gåva är att du får njuta av att se tacksamheten i mottagarnas ögon. Det blir också ett led i din döstädning.
Ge ordentligt
Var noga med att verkligen överlämna gåvan. Du kan inte göra en halvmesyr, så att du förbehåller dig en massa rättigheter, exempelvis rätten att disponera ett fritidshus så länge du lever.
Man vet inte när man kommer att dö
Ett problem är att du inte på förhand vet när du ska dö. Vänta alltså inte alltför länge. Själv gav jag bort i princip allt jag ägde när jag var 73 år gammal. Jag behöll så mycket att jag skulle klara mig bra under återstoden av min statistiskt beräknade livslängden. Den beräknade jag då till 84 år. Men flera faktorer har omkullkastat ekvationen.
Dels ökar min allmänna pension varje år, eftersom jag dels envisas med att har inkomstbringande uppdrag, dels genom arvsvinsten på grund av att ålderskamraterna dör. Så just nu kan jag ekonomiskt sett leva tills jag är 87 år och 4 månader. Det är ju bra – om jag får fortsätta att vara frisk.
Så sa alltid min far och själv är jag så egoistisk att jag ger barn och barnbarn upplevelser där jag själv kan vara med!!! Dock inte alltid men ofta !
F ö tycker jag det är trevligt att läsa dina inlägg
Hej AnnMargret! Klok fader. Och du har rätt i att det är egoistiskt, men inte på något dåligt sätt. Bra tanke. Kul att du gillar min blogg. Mvh Björn
Bra så tycker jag också o har även gjort precis på detta sätt.M.v.h.Kerstin
Hej Kerstin! Vad bra att du också ser fördelen med den varma handen. Då är vi åtminstone två. Mvh Björn
Tack för dina trevliga inlägg och kloka råd.
/Lena
Hej Lena! Din uppmuntran är alltid lika välkommen! Mvh Björn
Tänk att det har jag inte tänkt på . Tack för alla goa inlägg Björn
Hej Aini, ja just så gillar jag att mina inlägg uppfattas, som goa. Mvh Björn
Så vackert, känslosamt och så rätt du skriver om livet och döden. Mina tankar är nu att skriva ett testamente till mina barn. Och….döden är en del av livet. Hur många dagar har jag kvar? Använder jag min tid för att nu som pensionär göra allt det jag drömt om att göra, resa och uppleva… och ha bra och nära relationer med mina barn och barnbarn och vännerna från förr.
Hej Håkan, kloka tankar du har. Så har i livets slutskede samlar jag också på mig sådana. Mvh Björn
En vän till mig, nu 84 år gammal, ägde en skärgårdsö. Han byggde egenhändigt två stugor till sina barn, och skadade därvid ryggen. Så lät han avstycka två tomter, och gav barnen varsin stuga. Barnen sålde omedelbart sina stugor, och i stället för besök av barn och barnbarn, har nu min vän tråkiga och osällskapligs grannar. Så kan det gå när man ger med varm hand, i hans fall hade det varit oerhört mycket bättre att göra testamente.
Hej Ricardo! Ja, det var en ruskig historia. Han skulle säkert ha mått mycket bättre om han inte hade gett bort stugorna, fast man vet inte, kanske barnen ändå inte skulle haft någon önskan att besöka sin pappa, även om stugorna var kvar. Pappan kanske inte var någon trevlig person. Men vad vet jag. Mvh Björn
Min vän P-O är mycket trevlig och snäll. Men hans fru avled och han gifte om sig med en kvinna som barnen inte gillade. Nu är han frånskild och mycket ensam. Det är synd om människorna som Strindberg sade.
Hej Ricardo! Ja, så kan det gå. Men det är faktiskt inte synd om alla människor, enligt min erfarenhet. De flesta har det ganska bra. Och som stoiker är det viktigt att reflektera över att det viktiga är inte hur du har det (för det kan du ofta inte påverka) utan hur du tar det. Det menade Epiktetos i alla fall. Jag har ett blogginlägg om honom. Mvh Björn